fredag, juli 29, 2005

Snart cykeltajm

PM Nilsson skriver roligt i sin blogg om besväret med att bli bestulen på sin cykel.
Själv ser jag fram emot att trampa runt på Hannahs gamla Monark nästa vecka.
Efter i natt är det bara två arbetsdagar kvar.
Sen semester - i två veckor!
Första veckan i Vänersborg. Golf, kompisar, kanske Smögen, sova länge och till sist toastmastra Fridas och Kakas bröllop på lördag. Kommer bli kanoners.
Sedan bil (tyvärr ingen Jaguar) till Tor och Erik och Österlensightseeing.
Räknar med rikligt med ål och spiddekauga.
Har förresten redan börjat fila på bilåkarskivorna.

Nu ringde Hannah.
Hon är redan på plats i Vänersborg.
"Inte en chans att jag pallar det här en vecka!".
Det kanske blir någon dag i Göteborg också.
Fint!

torsdag, juli 28, 2005

Pensionärsnöje















Anton och Hannah på boule.
De verkar ha kul, trots att jag vann...

tisdag, juli 26, 2005

Kustarnik i Venedig



I lòrdags kom ett gigantiskt kryssningsfartyg till lagunen. Nàgra timmar senare fòrstod jag att det var Ricky Lake-bàten. Det màste vara sà att de som àr med i Ricky Lake fàr en kryssning till Venedig som honorar. Praktiskt, fòr dà kan man ju fà uppslag till nya program ocksà:

You cheated on me in Arkansas, now I'm paying back in Venice.

You told me I was fat and stupid - ha ha, look who's in Venice...

Your brother says he's gay - now I've brought him to Venice to proove he's not.


Snart i en teve nàra er. Glòm inte var ni làste det fòrst...

Heeeeeere's Johnny!




















Filmen om Johnny Cash - "Walk the line" - har premiär i november och kan ju faktiskt bli precis hur bra som helst.
Joaquin Phoenix spelar Jompa och han är rätt porträttlik.
Om ni inte tror mig kan ni alltid kolla trailern.

måndag, juli 25, 2005

Jamenvisst


Jättekonstigt, men trots att jag iPodlyssnast på Per-Anders Fogelströms "Mina drömmars stad"-böcker i typ två månader, och trots att jag åker med båtarna "Lotten" och "Emelie" till och från Hammarby Sjöstad (de är gratis!) titt som tätt, kopplade jag först häromdagen.
Jaaaa - de är ju döpta efter bokkaraktärerna som bodde här nere.
Trögo!
Bra böcker för övrigt.
Inte "Utvandrarna"-klass, men likafullt bra.

fredag, juli 22, 2005

Bilsemester à la 05

Det pratas om att åttiotalet är tillbaka.
I frisyrer. Mode. Musik.
Kanske det. Men för mig handlar åttiotalet först och främst om svettiga rövar, ljummen potatissallad och ömmande axlar.
Mina allra starkaste minnen från det första årtiondet jag upplevde i upprätt position, är från bilsemestrar i Sverige.
Kors och tvärs for vi. Vartenda kapitel i "Se Sverige med barnen" betades av. Fast av någon anledning höll vi oss alltid söder om Dalälven.
Det spelar ingen roll. För mig och min syster handlade det ändå mest om slagsmål. Emellanåt dyker en klar minnesbild upp av hur jag sträcker mig över den beiga kylboxen, som skulle fungera som en slags baksätets Berlinmur, och får in ett par snärtiga knogslag på hennes axel, precis där det gör som ondast, medan Eurasure mässar "Wave goodbye" ur framdörrarnas spruckna högtalare.
Vi klagade konstant över att tvingas sitta bredvid varandra.
"Han/hon är ju duuum... han/hon retas."

Ingela och jag var slogs oavbrutet under sommarens bilsemestrar i baksätet på vår röda VW Jetta. Men i dag är vi sams igen.


Jag vet. Alla har upplevt det här.
Även Elise, som egentligen är mycket mer luttrad än jag.
Norge är långt, och varje sommar åkte familjen från söder till norr för att hälsa på farmor och farfar. Elise slogs med sin bror och spydde i sin pappas mössa.

Därför kan man fråga sig vad som får oss att i morgon sätta oss i baksätet på en silvrig Skoda Octavia och genomföra det närmaste man kommer en tidsresa.
I framsätet sitter nämligen mina föräldrar. Och vi ska köra Sundsvall - Tärnaby - Bodö - Narvik - Kiruna.

Här ska hälsas på farmor och farfar, tillsammans!
Bilsemester à la 05!

Så kom inte och snacka om att ni är åttiotalsnostalgiker förrän ni har kört trehundra mil i en bil med mamma och pappa.

Men ärligt talat. Den här gången är jag inte särskilt orolig.
Okej att humöret kanske kan svikta, men några våldsamheter ska vi nog inte ta till. Dessutom kan man ju turas om att köra. Köra är kul.
Och så har ju bilen luftkonditionering. På åttiotalet fanns det bara i yuppiebilar.
Om vi hade vetat då vad en air condition var, och vad en sån apparat kan göra för komforten, hade vi nog aldrig satt oss i det där rullande röda värmeskåpet överhuvudtaget.

Vad jag egentligen vill säga är "so long" för en stund.
Nästa gång jag loggar in på bloggen är om tio dagar, och då sitter jag tyvärr på min arbetsplats igen.
Anders, vi ses innan dess. I 516!

torsdag, juli 21, 2005

Billgren besatt och intressant

Goda recensioner i Svenska Dagbladet idag, minsann. Stefan Spjuth gillar våra program. Han är i och för sig lite elak mot Tove...

P1:s femte sommarserie, som började i måndags, heter Skärgård. Att fyra av seriens fem program utgår från Stockholms skärgård (på fredag åker vi till Kalmarsund och hälsar på ålkråkan och ålfiskaren som betraktar hans flykt med smala, ogina ögon) beror inte så mycket på att Sveriges Radio bor i huvudstaden som att det strängt taget bara finns en skärgård värd namnet. Utanför Göteborg och norr därom finns krabbor och uppskjutande stenar, men knappast någon skärgård att tala om. Det ska vara Strindberg och Rinaldo, skrockande ejdrar och ångande baldrian och över den romantiskt solglittrande fjärden ska Ulf Björlins toner dansa fram likt en våryster flicka. Jo, skärgården väcker känslor - inte minst av
det lokalpatriotiska slaget.

I det första programmet fick vi passande nog möta en kartograf, för vem om inte kartografen kan säga var skärgården börjar och slutar? Lars Granath ritar sjökort och skriver guideböcker. Metoderna han använder är "fuskigt bra" jämfört med äldre tiders förfaringssätt: med flygfoton och ekolod har han uppdaterat data som i vissa fall inhämtats med hjälp av roddbåt och handlod för så länge som 150 år sedan. I själva verket är det förbjudet för privatpersoner att loda och mäta i skärgården och publicera sina resultat, Åke Janhem blev åtalad på sin tid eftersom hans böcker om ostkustens färdleder ansågs avslöja militära hemligheter. Granath berättar att han dock har ett gott förhållande till Sjöfartsverket, som ser på honom som en civilspanare, men en nyttig sådan. Hans precisa, färska sjökort har gjort skärgården större, det vill säga mer tillgänglig, men eftersom båtfolket sprider ut sig har det inte inneburit ett ökat slitage, vilket också tillsyningsmännen intygar.

Tisdagens program, En klassresa i tiden, handlade också om tillgänglighet. Tove Leffler och en manlig bekant begav sig ut till Rånö, för att spåra upp och slutligen, i en infantil telefonintervju med Skärgårdsstiftelsens vd, återkräva den sociala omtanke som en gång i tiden lät obemedlade familjer avnjuta sommaridyllen i subventionerade stugbyar, men dessvärre var det stundtals svårt att avgöra om radion utsände ett reportage eller en kryptisk ljudinstallation - mest påminde inspelningen om den sortens försmädligt frasande och obegripliga telefonsamtal du kan få från någon som har mobilen i fickan och ringer upp dig av misstag.

I gårdagens program, med det fyndiga namnet Beredskapsspåren, fick vi återvända till beredskapsåren, då Kronan genomborrade skärgårdens urberg och riktade kanoner mot de hotfulla ostliga skyarna - tyska trupper fick dock transitera i fred framför piporna. Ännu en ful fläck på den svenska neutraliteten, tyckte en marinhistoriker. I dag finns inget kustartilleri, och
anläggningarna monteras ner. Turligt nog verkar det som om ett och annat eldrör får stå kvar, som ett militärhistoriskt minne, men också som ett exklamatoriskt monument över sin egen tystnad.

Äventyret fortsätter... Jag mixar ihop det sista programmet nu, det som handlar om Sjöräddningssällskapet (sänds på onsdag). Jag spelade in det i Smögen, och jag älskar deras dialekt. Det är som att vara INNE I Ålefeskarns Vals när man står och lyssnar. Helt underbart.

Jag var på radion och spelade in mina prator innan idag, och teknikern hörde att jag omtalade Balladen om Briggen Bluebird av Hull.
- Visste du att Thåström har spelat in den?
- Ja, det är den jag använder i programmet - den är skitbra...
- Aha - det är jag som spelar syntar på den inspelningen...

Hans Åkerhjelm, minsann. Numera filmmusikkompositör. Och teknikervikarie på radion. Han berättade om Björn J:son Lindhs musik till Mannen på taket, om Thåström, och hur Lennart Wretlind inte trodde honom när han sa att han spelade alla instrumenten själv på demolåtarna han skickade in till P3 på 80-talet. Ibland bjuder jobbet på oväntade möten.

Coolaste superhjälten


Christian Bale är fullständigt fenomenal som den nye Batman.
Äntligen någon som fattar att plocka fram hämndbegäret och svärtan ur Bruce Wayne.
Asså, Val Kilmer - kommer ni ihåg hur uselt det var?
Dessutom: Batmobilen är aptuff, Gary Oldman är med!, tuffaste seriefigursfilmsskurken på länge, supersnygga Gotham City och en jävligt fräsig batmanmask.
Lätt den bästa Batmanfilmen.
Sommarens måste-se.
Gört!

onsdag, juli 20, 2005

Rakbladsvass smärta

I Sundsvall såg jag en, i Kiruna tre. I kön till vårt autograftält i Trollhättan stod två.

Tjejer. 10-13 år gamla. Med armarna fulla av elaka röda ärr. Ärr av vassa rakblad. Ärr av ängslighet. Ärr av hål. Något som saknas.

Vad är det? Kärlek från vänner? Kärlek från föräldrar? Omtanke från en syster? Kramar från en bror? En kille som kysser?

Eller är det en känsla av att inte duga? Att inte få vara med? Att inte känna sig hemma därute i livet?

Något är det som fattas i alla fall.

I tidningarna skrivs det massor om mediesamhället, att bilden av tjejer är så skev, att unga tjejer jämför sig med Rosingar, Gynningar å Emmor å hellre vill vika ut sig än att gå på universitet.

Samma tidningar lyfter sedan fram några Emmor, några Gynnignar eller kanske några Rosingar som veckans babe eller veckans date eller veckans kändisflickvän.

Veckans hån mot 1000 och åter 1000 tjejer?

Jag vet inte. Jag ser bara det jag ser. Det är så svårt med samband. Vad är orsak och vad är verkan?

Att tjejerna som syns i rutan och i pressen inte har armar med ärr efter ångesten betyder ju inte att dom själva mår lika perfekt som deras tänder gnistrar.

Eller att dom skapar ångest.

Men ångesten finns där och det är bland tjejerna man kan se den. Det gör ont att se.

Jag vill bara säga något. Som att det går över. Livet blir kanske inte bättre men man blir bättre på att leva det.

Häng i allihopa. Bakom nästa hörn väntar kanske inte La Dolce Vita men väl en vacker soluppgång, eller en fantastisk låt på radion, kanske ett oväntat leende på en oväntad person, kanske kanske kanske händer det något som du kan spara som ett bra minne att komma ihåg.

Samla dom goda dagarna.

Men det låter ju helt jävla frireligiöst. Och vem är jag att predika?

Inte fan vet jag.

Jag vet bara att det gör ont i mig när jag ser ärren. Hur ont ska det då inte göra i de som skär?

Bäst just nu

Alberts restaurang i Trollhättan Gourmetstället där Adam jobbar och där vi drack finfin champagne i lördags och där vi fick smaka rabarber-sourbée!

Ray
Filmen om Ray Charles. Såg den i min ensamhet i regnet igår. Jag grät i soffan.

Utvandrana i iPod. Måns hade helt rätt. Har bara Sista Brevet hem kvar nu.

Offside. Grym artikel i nya numret om rivaliteten mellan Argentina och Brasilien.

Inlines. Åker i radiohuset idag., Barsnligt kul. Vakterna kollar snett.

Regn. Äntligen kan jag sova på nätterna. Och nu får jag inte dåligt samvete över att ligga framför tv:n eller spela dator.

Kustarnik. Bra texter. Underhållande läsning. Vi kommer närmare varandra!

To be continued...

Mediagenomslaget idag

Vill ni nå ut till en masspublik med ert budskap?
Vill ni få maximalt genomslag?
Vill ni dessutom få till det otroligt fort utan censur?

Gå då på allsången på skansen.

Jag var där igår och satt i mittfållan som ditbjuden gäst genom P3. När Mat-Tina klämde i med Dagny i allsången (som klämmigt hade döpts om till Tina) dök hon på mig med kameran i tätt följe. Vi gjorde en bedårande duett i 12 sekunder mitt i refrängen.

Tina! Kom hitt å spill!
Tina! Fem droppar till!


Omedelbart efteråt var det vibrationsdisco i min mobil. Sex (6) sms från kompisar runt om i landet. Efter 12 sekunder framför kameran. I ett program som egentligen borde varit stendött vid det här laget.

I vanliga fall sänder jag Sommartoppen två timmar varje lördagseftermiddag i en av Sveriges största kanaler. Har jag tur har syrran lyssnat och kanske messat.

Slaget om genomslaget verkar ha förlorats för alltid. Radion är död. Länge leve TV:n.

PS. Tänk vad jag hade kunnat hitta på. Moonat. Visat slicketecknet mellan två fingrar. Haft en hemmagjord lapp med homo-sex-hets. Haft antikrist-festival. Skjutit min bänkgranne. Fast det var ju Anna... Men tänk! DS.

tisdag, juli 19, 2005

Tisdagsmeny

Varmrätt:
Stekt rödtunga och skaldjursrisotto med kräftsjärtar och sockerärtor.
Dessert:
Inlagda päron och Ben&Jerry-glass (Phish food).
Föreställning:
Morden i Midsomer.
Prognos:
Lysande!

De pissande asen är fria

De tre unga män som åtalats för dödsmisshandeln av 29-årige Marcus Gabrielsen på Kungsgatan i Stockholm i maj är försatta på fri fot.
– Jag kan bara konstatera att bevisningen gällande min klient inte varit tillräcklig, säger advokat Tomas Nilsson, som företräder en av de åtalade, till aftonbladet.se.

Måtte de skyldiga träda fram. Måtte den som erkänt sin närvaro peka ut de av sina kamrater som var med. Förbannade vare de allihop.

En typisk internet-tihihi-bild

men jag gillar den:

måndag, juli 18, 2005

La Anita

Asså, hörde ni Anita Ekbergs sommarprogram?
Om inte så MÅSTE ni bara göra det.
Det sjukaste jag någonsin hört.
Och hela tiden kan jag bara tänka:
Undra om Zlatan kommer prata på det sättet när han blir stor?

Monochrome

Det visades en fantastik dokumentär igår på SVT. Mellan 21.15 och 23.15 fick man följa Stephen.
Han misshandlades svårt som barn av sina föräldrar. Fosterhemsplaceringar följde. Han rymde, gjorde sig omöjlig i skolan, var allmänt skitstörig mot andra, hamnade i bråk. Försöken att sätta in psykhjälp misslyckades gång på gång. Stevie var inte mottaglig.
Filmen gjordes av hans fadder.
Idag är Stevie 26 och den filmande faddern återvände. Stephen var nu i klammeri med rättvisan igen. Under sin uppväxt våldförde han sig på sin halvsyster. Nu stod han anklagad för att ha våldtagit sin 12-åriga kusin.
Stephen blev själv våldtagen som barn av sin styvpappa.

Nu hade han tjej, en förståndshandikappad tjej som han var jättesöt mot. Låter det här helt sjukt? Det var det. Men också otroligt mänskligt.

Därtill utspelas allt i amerikanska södern, jösses! I en scen pratade Stephen med klanen, dom lovade att hjälpa honom i fängelset så att han inte skulle bli lemlästad av andra fångar, men bara om hans fadder bard om det.

Jag var helt gripen i två hela timmar. Såg någon?

Nöje? Jaha...


På Expressens nöjessidor kan man idag läsa om att Ulf Larsson skadades vid en teaterföreställning härförleden. Undra om Ulf Larsson själv tyckte det var roligt att göra sig illa?

R




Trapped in the closet,
en urban operetta i 5 delar.
Och resten av skiva - TP3 - bara sex,sex,sex.
Men vilken sångare! Eller?
Vill ni döda eller älska när ni hör det?

söndag, juli 17, 2005

I'm Shelleys new boyfriend and I am out of my mind


Sin City, hörrni. Ett estetiskt jävla mästerverk. Hur får man slipsar att fladdra så fulländat?

Gubbe?

Den senaste tiden har jag bara lyssnat på.
Ulf Lundell.
Robbie Fulks.
Eldkvarn.
Springsteen.
Och så undantaget då, Robyn.

Jävlar vilken gubbe jag gått och blivit.

Ge mig lite ung, hipp musik som jag kan flasha med!

Elton Bexelius

I går läste jag av någon anledning en frågechat med Raggadish-David.
Jag gillar honom.












Sen såg jag på SVT:s åttiotalsnatt, där var Elton John med.

C90



I våras funkade visst det här bra till storasyrran:

1. Cee-Lo Green - Intro (I'm talking to my son!)
2. Jill Scott - Warm up
3. Zap Mama - Miss Q'n
4. John Legend - Used to love u
5. Östblocket - Rumania
6. Beck - Everybody's gotta learn sometimes
7. Beth Orton - It's not the spotlight
8. Karin Krog & John Surman - Watching shadows
9. Kocani Orkestar - Gypsy mambo
10. Mauro Scocco - Om jag var din
11. Al Green - Belle
12. Dion - Abraham, Martin and John
13. Johnny Cash - Old apache squaw
14. Embee ft Vanessa Liftig - Not Tonite
15. Advance Patrol - Jag finns här med dig nu
16. Angie Stone - Wish I didn't miss you
17. Fria Proteatern - Ingenmansland
18. Damien Rice - Woman like a man
19. Brandy & Monica - The boy is mine

Inget Delta, men väl värt ett gammalt Maxwell C90, eller?

Gillar ni Kristina Lugn?



Läste i Norrköpings Tidningar en intervju med Kristina Lugn. Hon har varit på västbanken och förstått att depressioner och ålderskriser är lyxartiklar. Så säger hon om sitt barnbarn Hilda: "Jag tänker på den här lilla Hilda, att jag ska kunna säga till henne att jag gjort någonting för att det ska bli bättre, att jag inte bara hållit på med att jag är ful. Att jag haft några andra intressen också".




Just nu håller jag på med att några knappar på min dator inte fungerar, vad håller ni på med?

lördag, juli 16, 2005

Kycklingsallad och pop

Erik har semester och har åkt till Österlen. Själv har jag fortfarande ett radioprogram att klippa ihop. Jag behövde emellertid inte vara allena igår, ty Joakim Borda kom över och lagade superb kycklingsallad. Rakel Chukri kom också så det blev mycket underbart skitsnack om chefer och medier. Det var även skönt att höra att hon delade mina synpunkter på Ebba von Sydowprogrammet härförleden. Jag hade så sent som i veckan läst ytterligare en sågning av von Sydow för att hon hade bangat för de "svåra" klassfrågorna.
Det mest oroväckande var att von Sydow inte
tycktes förstå Svelands problematiseringar.
skrev Stefan Spjuth i SvD. Jag ser det snarare som att hon valde att inte underkasta sig reporterns billiga försök att förenkla och vulgarisera. (Fan, nu har jag försvarat von Sydow TVÅ gånger... nu får det räcka)

Efter kycklingsallad på innergård vinglade vi till popklubben Crush på Deep. Nöjesguidens caféredaktör Gustaf Söderfeldt stod utanför och delade ut kondomer och glidmedel, det var snällt. Första utekvällen utan cigarettrök. Vissa gnäller om svettllukt - so what? Folk kommer att lära sig.

(Det är underbart med nya vänner, men jag saknar mina gamla. Jag hörde Anton på Sommartoppen - whuzzup Trollhättan? - och om några veckor (post Venedig) kommer Måns och Hannah. De har lovat att hyra en Jaguar.)

fredag, juli 15, 2005

Jodå!


Frankly, my dear - I don't give a damn!

Från skroten i Ula

Imorgon klockan nio ska översättningen va klar. Därför sitter jag här nu. Och naturligtvis slutade just tangentbordet på min dator att funka. Jag får låna pappas. Alla inställningar är fel, jag sitter snett, han har säkert virus och jag saknar mina ordlistor som jag brukar använda. Dessutom snackar lillasyrran i telefon med sin kille fast jag behöver den för att komma åt internet. Jag spelade som en kratta när jag kompade syrran på hennes konsert idag och allt fikande hos fyllande mostrar och bakande tanter gav mig en sjukt skum kaffe- och insulintripp. Jag kunde känna i mjälten hur hjärtat bankade som i en sädesärla. Och nu kliar det på bröstet. Jag har haft det en gång förut. Det kommer lite i taget i några dagar, och sen blir det nästan olidligt. Jag är väl allergisk mot nånting. Men vad? Och varför bröstet? Det är ju så stort, kunde det inte varit tummen eller örsnibben istället? Men idag, efter halva syrrans program, klev en grov medelålders man med rutig flanellskjorta uppknäppt till magen och håret på ända in i salen tillsammans med en liten madickenflicka i röd sommarklänning. Enligt syrran såg de ut att lyssna mest intensivt av alla och gubben klappade flickan på armen. De tog flera gånger av vaniljsåsen och hallonröran till muffinsarna och efteråt kunde man läsa i gästboken: j o N n A, med spretiga barnbokstäver och under det Lasse i Ula.

torsdag, juli 14, 2005

Exklusivt för Kustarnik


- Jag mördade regissören
Theo van Gogh för att få upprättelse
för mitt omanligt glesa skägg.

onsdag, juli 13, 2005

Lena Anderssons sommarprogram

Resten av förmiddagen har jag ägnat mig åt att skriva kommentarer på Världen Idags anfall mot Lena Anderssons sommarprogram. Hon hade fräckheten att läsa Bibeln utfrån sig själv och berätta om det - det föll inte i god jord hos yttrandefrihetens riddare Världen Idag.

Lyssna på programmet - det är briljant, och läs artiklarna - där finns även länkar till originalartiklarna. Det har kommit hundratals protestmail till radion... Av någon anledning är många identiskt formulerade...

Nöjesguiden. Igen.

Piotr på Nöjesguiden ringde mig i natt och förklarade att det var problem med min kommande krönika, för den handlade inte explicit om konst. Han hade nämligen fått skit av chefredaktörn som inte tyckte att min förra krönika heller handlade om konst. (Det är den här.)

För det första kan man ju fråga sig varför chefredaktörn inte hör av sig till mig direkt om han har synpunkter. För det andra skriver jag om saker som jag tycker är relevant. Man kan inte begränsa sig till teoretiska resonemang om tekniker och kolorit när man skriver om konst, för konst handlar om så mycket mer. Personligen understryker jag till exempel gärna konstens sociala funktioner, och att konsten måste få ta plats i staden. Därför handlar mina konsttexter även om det offentliga rummet, det fria ordet och journalistik. Men det godkänns alltså inte.

Allra helst borde jag väl ha följt de gängse krönikenormerna och skrivit något sånt här för att göra alla nöjda:

Nu är det sommar, och då håller gallerierna stängt. Men skam den som ger sig - livet ute i provinsens konsthallar blomstrar. Ragga ihop ett kompisgäng och låna en bil och picknika kring de konstupplevelser som listas nedan. Glöm inte solfaktorn :-)

Skit samma - jag jiddrade inte med Piotr - han är en bra redaktör och utmärkt skribent och jag är inte den som skjuter budbäraren. Så jag skrev en ny text nu i morse - den blev skitbra.

Go, Albert, go!

Prins Albert är numera Furst Albert II av Monaco.
Och direkt efter kröningen lovar han att ta till krafttag mot ekonomisk brottslighet.
Coolt. En monark med makt. Verkar skitsmart.

Fast allra roligast i texten länkad ovan är faktumet att "kröningen följdes av hundratals personer".
Vilken folkfest!

tisdag, juli 12, 2005

Ring i örat

Milhouse kommer till skolan iförd örhänge.
Principal Skinner: - You have to take it off, only gypsys are allowed to wear errings in school.
Milhouse: - Ehm, but I am a gypsy.
Skinner: - Prove it.
Milhouse (håller upp händerna som klor framför sig): - I waant to suuuck your blooood.

måndag, juli 11, 2005

Rafflande tävling



Vad är detta?

1. Ett traktat från pingstkyrkovarianten Maranata?

X. Ett flygblade från naziorganisationen Svenska Motståndsrörelsen?

2. En ledare ur tidningen Världen Idag?

Den som gissar rätt vinner en freestyle!

Dö, idioter - dö!


Saxat ur Expressen:
Varje morgon från den 7 till den 14 juli släpps sex 500-kilo tunga tjurar loss i Pamplonas historiska centrum. Tusentals människor deltar och låter sig jagas av tjurarna längs en 825 meter lång avspärrad gata som leder ner till stadens tjurfäktningsarena. Väl där kommer tjurarna att fångas in för att sedan dödas under kvällens tjurfäktningar.
Tre personer blev stångade under vägen ner mot stadion och den fjärde när den sista tjuren kommit in på arenan. De och de andra skadade fick frakturer, skallskador, stukningar och mindre blessyrer.
Sedan 1910 har femton personer dödats på San Fermin-festivalen. De flesta sedan de stångats av tjurarna.

söndag, juli 10, 2005

Val vs Torped


Rent estetiskt föredrar jag crawl.
Fast fjärilsim är ju klart coolast.
Synd då att det enda simsätt jag behärskar är 12-åringsvarianten av svenne-bröstsim.
Och mupp-ryggsim.
Fult och långsamt går det.
Tor, du måste lära mig torpedtekniken!

lördag, juli 09, 2005

Vad ska de göra när de kommer fram?

G8-demonstranterna som försöker forcera polisspärrar och stängsel. De vill komma fram till hotellet där mötet äger rum - men vad ska de göra när de är där? Vad ville Göteborgsdemonstranterna framföra när de försökte komma fram till EU-toppmötet? Vad har de på hjärtat? Och hur skall det framföras?

Uppdateringssjukan

Karin Ström skriver lysande om blogg-giftet. Eller uppdateringssjukan som vi kallade det när vi först stötte på fenomenet hos oss själva, Thomas, under praktiken senvåren 2000.

Vi har ännu inte börjat bråka öppet om modemuppkopplingen, men det ligger i luften. I bästa fall är det krystat vänliga varianter på "Tror du att du kommer att vara på nätet länge till?", i andra änden av spektrat återfinns det mer konfronterande "Vad gör du egentligen?".



Jag vet att detta inlägg kan hänföras till det av mig flerfallt förkastade metabloggeriet. Betrakta detta inlägg som undantaget som bekräftar regeln.

fredag, juli 08, 2005

Hört hos frisörn

Menka
Det är ute med silikon och sånt nu...

Jasmina
Ja det är bohemernas tid...

Menka och Jasmina är frisörerna vi alltid går till. En mor och en dotter från Makedonien. Man blir aldrig besviken. Varesig på resultatet eller snacket på prima blatteskånska. De är underbara.

torsdag, juli 07, 2005

P R E S S T O P P


Bombattackerna i London var iscensatta av Riksteatern, avslöjar tidningen Expressen på torsdagseftermiddagen.
- Det är ett sätt att placera kulturen på den politiska kartan, säger Helge Skoog.

S.O.S

Bortglömd men lysande replik från "S.O.S - En segelsällskapsresa":

Radioröst: - Och nu till nästa program "Hulans hörna" för alla er älskare av Hawaii-musik [musiken börjar].

Känsligaste punkten?


Shit - jag har upptäckt en smärtsam spricka mellan queerteorin och transsexuellas verklighet. "Du träffade rätt på HBT-rörelsens allra känsligaste punkt", skrev en person med insyn... Ska jag våga droppa den bomben i recensionen av boken Queer-kids som jag ska skriva på tåget imorgon bitti? Eller ska gayrörelsen visa upp en enad front?

onsdag, juli 06, 2005

Plundringståg i Sickla

Sista fältinspelningarna för skärgårdsserien avslutades idag på Rödlöga. Fyra timmar med båt, sen sol och intervjuer och inspelningar och sol. Vilket ställe - eller hur, Thomas?

Sen åkte jag buss och buss och tunnelbana och buss och var jävligt lack och trött och hungrig. Så jag plundradade Måns och Hannahs skåp.

Detta har jag tagit:

- 4 hamburgare (inkl bröd, isbergssallad, majonnäs, ketchup, gurka, lök. Och parmesanost, minsann)
- 1 Pripps Blå 3,5 %
- 1 Cider 4,5%
- 1 minipizza (vilken konstig mikrovågsugn ni har, Måns)
- En halv liter jordgubbar
- En kvarts påse dillchips (orkade inte äta alla)

Äh - det var ju inte mycket... Men jag är ju mätt. Vad ska jag göra? Hoppa i deras säng? Leka kuddkrig med mig själv? Röka i soffan? Ställa böckerna i bokstavsordning? Äh - jag diskar istället...

Popstar.

Igårkväll, på Woody west (Pusterviks countryclub), spelade Mark Olson & the Creekdippers (eller the original harmony ridge creekdippers, som de hette förr). En charmig och lockig jordnära pappa, en gråhårig gubbe med hängslen som troligen ljuger för barnbarnen med perfekt pokerface och en svart trummis med jätteaffro och sjuttiotalssoul i rösten. Mer ödmjukt kan det nog inte bli. Alla spelar lite på de instrument de kan, och behövs det inga trummor till en låt får trummisen spela bas - fast han nog inte riktigt vet hur man gör. Först boxar vi George Bush upp på en kulle så vi kan hålla ett öga på honom och sen följer jag efter dig ut på gården och du vänder dig om i regnet vid de trasiga oljerören i Old Johnson's creek.



På trummorna görs så lite som möjligt, på elgitarren och fiolen spretar det åt alla håll samtidigt medan sångaren berättar lugnt och rakt men utan hämningar. Gubben är nog lite charmigt putslustig, och det hörs, Mark har en skottkärra, går inte att ta miste på, och soul-Ray bakom trummorna döljer inte att han är helt ofunkigt jätteblyg. Alla tillåter sig och varandra att spela ut sina personligheter i musiken, och det blir så uppenbart att det måste vara så. Får man tillräckligt ofta höra tillräckligt stora lögner så är det svårt att inte vackla. Det har Bert Karlsson lärt sig av sina förebilder. Han är en tondöv affärsman och hans lögner skulle ta mig fan kunna förstöra en hel generations musiköron om inte en naturlig motrörelse genast avväpnar honom och hans Alcatraz med en självklar uppriktighet.

tisdag, juli 05, 2005

"Kan jag ctrl-z det mailet, tack?"

sjuk grej som hände på jobbet idag:

en av fotograferna är jävligt rabiat när någon beskär hans bilder. så det vågar ingen redigerare göra, utom sommarvikarierna som inte vet hur galen han blir.

i dagens tidning var ett par av hans bilder ganska brutalt beskurna, då skickar token ett MASSMAIL till hela redaktionen där han verkligen råskäller ut "den idioten" som har slaktat bilderna.

men den stackars sommarvikarien som hade gjort det fick aldrig läsa mailet, för hon blev påkörd av en bil under en joggingtur på eftermiddagen, och ligger svårt skadad på sjukhuset...

Megabiten

Jag har blivit biten av en plastbit.

Alldeles nyligen.

Men det började för längesen. Låt mig förklara:
När jag flyttade till Älsklingstuna från Stockholm för ett par år sedan var jag först lite fundersam. Om man växer upp i Katrineholm är inte Tuna platsen man strävar efter.
Snarare tvärtom.
"Murder capital of Sweden", som de skrev i Lonely Planet-guiden.
Dessutom kom ju mamma från den här grå industristaden med den tunga kriminaliteten och de många knivarna. Vem vill gå i morsans fotspår?
Äckeltuna.

"Men vadå? Det där har faktiskt ändrat sig! Nu växer stan, högskolan, nya järnvägen, alla restauranger, och Blå..."

Nu har Blå visserligen lagts ner och morfats till en navelskådande medlemsklubb, men det spelar ingen roll. Stället fanns när jag flyttade hit, och där fick jag se min Håkan, med tårar i ögonen.

Jag kom fram till att det bara var två saker (förutom kompisarna, men de var ju ändå utspridda över hela riket) som saknades i min nya stad.

Frisbeegolf och squash.

Jorå.
Squashen hade jag blivit betuttad i under mina kamper med Sebban i den där jättestora hallen i Göteborg däruppe vid Chalmers nästan.
Och frisbeegolfen hade Anton introducerat mig för, på Järvafältet, äckligt nära bostadsblocken i Rinkeby.

Två trevliga och lagom udda sporter som dessutom passar utmärkt för en nykomling, som kanske bara har en kompis. Det behövs ju bara två för racketsport. Och frisbeegolfen skulle jag kunna ägna mig åt även om jag förblev ensam.



Två år har gått. Och plötsligt, alldeles nu i vår, smällde högskolans idrottsförening upp nio kedjebehängda korgar på och omkring slalombacken i Vilsta. Tjoho!
Elise jobbar på dagarna och jag är ledig. Vädret är vackert.
Resten kan ni gissa.
Jag snörvlar runt i det höga gräset, bland tistlar, brännässlor och huggsnokar, svettas, stukar fötter och kastar bort mina discar... och vill aldrig gå hem!
Nya personliga rekord. Underbara utkast och precisa puttar.
Och autistiskast av allt - ett exceldokument där vartenda poäng förs in och sparas för framtiden.

Ni får gärna ringa psykakuten, jag kommer att streta emot när de kommer för att hämta mig.

Och förresten.
Ryktet säger att squashbanan öppnar i vinter.

måndag, juli 04, 2005

Skjut mig som en galen hund

om ni ser mig i en liknande situation...


HÅLL MASKEN, TOMMY! Expressen skickade sin ormtjusare Tommy Schönstedt när kungsboan Ella behövde barnvakt åt sina 56 bångstyriga ungar på Furuviksparken. De flesta lyckades slingra sig ur barnvaktens grepp.

Detta är tidningen ni jobbar med, Karin Olsson, Björn af Kleen och Johan Hilton. Måns lasades ut, han...

Länk till originalartikeln i Expressen.

Den stora konspirationen


Sviker alltjämt

Uh. Det brinner i knutarna. Ska ta 17.13-tåget till Stockholm för min sista skärgårdsinspelningsresa. Tillbaka i Malmö torsdag lunch. Hundra grejer att fixa innan. Måste hem om och ladda kamerabatteriet. Eller i alla fall hämta laddaren. Lämna tillbaka skivor till radion. Posta kontrakt. Påminna redaktioner om att BETALA UT MINA PENGAR FÖR HELVETE. Upptäckte att jag missade att betala in skatten i juni, shit. Vad händer med sånt? Och OnOff fortsätter svika: Min MD är inte färdig. Fan! Försenad! Fan! Det är helt absurt att jag inte har tillgång till utrustning. Jag vet inte hur jag ska lösa det. Enda chansen är att låna Hans apparat några dagar till. Och att den funkar som den ska - men det är inte säkert... Ångest. Jag vill ha sommar nu. Sommar. Inte stressa omkring på tåg och skärgårdsbåtar och tvingas jiddra om bullshit med försäljartyper...

söndag, juli 03, 2005

Förtydligande

En del tycks vara osäkra på huruvida det finns UFO:n och så kallade flygande tefat. I dagens upplaga av Aftonbladet tas frågan upp med bilder och berättelser.

Jag kan nu avslöja följande för de som är osäkra på denna sak:

DET FINNS INGA UFON, ERA IDIOTJÄVLAR.


Glasklart fall av icke-UFO

Reggae, polis, Floyd, polemik

Det var reggaefestival i Folkets Park igår. Skulle aldrig gå dit, jag gillar inte stämningen på reggae- och hiphopspelningar - det är så mycket testosteron och stingsling manlighet i luften. Så vi satt hemma och såg på Live 8 istället. Jag ville absolut se Pink Floyd. Jag är inget fan längre, men det ÄR en sensation att de återförenas. Vid ett på natten skulle Floyd gå på scen...


Det var så jävla dålig musik medan jag väntade (Brian Wilson - skamsköljning; Sting - Zzzzz; Pet Shop Boys - Neil hade platsat bättre i Ingemar Norströms eller Sven Ingvars; UB 40; varför varför varför? Det tarvas räfst inom den västerländska musikkulturen) - - - så jag släckte teven .

Medan jag väntade polemiserade jag med en grälsjuk feministaktivist på QX:s diskussionsforum och upptäckte att reggaefestivalen hördes helt perfekt i vårt sovrum - det lät som att ljudet kom från mittemotgrannarnas skitdyra stereo, så jag ställde mig i fönstret och kom alldeles lagom till Gregory Isaacs framträdande. Jag vet ingenting om jamaicansk musik, men efter Joakim Bordas föredrag under middagen för några veckor sedan vet jag att Gregory Isaacs är kung, så jag skickade iväg ett mess till honom (Joakim alltså) och lyssnade. Och upptäckte två poliser nere på gatan. Vafan är det nu frågan om? De lyste in i lägenheten mittemot vår med sina stora ficklampor. Försökte ringa på porttelefonen...

För ett år sedan när Måns och Hannah hälsade på var vi tvungna att ringa till polisen för att kärringen mittemot höll på att hoppa ut genom fönstret. Vad var det frågan om nu? Jag fick flashbacks från åren på Lorensbergsgatan i Göteborg - där kunde man bevittna polisdramatik genom persiennerna varje helg. (Hur många polisbilar räknade du till den gången det var bråk, Måns? 12? 18?) Men nu kändes det som att jag spionerade bara för att jag stod i fönstret, så jag gick och tittade till Live 8 istället. Nu var det väl snart dags för Pink Floyd. Klockan var ju ett.

Men då var allt slut.

Floyd hade redan spelat.

Jag hade läst fel.

fredag, juli 01, 2005

Unna oss!



I går hade Elise födelsedag.
Det fina med födelsedagar är att man får unna sig.
Jag unnade oss middag på Eskilstunas bästa restaurang - Jernberghska gården.

Hon: Parmesangratinerad kronärtskocka med chilipulver och citron. Betyg: 5/5 Rödbetsgravad lax med dillstuvad potatis. Betyg 4/5

Han: Honungsmarinerad chèvre med rostade rödbetor. Betyg 4/5.
Stekt strömming med fransk tomatsallad och pressad potatis. Betyg 5/5.

De två söta killarna som driver stället är fantastiska, men "ursäkta, hovmästaren, födelsedagsbarnet har faktiskt fått en liten fluga i sin Staropramen".

Och även om Jernberghska inte hade haft så underbar mat och trevlig miljö skulle jag gå dit i sympati. För i nästan två år tvingade kommunen restaurangen att hålla stängt medan de tjafsade om huruvida det var nödvändigt att bygga om restaurangköket. Efter nyöppningen spritter personalen omkring som kalvar på grönbete.

Efter maten åkte vi hem och åt smågodis och såg Team America. Betyg 3/5.