спэкелсескладден

себастиян - что если ты со мной вдруг решили писать только по-русский? какой скандал!
(кстати, монс - настоящий сукин сын!)

Nakonets!

Vi hade nypremiär i dag.

Ladda hem pdf:en här.

En mindre.

- Det känns som att jag fick frisedel från journalistiken, sa hon. Jag gick ut på stan, kollade löpsedlarna och sa "Det där har inte med mig att göra. Det DÄR har inte med mig att göra, INGET av det här har med mig att göra längre..."

Nu jobbar hon på B. Wahlströms som redaktör för fackböcker (de som gav ut Biggles-böckerna). Igår hade hon refuserat en bok. Jag kramade Agnes Cavallin hårt när vi skildes.

Fors kyrkobro - Eskilstuna

Håll i er - för nu har vi också en digitalkamera!

Hel tidningsredaktion var hologram

Hundratals frilansjournalister har under många år försökt få kontakt med stockholmstidningen Dagens Nyheters kulturredaktion, men aldrig fått något svar. Nu har sanningen kring tidningens tystnad avslöjats: Redaktionen består av hologram.
- Jag misstänkte att det var något sånt här, säger Tor Billgren, en av de många journalisterna som har försökt kommunicera med tidningen.

Är du förbannad?
- Nej, lättad. Nu vet jag ju att det inte handlar om nonchalans. DET hade varit förjävligt.

Hade du misstankar i den här riktningen?
- Ärligt talat ja. Jag menar - det är ju bara att läsa tidningen...

Till sist - vad önskar du dig mest av allt just nu?
- Jag ska till bokmässan imorgon, och hoppas få en glimt av hologrammen. Tänk att få gå igenom Maria Schottenius. Det ska bli fett.

Gud, Darwin, och Lina

Kreationisternas nya strategi är att inte nämna Gud i sina teorier. Istället köper de evolutionen som idé, men menar att det måste vara Något eller Någon som har konstruerat de mest invecklade processerna - intelligent design.

Det får mig att tänka på husförhöret i Katthult, när prosten frågar Lina om Skapelsen.

- Förstår du inte det Lina - att Gud har skapat DIG?
- Jooo, det är klart. Själva jag kanske var ganska lätt - men alla krumelurerna i öronen måste ha varit mariga att få ihop.

Spänningen stiger

Sigge Eklund härintill har under en tid följt framväxten av det här. Det börjar dra ihop sig - spänningen tilltar.

Ungdomsgäng, olyckor och mord

Anton gjorde en dokumentär. Tonåren: Det värsta jag varit med om, hette den. Den var bra.

Det är grymt att få en inblick i deras tillvaro. Den är så oerhört annorlunda från vad jag själv kommer ihåg. Det är verkligen noll identifikation. Inte ett dammkorn. De representerar allt jag inte tål. Allt jag inte tålde. Ständigt ständigt ständigt tuggummitugg, religiöst hyckleri, skitsnack, elakhet... Att vara på lektionen för att vara med sin kompis som man har bjudit dit - det är helt perverst.

Men ändå blir inte intrycket av tjejerna gräshoppslikt. Det är bra.

Ljudet är hela tiden mycket bra. Fåglar och trafik. Kassettdagboksidén är enkel men briljant. Hur kunde du avstå från frestensen att kalla programmet Ungdomsgäng, olyckor och mord? Schysst med en kille som respekteras för att han pluggar. Tyvärr är det väl för att han är snygg? Hade han varit en ful/tjock/nördig plugghäst hade det förmodligen varit andra bullar... Eller är jag fördomsfull?

Grupparbetetelefonaren är en höjdpunkt. Man hör rösten på henne i andra änden - det är fantastiskt bra. Mikrofonen befinner sig mellan tjejerna, de pratar med varandra. Sånt är alltid bäst. Naturlig konversation. Fråga-svar är hemskt egentligen.

Musiken är bra, alla tre låtarna. Bäst är marimbalåten, den är eftertänksam och tankfull. Vad är det för något?

Rubrik?

Nu har jag tre varianter:

1. Det är därför jag har isolerat mig här ute - ett program om konstnären Torsten Andersson

2. Det är ju inte mot människorna, det är mot konsten man vill hävda sig. Ett program om konstnären Torsten Andersson

3. ...men mycket bra målare har också åstadkommit en uppfinning. Ett program om konstnären Torsten Andersson

4. Att gripa in i ett konsthistoriskt förlopp. Ett program om konstnären Torsten Andersson


Bild: Adam Svanberg

Aristokraten Cartman

Har inte haft chans att se den än, men kollegan Bråstedt säger att "The Aristocrats" är årets skrattfest.
Poängen är iallafall att en massa komiker berättar varianter på samma svinäckliga skämt.

Här kan man se Cartmans variant.

Måsteläsning

Tipset är snott från Karin på Diagnos, men ändå:

Peter Englund och Paul Hansen är i Irak för DN:s räkning.
Under tiden bloggar de här.
Shit.

Sorterat

...och förresten - har ni sett att Tor har sorterat bland länkarna här till höger.
Fint!

Who cares?

Ser ut som om jag lämnade nöjesskutan i tid.
Om någon har missat det har Paradise Hotel börjat nu.
Tydligen är Natascha Peyre nyhetsmässig.

Upprop och avstämning # Tor Billgren

Ska till Köpenhamn imorgon och intervjua Magnus Olsen Majmon (a.k.a. Electronavn) till Klingan, P2. På torsdag ska jag börja med dokumentären om konstnären Torsten Andersson (shit, måste komma på en rubrik till imorgon), och på fredag ska jag till Göteborg - bokmässa och GAS-festival (Göteborg Art Sound). Åter Malmö tisdag lunch.

Saxat ur bloggosfären 1

oh la la
malmös snyggaste kille: tor billgrens pojkvän eric. alla andra kan dra.

malmös snyggaste tjej: alla är fula och ocharmiga. plattfiskar.

bäst just nu: göteborg imorgon och över helgen.

Margret på Love at first site här brevid.

Saxat ur bloggosfären 2

80-talisterna åker i bakvänd barnstol genom media.

Sign. Mattias i diskussionen Årets mediemöte på Diagnos.

Feil plass til feil tid

Vi var på bröllopsfest i Oslo i helgen.
Den var inte såhär fartfylld:


"Det gick vilt till på årets Romsdalsmarknad i Åndalsnes på den norska västkusten. 14 svenskar och norrmän drabbade samman i ett våldsamt slagsmål under natten till söndagen. Enligt lokaltidningen Romsdals Budstikke saknar slagsmålet - som inträffade 100 år och två timmar efter den svensk-norska unionsupplösningen - motstycke lokalt.
Slagsmålet ägde rum inne på en restaurang i samhället Åndalsnes centrum. När polis kom till platsen var flera av slagskämparna blodiga. Vad som utlöste händelsen är oklart, men nio svenskar fördes bort av polisen och en norrman blev bötfälld."(TT-NTB)

Värnpliktsidioti

I P1 Morgon idag tvingades försvarsminister Leni Björklund argumentera för att värnpliktsvägrare även fortsättningsvis skall dömas till fängelse. Miljöpartisten Lars Ångström framlade det ena goda argumentet efter det andra mot denna absurda praxis, men det rann bara av den enögda ministern... Denna hårdhet gentemot de som inte vill göra värnplikten är en sorglig och tom - mycket tom - maktdemonstration som elegant överträffar all rättsabsurditet i boken Franz Kafka och Joseph Heller aldrig kom till skott att skriva tillsammans.

Vansinnesreklam

Jag, Hannah, Anton och Anna var på bio igår kväll.
Kim Novak badade inte i Genesarets sjö.
Bra - framförallt barnskådisarna (den ene är son till Maria "Sally" Lundqvist).

Desto sämre var dock H&M-reklamen som sändes innan filmen.
Hyllade fotografen David LaChapelle har regisserat nån slags Romeo & Julia-grej och Mary J Blige är med och sjunger in person och den är säkert den dyraste svenska reklamfilmen genom tiderna. Och satan - lätt den sämsta någonsin.
Fem minuter, jag överdriver inte, som bara pågår och pågår och blir sämre och sämre tills det bara är helt oliiiidligt.
Folk satt och buade högt.

Kolla här (Klicka på Romeo&Julia denim och sen play movie) om ni vill plågas.

Radio

Jag har skrivit en sjukt radionördig text på The Jet Set Junta. Den är rikligt illustrerad. Mitt signaturprogram från 2001 ligger också utlagt. Anton är med, som ni kanske minns - så det var ingalunda P1-deby för honom idag.

Förnimmelse 1

Våra skorstenar håller på att kläs in med plåt. Plåtarna ligger i trappuppgången och är överdragna med någon sorts beläggning som luktar som en alldeles särskild plast som leksakerna vad gjorda av när vi var små.

Etersalut!

Missa inte det här programmet nu klockan 11.03 i, håll i er ordentligt: Sveriges Radio P1! *fanfarer*

Snart blir vi rika

Sydsvenskan köper bloggen Manolo skriver Resumé.

Kom igen nu.
Skriv något smart så vi också blir köpta.
Så jag kan börja fokusera på viktigare saker.
Som mitt PSP, golf och äta glass.

En helt annan fråga

Hur många bloggar läser ni regelbundet?

Jag blottar min själ. Hugg!

Eftersom jag burit mig illa åt och åthutat besökare på vår blogg samt trott att dom varit störiga när dom i själva verket bara ville delta i våra diskussioner och främja Det Goda Samtalet bjuder jag nu på självspäkning.
Det här är, och tro mig, det finns ett digert arkiv att gräva ur, mitt kanske sämsta ögonblick som människa:

Jag hade bestämt mig för att spela golf hemma i Figeholm.
Det är ett litet samhälle på 900 personer där alla känner... ja så gott som alla.

Kruxet var att jag inte fått mitt gröna kort, jag hade klarat proven men inte betalat in medlemsavgift i någon förening.
Alltså får jag inte spela golf.

"Men man kan ju skriva att man är medlem, typ", tänkte jag och hängde med min kompis som hade klubbor.

I klubbstugan betalar vi 100 spänn för en nio-håls-runda och jag skriver slarvigt efter mitt namn "Grönhögens Golfklubb".
Den ligger på Öland och är en typisk brevlåde-klubb.
Alltså, det är billigt att vara medlem så dom flesta som är medlemmar där är folk som bor i andra ändar av landet och snålar in.

Vi går ut och slår några hinkar på rangen. Då kommer plötsligt kvinnan i receptionen ut.
- Anton Berg, är det du?
- Ja?
Jag vänder mig förvånat om.

- Kan du komma hit lite?
- Okej.
Jag går, fortfarande förvånad, men redan nu fylld av onda aningar, tillbaka till klubbhuset.

- Du skrev att du var medlem i Grönhögens GK?
- Ja?
- Jag har ringt dom å dom säger att dom inte känner till någon medlem med ditt namn.

Shit.

- Öhh, vad konstigt.... Men jag har ju fått ansökningspapprena, jag skrev på dom i går och la dom på lådan innan fyra!
- Vad menar du?
- Alltså, jag skickade in papprena igår, det kan ju vara så att dom inte har hunnit få dom än?
- Vad för papper?
- Ja, där man fyller i att man vill vara medlem, det kanske är något strul med pengarna, dom kanske inte fått dom på kontot än?

Hon betraktar mig noga.
Sen säger hon till slut:
- Står du och ljuger?

Jag svarar det enda som jag tycker att jag kan svara i en sån här situation:
- Näe, var skulle jag ljuga om en sån här sak?

Allt slutar med att jag tar mina klubbor och åker därifrån utan att spela. Nu kommer jag aldrig mer att kunna visa mig där igen.

Jag hör fortfarande, så här två år senare, hur hon låter när hon säger:

- Står du och ljuger?

Kaizers

Jag hade tänkt kräva att vi fattade beslut om Kaizershelgen så att jag kunde boka tågbiljetter, men i natt dog Karins mormor och begravningen är bokad till just den 7 oktober. Släkten vill att vi ska spela och sjunga då, så det här får istället bli en säljes-annons för två stycken biljetter till konserten. Priset är klart prutbart. Kanske kan vi bila till Arvika och sluta upp till eventuella lördagsaktiviteter. Kanske stannar vi redan i Eskilstuna? Jag kanske ska skicka biljetterna till nån av er så de kan komma till nytta om ni hittar nån i sista stund som vill följa med?

Om Gud

Homosexualitet är Guds sätt
att försäkra sig om att de verkligt
begåvade inte betungas av barn

Barhäng

Starfield Simulation presenterar ny onsdagsklubb:

Dj+Bar

Vinylbaren (Bergsgatan) kl. 21-01

Ikväll:

Tor Billgren (Radioman)

Mathias (med h) Holmberg (Laika),

frans gillberg & Maximilian.m (Komplott) + Gäster

Onsdagar under hösten: 21/9 + 19/10 +23/11

Barhäng med musik framtagen för malmös mest urbana lokal (Bergsgatan!).
Osorterad blandning av osorterade Djs: Detroit, Köln, San Fransisco, Sheffield. Acid house, pre-war Blues, vaxrullar och dub, jazz, garage, jungle, cock rock disco, gammal IDM etc.

Från det ena till det andra

"Hej, jag heter Anthony and the Johnsons."

TV kan verkligen bjuda på tvära kast. *hehe*
Först Anthony, mannen med världens vackraste röst. *sant!*
Och så bytte man kanal. *tråkigt*
Och där. *gissa?*
Idol 2005.
SNACKA om nerköp. *hehe*

One man band

Glöm allt ni lärt er
om hur en akustisk
gitarr ska låta,
för här kommer
Raúl Midón!

Tack!

Vill bara tacka dig, du vänlige själ, som tecknat en prenumeration på nyhetsbrevet "den först swedishadressen för gummihjul, hjul och fullständiga hjul" till mig.

Annars hade jag inte fått läsa fina saker som:

Rädda din pengar: Speciala rabattpris för privat kunder och allaa firmor.


5% rabatt för allaa firmor, Authoritys och anslutningar

3% rabatt för varje beställare (andra uppgörelse) och för allaa Automobil-Klubba medlemmar.

Eller höjdaren:

Mest bra prist

I vår online-butik du skar finner den mest bra prisnivåen, genom att ha tillgängliga mer mycket än 400.000 tyres att assorteds.

Så danke!

Mångfaldspanik på SR

Sveriges Radio kommer inte längre med automatik ta emot praktikanter från journalistutbildningarna vid JMK, JMG och Mittuniversitetet. Skälet: SR är missnöjd med att skolorna inte lyckas locka fler elever med annan etnisk och kulturell bakgrund.

(Journalisten)

Sveriges Radio låter sina egna tillkortakommanden på mångfaldsområdet gå ut över journaliststudenter. Jävligt smart.

The mörk side

Jag är inte informatör.
Jag är INTE informatör!
Vaknar svettig med lakanet runt halsen.
Snart är jag där.
På andra sidan.
Äh, vet inte om jag gör för stor grej av det.
Men vi snackar inte längre redaktion här.
Vi snackar näringslivet.
Visst, visst, titeln är redaktör, inga presskontakter, cheferna bedyrar värdet av det fria ordet, arbetsuppgifterna beskrivs som redaktionella.
Fast journalist är man inte.

Så jag tänker så här:
På mitt nuvarande jobb går vinsten av mitt arbete (alla kan väl sin Marx?) till ett par gubbar och en stor koncern. Privata ägare. Som blir rikare.
På mitt nya jobb går vinsten till... trumvirvel... er!
Jäpp. LKAB är statligt ägt till 100 procent. I fjol skottade man in en halv miljard i vinst till ägaren. Alltså staten. Alltså till er. Oss. 500 miljoner.
I år blir den totala vinsten den tredubbla. Borde ge tredubbel utdelning.
Räcker detta för att döva eventuella samvetskval över att lämna det ädlaste av yrken?

Jag summerar.
- Inte längre journalist.
+ Klirr i statskassan.
+ Världens vackraste stad.
+ Fjäll.
+ Frisk luft.
+ Hus.
+ Fri sjukvård.
+ Bastu.
+ Fri tandvård.
+ Skidor.
+ Personliga tjänstehörselkåpor.
+ Mormor.
+ 8 mil till stugan, inte 175.
+ Underjordstillägg 6 kronor per timme.

Okej.
Det är värt det.

Bättre än bio

Att tv är både bättre och viktigare än film har jag tyckt länge.
Kollade på Emmy-awards när jag kom hem från jobbet i natt, och fick veta att tv-branschen även är bättre på att ordna en galakväll. Och klasskilnaden mot Kristallen ska vi inte prata om.
Grymt roliga presentatörer med John Stewart och Conan O'Brien som höjdpunkter.
Genial idé att låta gamla tv-stjärnor sjunga ledmotiv till tv-serier och sedan låta tittarna rösta på vem som var bäst.
Fast allra bäst var så klart Lettermans hyllning till Johnny Carson.

Den enda missen var att inte Ian McShane fick pris för sin roll i Deadwood.

Ärade Kustarnikredaktion

Jag skriver om skillnaden mellan att skriva för internet och papperstidning i nya upplagan av Bloggportalen. Rakt i datan!

Med vänliga hälsningar

Tor Billgren
Radioman

Postscriptum: Idag sändes mitt reportage om bildämnet i programmet Skolan. Särskilt P3 Star-redaktionen borde dra öronen till sig.

Åsa

Hey ho, Boys!

Jag är tillbaka efter en internkonferens med jobbet på Varbergs spa och kurort. Lite qi gong, nån halvbra föreläsning och ett klappdåligt program för att lära oss krishantering. Men meningen med det hela var nog egentligen att vi fick se varandra (inklusive cheferna) i gröna morgonrockar och för små badbyxor dansa vattenspinning till Eloise med en långsmal frigolitbit mellan benen. I den situationen finns ingen hierarki. Första dagen bjöd på efterdyningarna av Maria och den andra var helt vindstilla och solig. Kall luft men varma strålar på ett sätt som det bara kan vara i september. Och just nu sitter jag och väntar på att få åka tillbaks till havet, till Åsa, för att surfa. Det spöregnar lite ute, men det har aldrig hindrat en surfare. Fast jag oroar mig lite, för Kalle jobbade på Smaka till 4 i natt och Lars är singel och hamnade säkert där till sist han också, så de kommer nog inte och plockar upp mig än på ett par timmar.
Jag kommer hem och läser fina inlägg och snälla kommentarer. Igår försökte vi spela frisbeegolf men det gick inte för Skatås var stängt och vägrade hyra ut frisbeesar till oss och så har Göteborgs stad börjat ta ut en avgift på 25 kr för att man ska få gå runt i parken och kasta plast i deras stålkorgar. Därmed går det inte att spela efter kl 17 en solig höstlördag.
Oki, that's it från mig boys, Lars ringde och sa att han kommer om en halvtimme.

Puss och kram!

Storebror ser dig

Google earth är grymt.
Sitter och satelitspanar på Tors och Eriks port.
Än så länge är allt lugnt.

Ett offer för monarkin

Bonbon

Det är onekligen hur koolt som helst att Bryan Adams plåtar mode åt tidningen Bon.


Nya numret innehåller även en artikel där TTA-Erik intervjuar The Embassy. Gullig idé, men texten går mest ut på att Embassypojkarna värjer sig och säger emot TTA-Eriks svindlande påståelsefrågor. Fast det är ju i och för sig bra med musikjournalistik som inte bara eftersträvar någon sorts helig konsensus mellan utfrågare och intervjuobjekt. Och intervjun ger mig detta underbara citat:

Jag har beslutat mig för att accepera era åsikter utan att känna äckel.

5- och 3-poängsnivåerna

Så att alla vet:

Mr Winterbottom

Admiral von Schneider

Gåtan löstes av Måns, som alltås hittills har 7 poäng.

Ställning:

Anders: 0
Sebastian: 0
Thomas: 0
Anton: 0
Måns: 7
Tor: 10 (jag kunde ju svaret)

Barndom till salu

Mormor fick en stroke i vintras.
Nästan två dygn senare hittade de henne på golvet hemma i hennes stora hus mitt ute i Östgötaskogen.
Så därför kan hon ju inte bo kvar där längre, och numera bor hon istället inne på ett hem i Ödeshög.

Och det är väl bra - riskerar man att få blodproppar ska man inte bo själv ute i skogen.
Men nu ska huset säljas och det är här kruxet uppstår.
Jag vill ju inte säga hej då till det, till alla minnen, till alla dofter, till hela min barndom.
Var där måndag-onsdag med Adam när vi spelade golf och funderar nu som bäst på hur jag ska få mamma och hennes fyra syskon att inse fördelarna med att köpa huset tillsammans.
Så jag kan fortsätta åka dit.
Utsikterna är nog inte goda tyvärr.

Ont i morgonen

Vaknade med diarré.
Vaknade av diarré.
Det var en dålig start på dagen, och än så länge har det inte tagit sig.
Jag har inte, som Seb, träffat någon Maria som säger att vi ska gå ut och dansa.
Att vi ska gå ut på gathörnen.
Och Seb, min vän, vi har pratat om det här, att jag länge har ansett mig bättre än dig på att hitta livets ljuspunkter.
Fel.
Bättre på att njuta av dem.
Fel.
Bättre på att nöja mig med dem.
Rätt.
Låta dem bli Meningen, medan allt det andra får flyta på. Livsuppehållande.

Ett segelflygplan kan ta sig hur långt som helst om det bara träffar på en uppvind emellanåt.

Det finns massor av uppvindar.
Som Dendärnyalåten med Death cab for cutie, som en resa över polcirkeln, som en perfekt smash, som en melodika och en gitarr och tusen röster som drar åt samma håll, som Doppler och Antonsen och Kaizer och Börretzen, som senap och skinka, som E när hon ler, som araber och nejlikor, som jord under naglarna, som glada minnen och ljusa planer, som Viggen på böljan.

I dag känns mitt jobb också som ett nissejobb. Jag pruttar med fingertopparna på tangenterna.
Men magens innehåll börjar anta en fastare form. Pruttarna får substans.

Och allt kommer att bli bra.

7-poängsnivån

Mr Pomeroy

Herr Halvmesyr och Maria, den vänliga vinden.

I några dagar nu har jag återigen ältat det gamla fuktskadade mantrat som förföljt mig hela den fria delen av mitt vuxna liv. Vad ska det jag gör nu kunna leda till för gott? Om jag gjorde det här i all evighet, skulle jag gilla det då? Kan det inte faktiskt vara så att något annat skulle kunna vara roligare? Min gamla jagvetintevadjagskagöranärjagblirstor-obsession har fått såna proportioner att jag redan flera gånger uppgivet utropat mig själv till Mannen som aldrig valde. En nissetjänst framför en skärm där jag hjärtlöst trycker ur mig lite tecken och symboler som ska göra att de lönnfeta, gråagubbarna kan fortsätta att göra ingenting fast lite mer effektivt. Det är kul för att jag får anstränga min korsordshjärna lite grann, brukar jag övertala mig själv. Men herr Halvmesyr lyckas ju inte ens förmå sig att motionera sina logikmuskler under dagarna utan pruttar bara ur sig det som sitter längst ut i fingrarna och kommer hem rastlös som en hund som inte fått gå ut, missnöjd och skamsen över den doftlösa soppa som är det enda han lyckats koka ihop, men funderande och reflekterande. Hela tiden känns det som om det finns där. Som om det bakom nästa reflektionskrön gömmer sig en lösning. En idé som lyser "JA" så klart att det inte går att ifrågasätta. Men aldrig når jag dit. Hittills har jag aldrig nått dit. Men jag tänker och tänker. I det elektroniska stämpelkort som min geggiga hjärna själv kletat av sig plitar jag idag med dåligt samvete över min ineffektiva arbetsdag dit de dryga 8 timmarnas avdmonade stirrande som jag spenderat vid mitt skrivbord. Den tropiska stormen Maria böjer och knakar träden så att jag inte vågar annat än titta upp för att vara beredd ifall en gren skulle gå av. Jag lägger mig i soffan. Karin föreslår havet. Jag hoppas hon ska ändra sig och drömmer om att slumra framför Simpsons. Jag slumrar utan Simpsons. Blir väckt och övertalad.
Näset.
En annan bil står på parkeringen. När vi öppnar båda dörrarna samtidigt blåser ett papper ut. Jag rusar efter. Jag har aldrig sett ett papper flyga så fort ut ur en bil. Så fort och så långt. 300 meter längre bort ser jag att det är vägbeskrivningen till Adam i Årbol. Den andra bilen är en gubbe som övningskör på den tomma parkeringen med sin thailändska fru. Vinden tvingar långsamt en tremetersbjörk till marken. Rädda i skogen för träd och på stranden för sandmoln kommer vi upp på klipporna som är knottriga av gåshud. Och det blåser. Var är göteborgarna? Maria river i mina kläder. Vi skriker, skrattar, hötter med näven. Maria tjuter av glädje. Vi delar på två lyxpraliner som morfar låtit skicka från Cahors. Jag kissar i storm. Men var är göteborgarna? Det är den bästa dagen någonsin. Microsoft, betong, supernanny, strängfysiker och krokslätts pizzeria har blåst ut ur mig utan att lämna spår. Snabbt och långt som en vägbeskrivning ut ur en bil. Jag spinger inte efter. Det är först när jag hoppar så Ericsson faller i marken och flyger åt tre olika håll som jag börjar springa. Men han gjorde det bara på skoj, så vi skrattar tillsammans. Jag tror inte Maria har märkt att hon blåser rätt igenom mig. Locket på den där guldtankekistan vid änden av reflektionens regnbåge har blåst upp och avslöjat sitt falska innehåll av gröna, silikonvackra skogsrår, som en krämig sparris- och kantarellsoppa med en avslöjande texten om glutamat, härdat fett och blodfläckad palmolja och jag kommer på att jag nog inte har andats sen den där torsdan när vi förlorade korpen med 9-0 och drog och badade efteråt fast vi hade så bråttom. "Jag tänker alltså är jag". Vem fan hittade på det? Jävla clown.

10-poängsnivån

Sir Toby.

Haverist?

Ärende:

Det är dags att anmäla sig till den så kallade Frilanskatalogen.

Mailväxling:

Från: Tor Billgren
Skickat: den 9 september 2005 16:40
Till: Servicebolaget
Ämne: Spörsmål

Hej

Kommer den nya upplagan av frilanskatalogen vara en katalog över frilansar, eller en katalog över fackligt anslutna frilansar?

Undrar

/ Tor Billgren
= = = = = = = = = = = = = = =
RADIOMAN
Frilans

Jag får svar:

From: servicebolaget@sjf.se
To: tor@radioman.se
Sent: Wednesday, September 14, 2005 1:27 PM
Subject: SV: Spörsmål

Hej!

Det är endast frilansmedlemmar i Journalistförbundet som kan vara med i katalogens register över frilansjournalister.

Vänliga hälsningar

XXX XXX
Servicebolaget

Jag överväger att - liksom förra året genmäla:

Från: Tor Billgren
Skickat: den 14 september 2005 16:40
Till: Servicebolaget
Ämne: Förslag

Då tycker jag att Frilanskatalogen inte ska ägna sig åt falsk marknadsföring, utan kalla publikationen för Förteckning över solidariskt anslutna frilanskamrater.

Med vänlig hälsning

Tor Billgren
F R I L A N S ändå!

Sluta gömma dig Tor Billgren!

Jag har skrivit följande i en tråd längre ner:

Fotboll är kultur.
När Celtic möter Rangers i Skottland är det en clash mellan protestanter och katoliker. När Barcelona möter Real Madrid är det en clash mellan Katalonien och det styrande Spanien. (Real var dessutom Francos lag.)

Här är alltså fotboll inte bara kultur utan alltså även yttryck för religion och regionell självständighet samt politiskt förtryck.

Att personer med relevant utbildning och erfarenhet analyserar fotbollssmatcher, sekvenser och mål, är för mig den naturligaste sak i världen.

En fotboll är inte en utomjordlig skapelse med eget liv. Den följer jordiska tyngdlagar.

Om spelare A slår den med kraften K till spelare B måste spelare C springa med farten V för att hinna emellan och ta bollen. Var är då det ideala stället för spelaren C att utgå ifrån?

Se där, där har du hela diskussionen kring spelsystem i ett matematiskt uppställt problem. Detta har ingenting med the Suns idioti till första-sida där man hade ett bildmontage med Svennis och en snara att göra.

Det tycker jag att även du borde förstå Tor.

Det är som att likna Robert Brobergs skivomslag med Picassos Guernica och sen föra ett resonemang om varför konstnärer är som scientologer.

Inlägget är ett svar på Tors brandtal om att fotboll inte bör
behandlas som kultur. Tor var väldigt flitig i tråden och kallade mig för bland annat grälsjuk.
Möjligen med rätta.

När jag så tog diskussionsämnet på allvar och skrev ner ett seriöst inlägg bemötte Tor det med tystnad.

Har man inget vettigt att säga bör man hålla tyst.Den hållningen respekterar jag. Men nu råkar det vara så att jag i ännu högre grad respekterar talesättet har man satt Fan i båten får man ro honom i land.

Sluta göm dig Tor. Bemöt mitt inlägg eller erkänn dig besegrad för evigt.

Nytt jobb + nytt hus = nytt liv

Hurra! Eller?

Control-C och Control-V:at ur Aftonbladet.se:

Ny film av Galenskaparna
Den enskilde medborgaren. Det blir namnet på Claes Erikssons nya film som börjar spelas in på söndag, skriver Göteborgs Posten. Förutom de bekanta ansiktena från Galenskaparna och After Shave är rollistan full av kända namn som Örjan Ramberg, Ingvar Hirdwall och Krister Henriksson. - Det är en film om två världar, den vanliga världen och direktörsvärlden, säger Claes Eriksson som skrivit manus, och ska regissera filmen.

Vågar man ens hoppas? Jag gör´t. Men deras bäst före datum gick ju ut i och med En himla många program.

9.30 på det tekniska institutet

På fikat idag pratade vi om villalarm. Och så skrattade vi gott åt Eva som trodde att hennes larm ringde i 880 decibel.

Ny gala i TV

Tevekanalerna går samman i en gemensam gala. Priser delas ut till program i olika kategorier under den festliga och glamorösa Kristallnatten.

Grisfest Dalsland

Fanfarer för:

* Thomas, Sebbans och Karins Håkan-arrangemang vid elden.
* Adams revbensspjäll.
* Solnedgångar över Kroppefjäll.
* Masi Valpollicella.
* Roadtrip.
* Antons och Robbans sällskapsresefrågesport (jag kom alltså delad etta med Andreas och Karin).
* Att elda.
* Brottningsmatcher med Anton (jag har fortfarande ont i axeln).
* Att Hannah kom ner till slut ändå, efter att hon undsluppit söndagsarbetet.
* Skratt.
* Stjärnskådande från taket av hyrbussen.
* Adam, Mikaela, Hannah, Anton, Anna, Thomas, Elise, Sebban, Karin, Robban, Sara och Andreas.

Tor och Anders.
Vi saknade er.

Mellanspel på arbetssöndagen

I natt ringde Måns från festanet i Dalsland. Ni spelade gitarr och melodika och sjöng Håkan-låtar. Snyft.

Idag jobbar jag. Jag tog ett avbrott från elva till nu - åkte till Jerikos nya restaurang c/o och brunch-DJ:ade en timme. Embassy, Glen Miller, Differnet, KLF, The Instrumen, Steve Reich, Simple Minds, Kraftwerk, Aphex Twin och sånt. Som belöning fick man brunch. Sinnessjukt god korv, poptatiskaka, fläsk, revben och majsmuffin. Inget buffésvullande - helt perfekt mängd. Kaffe till feta korvar är det godaste som finns.
- Vill du ha en drink, frågade Emil och höll upp en flaska cava.
- ...jaa-visst, svarade jag och tänkte på jobbet. Men ett glas cava har ju ingen blivit full på...
Fast cavan var bara till för att toppa drinken med. Drinken som bestod av vaniljvodka och nån schysst jos. Samma drink som de försökte göra på ACNE-festen i fredags. Fast mycket godare.

För att cykla ruset av mig begav jag mig till Galleri Peep - Malmö Kosthögskolas elevgalleri där den söte italienaren Matteo Rosa har examensutställning. Vi hade lite mejlkontakt kring hans förra utställning i Lund, och i samband med inbjudan till den nuvarande utställningen ventilerade han farhågor om att jag skulle vara homofob - han hade nämligen varit inne på min hemsida och hittat min länksamling till homofobiska sajter. Och förstår man inte svenska, är det ju lätt att tro att jag har samlat dem där för att jag tycker att de är bra. Det har vi emellertid rett ut nu.

Men när jag kom fram till Peep var han ockupperad av nån man som berättade sitt livs historia eller något annat ointressant. Jag strosade runt i en kvart, men orkade inte vänta - så jag fick inte möjlighet att presentera mig idag heller.

Nu: Radio!

Fredag i september

1. ACNE-festen var strålande. Massor av Taittinger, Måns. Servitörer i rosett och kronärtstilltugg. Diskuterade New Orleans med Mats Nileskär, vilka musikaliska effekter som kan förväntas komma ur katastrofen. Vi pratade om våra intervjuer med Nile Rodgers, och om den legendariska sommarnatten 1977 då strömmen gick i New York. Drinkarna var katastrofalt starka och vidriga.

2. På flatklubben Tomboy röjde band som ville vara Metallica 1992. Jag gillar Metallica 1992.

3. The magic city på KB. King Crimson-symfonika, tio pers på scenen, och bra ljud för en gångs skull. Margret spelade skivor, och jag tvingades avgöra vem som var äldst av R och hennes syster. Grymt mot mig. Och jag gissade fel.

4. Tillbaka på Tomboy - fler människor. Sebastian Gurenwacht och den mystiske klarinettisten och Joakim med konstmannen.

5. Upp på kontoret. Mina Chapel Hill gick åt (minnesanteckning: måste köpa nya), Anders Prag med Kajsa dök upp och jag ersatte musiken med inspelningar från HMS Halland. Fläktar. Torpedskjutning...

6. Haveri.

Sjukt skit

Jag skiter i Svennis.

Men de brittiska angreppen mot honom är ett avslöjande tecken på hur gränslöst sjuk fotbollskulturen är. Det är pinsamt och stötande att se fullvuxna män med skägg och slips analysera fotboll som om det vore en vetenskap. Eller ännu värre: Kultur... Det är på samma nivå som astrologi och slagrutemän. Tor har talat.

Korsbloggning

Det här är berättelsen om hur dålig ventilation i sovrummet kan ge maffianoja (och om vad maffianoja betyder).

Det finns ingen ventilation i vårt sovrum.
Därför måste vi sova med fönstret öppet, sommar som vinter.
Fine.

Vår granne har en gammal VW Jetta, som står parkerad rätt nedanför vårt sovrumsfönster.
Fine.

Grannens Jetta har stora problem med tändningen. Kalla morgnar är den svårstartad.

Tugg-tugg-tugg- tugg-tugg-HOST-HOST- tugg-tugg-tugg- tugg-HOST- VRRROOOOOOOAAAAAAAAAM!

Tidiga morgnar = 05.15.

NOT fine!

Till slut fick jag nog och författade följande plakat, som jag satte upp på en skylt framför bilen:

*****

Bäste Jettaägare

Du får gärna låna vår parkeringsplats tills vidare.
Den är längst till höger i carporten.
Så slipper vi vakna varje morgon när du startar din bil.

Vänligen,
Thomas och Elise i 28A

*****

Morgonen därpå (det här var ungefär en vecka sedan), hörde jag på Jettamannens steg i gruset att han närmade sig bilen, stannade upp, vände, gick fram till plakatet och - "rrrrriiiitsch!" - rev ner det. Sedan tugg -tugg-tugg-tugg -HOST-HOST-tugg-tugg-tugg- tugg-HOST-VRRROOOOOOOAAAAAAAAAM!

Jettamannen har hittills inte utnyttjat parkeringserbjudandet och jag har börjat fundera på om han på något sätt kunde ha tagit plakatet som en förolämpning.

Och så kommer vi till själva kruxet (SIC!).

I går när jag kom hem från jobbet stod i vår carport INTE den blå Jettan, utan tre stycken träkors!!!

Inte två kors, vilket skulle ha korresponderat otäckt väl med antalet personer i vårt hushåll.
Inte kors med vår namninskription.
Inte kors som stod nedpålade i marken, utan lutade mot väggen.

Men ändå!!!

Maffianoja!!!

Pressvisning fra helvetet

Pressvisning på Olafur Eliassons utställning The light setup på Malmö Konsthall igår. Och inledningstalet bara fortsatte och fortsatte och fortsatte. Och sen började danska kulturjournalister ställa esoteriska och invecklade frågor till konstnären.

Jag stötte på kollegan David Richter som hade HF-utrustning med sig, för att intervjua konstnären i direktsändning.

- Ska du sända HF, frågade jag.
- Ja det var ju meningen innan det utvecklade sig till en dansk presskonferens.

Adress

Anton säger i Svenska Dagbladet idag att han brukar köpa smycken till sina vänner. Av allt att döma har det blivit något fel med postgången, skicka därför omgående juvelerna till:

Tor Billgren
Bergsgatan 20
214 22 MALMÖ

Sirener och däckskrik

Glömde att berätta att vi blev väckta igår natt av sirener, bilar som körde sjukt fort och bromsade ännu snabbare så däcken tjöt, alldeles nedanför vårt fönster. Bilarna försvann bortåt nerför eklandagatan och fler sirener anslöt sig. Väldigt dramatiskt. Allt vi hann se var 20m bromsspår på gatan nedanför. Sen fick vi försöka somna om igen med 120 i puls.

Läs här i GP!

Ingen Lasse

Här kan man lyssna och förstå varför radiosportens Christian Olsson aldrig kommer bli den nye Lasse Granqvist.
Välj först Zlatans 1-0 och bläddra sedan ner och lyssna på målet mot Italien.

Ebbers

Visserligen läser jag inte Vecko-Revyn, men jag tycker ändå att det är rätt coolt att Ebba von Sydow blir ny chefSredaktör.
På riktigt.
Hurra för arbetarklassen!

Akustika

Och appropå Rodeo spelade Le Sport på releasefesten i Malmö. Den akustiska versionen av Tell no one about tonight är det bästa som hänt mig på länge. Flygel och ledsen robot. Dessutom stod killar i Spirou-uniformer i givakt utanför toaletterna. Jag vågade inte gå dit.

Förstoringsglas

Och appropå Rodeo blev jag utskrattad av Thomas igår när jag anmärkte att "tidningen har dåligt tryck och är svårläst". Jag ansöker härmed om medlemskap i Johan & Joakims klubb:

Pilsner

I ett samtal med fina fina Diagnos-Joakim har jag nu för första gången i mitt liv använt uttrycket "på kanelen". Han har, å andra sidan, sagt att en kille är "hyvens". Långsamt, långsamt anpassar jag mig till mitt nya gubbfjollejag som inte ska hänga ute på krogarna och fika efter lammkött. Utan som i stället pratar verserat och kryddar språket med glömda adjektiv och metaforer. Som Alf Henriksson, typ.

Rockism

Nya numret av Rodeo innehåller en lång artikel om rockism av Martin Gelin. (Rockism handlar om typ motsättningen mellan högt och lågt, den ständiga jakten på det äkta och autentiska inom musikjournalistiken, och hur detta autentiska alltid motsvaras av ett rockigt utanförskap skapat av ångest och narkotikum. Markus Birro är en typisk rockist. Han har tjatat om Proust och Thåström sedan början av 90-talet, och visar ingen tendens att sluta med det. En rockist förändrar aldrig sig själv eller sina preferenser.) En jävligt bra artikel för mig som är jungfru i popårockjournalistik (popelitisterna på Juntan gäspar förstås, men jag bodde i Simrishamn när Pop och Bibel fanns...) Gelin utvecklar resonemanget på sin blogg. Ta tidningen och läs texten.

Observera!

Helgen kring den 7 oktober ska hela Kustarnik träffas i Stockholm för att kalasa och lyssna på Kaizers Orchestra på Nalen (det gäller även dig, Anders).

Gick just in på ticnet.se och kollade biljetterna, det finns bara ett fåtal kvar!

Så nu är det råttom råttom!
Boka boka boka.

Ska du med eller inte?

Tor?

Jag trodde det var klart med Vänersborg och kräftor och samkväm och allt!

Måns, Thomas och jag är ju klara.

Vi har förberett lite spex också. (Jag och Robban).

Du MÅSTE komma Tor!

Bluetooth

Det var Måns som först berättade det för mig. Just som vi satte oss tillrätta i biosalongen för att se den underhållande Lords of Dog Town och vi skulle stänga av våra mobiler sa han:
- Det är visst det nya nu.
- Vadå?
- Att ragga med bluetooth. Man kan scanna av ett rum och se vem som är ledig liksom.

Jag förstod ingenting. Då.

Knappt två dygn senare. Metro, downton Götgatan.
Jag och Robban och Andy kraschar in fulla på livet och glögg från i julas samt öl och champagne. Träffar Erik och Mackan. Lyx och flärd. Ekivoka damer i schäslonger.
Plötsligt blixtrar min telefon till. Va?
Utan att den ens gett ifrån sig en signal har jag fått en bild.
Och det är i sanning ett remarkabelt foto.
Jag söker efter ledtrådar. Vem kan ha skickat? Och hur?
Min alkoholförgiftade hjärna spinner så småningom igång. Jag anar bluetooth. Visst! Den är påslagen på min mobil!

Men varför skickar någon något till mig? Och hur kan någon veta att det ska till mig? SKA bilden till mig? Min mobil går tydligen under namnet K750i.
Jag ändrar till Antons lur.

Jag får inga fler bilder. Inga ledtrådar heller. Men hur går det till? Någon som vet?

Hursomhelst, som raggningsteknik anser jag detta tveksamt.

1. Jag har tjej. Alltså betyder inte det faktum att jag har bluetooth påslagen automatiskt att jag vill ha franska kort.

2. HADE jag varit singel så hade jag ändå ingen chans att gå vidare. Jag menar, visst kul bild, men är det meningen att jag ska sitta och glo på den resten av kvällen?

Måns. Berätta! Hur går det till?










































Just det ja.

Bilden:

Varning på stan!

¤ Jag glömde visst en man. Johannes Anyuru, stackarn, sjuk och jävlig kvällen till ära, fick inte riktigt plats. Ändå var han väldigt trevlig att lyssna på. Han har släppt en ny bok, Omega, och ibland glänste han till, särskilt i en nyskriven dikt, från ett A4, med en bicpenna. (Tror jag). Bra snubbe.
¤ Min kompis Nils fick nyligen veta av sin bror att Anton Berg är homosexuell. Varför har du inte sagt något?
¤ Viktor, som jag har övertalat, var ikväll på sitt livs första körövning, och kom ut därifrån strålande glad!
¤ Jag funderar på att fylla 30 redan på fredag så ni kan hålla tal, gubbar, så jag börjar gråta.
¤ På text-tv varnade sossarna om att sverigedemokraterna tänker utnyttja det låga valdeltagandet i kyrkovalet. Nassarna mobiliserar särskilt i Stockholm, Göteborg, Malmö och Katrineholm!

Två män

Med ryggen mot publiken, på ett ostämt piano och en lika ostämd, ihoptejpad gitarr, fick han mitt hjärta att blomma. Han slickade min själ, som han kanske säger det själv. Han sjöng fel, kom av sig, började om, bad om ursäkt, nynnade för att hitta ackorden igen och bjöd in oss till sitt intimt privata lilla rum. Han glömde nog bort oss ibland. Spelade samma tvåtaktersslinga gång på gång på gång på gång. "Oj, jag vet inte vad jag håller på med". Publiken trängdes i Teater Bhopas lilla lokal, så få att vi i skolan idag bara hade fått dela på två lärare, trängdes och halvslumrade av syrebrist.
Nikolaj Dunger har flyttat till Brännö. Jag tror att han lever det liv jag drömmer om att leva. Jag tror att han sitter där, ensam, bara naturen, och glömmer bort sig i musiken. Ett vardagsrum där solen faller in från sidan. Mycket luft. Havet och måsar utanför. Men han sitter nere i källarn, mörkt, inga fönster, tegelväggar och heltäckningsmatta, pallen knarrar oregelbundet och pedalen gnisslar i takt. Han spelar som en pojke som inte orkar öva på pianoläxan. Han kan ett klassiskt stycke och en jazzstandard, men däremellan spelar han vad han hittar.
Det här är en konsert som står ovanför alla fyrar och getingar och statyetter. Det är en konsert som är så bra just för att den inte får bedömas och inte kan jämföras. Den är inte till för det.

Två saker

asså, ärligt, nämn två saker som är godare än ostkaka med grädde och bringebärssylt!

Ock, ock , ock

Va fan?
En till flygkrasch.
Det börjar bli helt sjukt.
Jag kanske ska ställa in Turinsemestern.

Födelsedagstal

Eftersom vi närmar oss våra 30-årsdagar för varje sekund tänkte jag dämpa er ångest på en viktig punkt.
Jag vet att ni är dödligt ångestfyllda av pressen av att hålla ett ordentligt, högtidligt, skämtsamt men ändå allvarsamt och ansvarfyllt tal på bemärkelsedagen.

Här är svaret. Säg bara så här:

Kära Pappa!

Jag kommer alltid att vara lojal mot konungen och mot riksdagen.
Jag kommer också att noga respektera Sveriges grundlagar.

Det räcker så.

Nödstopp

På eftermiddagen kom ett textmeddelande från Göteborg med uppgifter om att Krasnapolsky på Storgatan inte längre finns. Uppgifterna har ej ännu gått att bekräfta, men beredskapen är höjd. Bed.

Synpunkt

Det är inte acceptabelt med reklam insprängd i bloggar.

Fridolin och Slottner

Ibland har jag ångrat att jag personröstade på Gustaf Fridolin i förra valet, men hans utspel om att lämna riksdagen hedrar honom. Och det menar jag inte på ett ironiskt sätt. Det behövs fler politiker som fattar att man inte kan sitta och fisa på sina ämbeten i decennier. Idag är jag stolt över mitt val.

Fridolin lämnar politiken, men Erik Slottner kommer tillbaka - som politisk sekreterare åt bland annat riksdagskvinnan Chaterine Påhlsson (kd), som är motståndare mot partnerskap mellan homosexuella, och menar att homosexualitet är något man väljer för att det är trendigt.

Det är mycket bra att Påhlsson får en nära medarbetare som kan ge henne adekvat och relevant information, och inte bara religiöst korrekta amsagor.

Grappa i Gourmet

Nya numret av Gourmet (fortfarande födelsedagsprenumerationen - Tack Thomas & Co) innehåller underbara svamprecept, en ingående ingefäraartikel, en stor bild på Karsten Thurfjell - - - och framförallt: Ett grappatest signerat Oz Clarke, och därmed har jag fått en ny favoritskribent - men upp med hakan Björn af Kleen, det var ju längesen jag läste något av dig.

Konsthögskolans 10-årsfest

Joakim arrangerade cocktaliparty hos oss och jag slog ihop hommos, tzaziki och tapenade och lade trenne Chapel Hill i frysen, inköpta i Simrishamn tidigare under fredagen. Och Rakel dukade upp livsfarliga underbarhetsostar. Vernissaget på Rooseum var kaotiskt, varmt och stängde alldeles för tidigt - men allt bådade mycket gott. Det blir minst tre timmar där i senare i veckan. Mötte upp Simrishamnsfolk på Möllan och gingo till konstnärsefterfesten på Bodoni - - - Kill-da-faggots-and-burn-em-ragga, Where's-my-pimp-at-R&B och Get-those-hoes-in-the-car-hiphop på dränghög volym, helt utan känsla för rummet eller stämningen. Utrymning till Bokhållaregatan med Simrishamnsfolket som berättade om sup- och knullresan till Odessa medan vi delade på den sista Chapel Hillen och återstoden av rörorna.

För några timmar sedan kom spillrorna av Joakim för att fiska upp sina glasögon, och redogjorde mycket detaljerat för kvällen ur hans perspektiv - skvallret, spelet, ränkerna, vem som sa vad om vem, babblet, - - - och liksom i förbigående, inom parentes: "Ja och så blev jag ju rånad också..."

Läs mer på Diagnos.

Studiegången by night

Nu har vi precis hjälpt kusin Johan och Lisa att flytta in mitt i natten i en lya på studiegången. Vi vill inte flytta dit längre. Fast det insåg vi som tur var redan igår när vi var där och hämtade ut deras nycklar. Så vi skrev på ett kontrakt för en trea i Olofshöjd istället. Med balkong. Men man kommer bara ut på den ifrån badrummet. Mysigt, sa Mamma, då kan man ju gå ut i morgonrocken. Och jag kom på att man på vintern kan hälla upp ett varmt bad och gå ut och rulla sig i snön. När vi var på banken precis efteråt såg vi jättefina lägenheter med trägolv som man kunde köpa. Jag frågade banktanten men hon sa att en student och en deltidsprojektanställd troligtvis inte kunde få lån. Jippie! Vi gjorde rätt.

Bra och dåligt

En glad nyhet: Eddie Izzard kommer till Sverige.



En dålig nyhet: Adde Malmberg uppträder som förband.

Fråga om råd

Jag kallades just "popens Per Ragnar" i ett forum härintill. Ska jag bli förbannad och utkräva hämnd?

Två

1. Thomas: Tack för skivorna. Jag har de andra Kaizers.
2. Det finns väl inte något som helst utrymme för att tolka mitt armbandsinlägg allvarligt?

Grym film - fantastiskt soundtrack

Har precis varit och sett Lords of Dogtown med Anton.
En riktigt bra film, om än inte lika bra som dokumentären Dogtown and the Zboys som behandlar samma story.

Men vad gjorde det när soundtracket var helt fantastiskt.
Det börjar med Hendrix, och sen fortsätter det bara.
Devo - Mongoloid, Bowie - Suffragette city, Sweet - Fox on the run, Clash- Death or glory (fast i en cover).
Och så inte minst Rod Stewarts Maggie May i en fantastisk scen där Heath Ledger sjunger med.
Filmer med scener där filmkaraktärerna sjunger med i musiken är ALLTID bra.
Lex Magnolia och Almost famous.

Det enda sättet!

Äntligen fick jag chansen! Nu har jag gjort mitt! Lämnat mitt bidrag! Gjort min röst hörd!

Det var vid Café Zenith under Malmöfestivalen - en lång vit banderoll där man skulle lämna förslag på hur världen skulle förändras. Och som belöning för sitt förslag fick man ett vitt band som visar att man tagit ställning mot fattigdomen. Utrota fattigdomen nu står det. Och Bono bär ett med stolthet!

Jag kollade igenom de andra texterna:

Carpe Diem
Lev varje dag som om den var din sista
Stoppa kapitalismen
Ett äpple om dagen håller doktorn borta
Bort med krig
Hakuna Matata!
Leve intifadan

Och skrev dit mina synpunkter:

Morgonstånd är guld i mund.

Och så fick jag mitt band.

JAG har tagit ställning!
MOT fattigdomen!
Gör det du också -
- så utrotar vi den tillsammans!


Jag har gjort mitt! Nu är det DIN tur!