måndag, juli 31, 2006

Duck and cover!

Jag var på Norbergfestivalen i helgen.
Elektronisk musik i världens coolaste industrimiljö, en nedlagd gruvlave.
Såg bland annat en brittisk tjej som kallar sig People like us.
Hennes musik löpte parallellt med ett filmkollage som var ganska fängslande. Alpturister på 30-talet blandades med amerikanska propagandafilmer från kalla kriget. När föreställningen var över läste jag filmens eftertexter för att se var hon hade fått allt coolt material ifrån. Där stod "Thanks to The Internet Archive".

Jag sökte. Och fann. Arkivet verkar innehålla väldigt mycket skoj, och tillsammans med youtube.com kan det fängsla i timmar.
Tyvärr har jag inte fått streamningen att flyta felfritt, men det har säkert med datorns inställningar att göra.

Duck and cover-filmen från USA är helt hysterisk. Kolla in!

http://www.archive.org/details/DuckandC1951

I Simrishamn

Jag försöker lära mig arian ur Bachs Goldbergvariationer på vårt ostämda piano. Läser Koks i lasten på verandan och dricker kaffe. Hemmets Journal, läsarnas bästa tips:

Visst är det typiskt att det alltid ska ringa när man står mitt i matlagningen eller baket och har kladdiga fingrar. För att slippa en kladdig luir lägger jag en öppen plastpåse intill telefonen. Då kan jag svara trots kletig hand.

* * * * * *

Sticker du ner en rostig spik i jorden får hortensian en vacker blå färg.

* * * * * *

Och så vidare

Det regnar stilla.

torsdag, juli 27, 2006

Enastående karaktärer #12


Karaktär:
George Louis Costanza

Skådespelare:
Jason Alexander (som också spelade den "onde" gode vännen till Richard Gere i Pretty Woman)

Serie:
Seinfeld

Motivering:
Det verkar som om alla går igenom samma sak. Det är liksom en naturlag. Alla följer samma mönster.
När någon kommer i kontakt med serien Seinfeld är den första karaktären som fastnar inte alls George utan den galne Kramer.
Varje gång han stormar in rycks mungiporna automatiskt uppåt. Det är slapstick, Papphammar-humor, (lyteskomik om ni vill) och det är det som först sätter sig, som först fungerar hos publiken.

Andra stadiet som den nya Seinfeld-tittaren hamnar i är en motreaktion. Man köper liksom inte att Jerry är så kass skådespelare. Han kan ju inte lämna EN ENDA replik utan att flina efteråt.

Båda dessa stadier hann Anna hamna i igår när jag satte in henne i serien med hjälp av mina boxar. Vi såg två avsnitt och hon frågade direkt i pilotavsnittet var Kramer var, när han inte setts till de första 10 minuterna.
Och jag känner igen det från så många andra.

Tredje stadiet är att man börjar gilla Elaine, till exempel när hon spelar över och puschar Jerry i bröstet samtidigt som hon säger "Get out!"

Fjärde stadiet är att man inser att det inte gör något att Jerry är kass.

Femte stadiet är att man får upp ögonen för George.

Hans kroppsspråk, hans rytm när han pratar, hans sätt att ALDRIG göra det rätt (förutom i avsnittet där han får jobb hos New York Yankees "THE NEW YORK YANKEES BABY!") men då gör han rätt eftersom han är "The opposite George".

I början av serien hade Jason Alexander svårt med en scen, han tyckte helt enkelt inte att någon normal person skulle hamna i en sån situation och om man mot förmodan hamnade i en sådan situation skulle man aldrig bete sig på sättet det stod i manus.
Larry David, som är medproducent och som karaktären George baseras på berättade då att HAN hamnat i exakt en sådan situation och då betett sig exakt på det viset.
Enligt Alexander var det ögonblicket en vändpunkt, först då lärde han sig hur han skulle göra George. Och först då förstod han kanske hur sjuk Larry David måste vara.

Och grejen är att det finns George i dig och mig. Alla gånger vi gör något som sen får oss att tänka, varför gjorde jag så där?
Saker som får oss att känna skamsköljningar i år efteråt.

Som när jag ljög om att jag var medlem i en golfklubb för att få spela golf i Figeholm.
När dom kom på mig... fortsatte jag att ljuga. Och kom ingenstans.
Jag fick åka därifrån. Utan att spela golf. Och som avslöjad lögnare.
Nu kan jag aldrig mer visa mig där igen.

Jag gjorde en George.


Att älska George är att förstå och hitta George i sig själv.
Att älska George är att stå ut med sig själv.

Och det är, vissa gånger, fanimej en stor konst.

Samma mamma

Lyssna på det här:

Följ länken och scrolla ner till
Blandade klipp

Och där hittar ni Barney vs Shakira.

Lysande 10 sekunder radio!

Jag kreverar

Första gången jag läser notisen skrattar jag muntert. Andra gången stelnar leendet och kallsvetten begynner med sina rysningar utefter ryggen. Tredje gången vill jag bilda ett medborgargarde. Tur då att det finns bloggar...

I dagens Sydsvenskan skriver Tobias Barkman om ett fall där en "sopskurk" spårats genom en direktadresserad broscyr. Containern han tänkte slänga sina sopor i var full, så han ställde påsarna brevid. Detta observerades av Svenska förpacknings- och tidningsinsamling AB:s sopspioner (sic!) - ett äldre par. Dessa kastade sig genast över påsarna och fann den direktadresserade broschyren, som knöt påsarna till en 19-årig student som nu åtalats. Åtalats.

Är det värmen? Folkpartiet föreslår kulturkanon enligt dansk modell. Mellanöstern brinner. Och nu det här. Vad är det som har gått sönder i folks huvuden? Måste undantagstillstånd utlysas?

Förväntar sig det här folket att man ska ta med sig soporna hem igen om containrarna visar sig vara fulla? Ska man låta skiten stå i hallen tills de ansvariga gör sitt jobb och byter ut de överfulla containrarna? Hur kan Svenska förpacknings- och tidningsinsamlings AB begära att privatpersoner ska åtalas och dömas för att Svenska förpacknings- och tidningsinsamlings AB gör sitt jobb på ett otillfredsställande sätt?

Och vilka är sopspionerna? Ett "äldre äkta par" skriver Barkman. De sprättade alltså upp soppåsarna och undersökte innehållet som gamar och onanerande stalkers. Är det någon som skall åtalas är det de, för integritetsbrott. Min största förhoppning just nu är att soporna var svinäckliga. Måtte de ha tvingats rota bland använda kondomer, blöjor och cigarettfimpar. Oh Gud, gör att adresslappen till broschyren var täckt med spermaspya och snor. Gör att de smittats av kolera, gulsot och flatlöss under efterforskningarna.

Och den största dumstruten tillfaller självklart Svenska förpacknings- och tidningsåtervinnings AB. Googla på dem, så får ni se vad det är för människor. Det här har hänt förr...


Svenska förpacknings- och
tidningsinsamlings AB:s VD:
- Jag är nöjd med åtalet.

tisdag, juli 25, 2006

Trav


Ikväll var jag på Jägersro. Vinnaren CITATION (nummer 2) fick en miljon. Jag sju gånger pengarna.

Eukalyptus. Flygvärdinna. Hockeyfrilla.

Ungern är mitt nya favoritland.
Och Spanien är mitt gamla favoritland.
Smart nog åkte vi till båda.
Vi tog inga kort så ni får nöja er med text.

För cirkus femhundra år sedan var det ottomanerna som chefade över Budapest. Det var nog inte så roligt för den tidens ungrare, men idag är det inte så dumt. För de där turkarna byggde nämligen ytterst sjangdåbla badhus, som står kvar än i dag. Vi besökte ett av dem - Rudasbadet.
Där sökte vi skydd från den gassande solen, i en åttakantig pool med tempererat vatten från underjordiska källor. Ur de olikfärgade glasen i den urgamla kupolen över oss strålade ljuset ner i vattnet. Jag flyter inte så bra, men den som gör det kan ligga där på rygg och känna sig ganska glassig. Ångbastun var också cool. Luftfuktigheten var så hög att man knappt såg handen framför sig. Ångan var smaksatt med eukalyptus för trivselns skull, och för att underlätta andningen. Ur bastun kunde man knalla ner i ett sjuttongradigt stålbad, varva med ett fyrtiogradigt, och några andra varianter däremellan.
Sådär höll det på. Länge länge, till fingrarna var svampiga och kroppen inte kunde bli mer avslappnad.
Det är tyst. Stämningen är andaktsfull, respektfull.
Utanför rusar bilarna förbi och sprutar ut förbränd öststatsbensin. Och här ligger vi!
Sen kom två kraftig ungrare med mustasch och gav oss en rejäl helkroppsmassage. Huvud, axlar knän och tår, knän och tår.

En annan dag tog vi morgontåget ut ur stan. Åt sydväst. Det är bara tio mil till Balatonsjön, men tåget tar tre timmar. Centraleuropas största sjö, är det visst. Åtta mil lång, och dryga milen bred. Bara två-tre meter djup, med ljummet, rent, grönaktigt mjölkigt vatten.
Förhoppningen var att man kunde hyra segelbåt. Men det var inte så tillrättalagt för det i Balatonfüred, den badort vi hade valt att kliva av tåget i. Det finns ytterligare ett par hundra badorter runt Balaton, så det gäller att välja rätt.
En fin dag hade vi hursomhelst, tillsammans med en hel massa danskar faktiskt!

Sky Europe. Ett östeuropeiskt lågprisbolag.
Visserligen tog de oss från Buda till Barca för en billig penning. Men vi insåg snart att de borde bojkottas för sin tvivelaktiga kvinnosyn. Inflight-tidningen kryllade av bilder på flygvärdinnor som poserade i bolagets olika dräkter. "Which one is your favourite?"
Och deras slogan lyder "Sky Europe - The sexiest airline in Europe".

Barcelona var sig likt. Jag fick för mig att de coola t-shirt- och jympapjuckbutikerna hade minskat i antal. Elise höll inte med. Spelar ingen roll, det var ändå för varmt för att shoppa.
I stället gick vi till saluhallen. Köpte gudomlig korv, och lika fantastiska frukter. Bröd och croissanter med chocolat. Och så taggade vi till simhoppanläggningen från OS-92. Kommer ni ihåg? Bilderna av simhopparna, på tiometerssvikten, med hela Barcelonas stad långt där nedanför? Utsikten är underbar.
Nästan varje dag var vi där. Eller på stranden.

Jo, en sak till. Hockeyfrillan är stor i Barca!
Fast inte riktigt den svenska åttiotalsvarianten. Inte heller 2002-stuket. Den här är skabbigare, och startar ofta som någon slags tuppkam mitt på hjässan.
Varenda jonglör och lowrider-snubbe svajade omkring med långt nackhår. Till och med deras barn.

Nästa år måste ni hänga med på lågpristurné!

måndag, juli 24, 2006

SMS från landet

Jag ska bara stänga fönstret så mina myggor inte flyger ut och sen ska jag googla lappsjuka.

Söderut

Seglingen uppför ostkusten till Stockholm via Åland var mycket bra. Bra folk, bra väder. Vi kom till Oskarshamn lagom för Sommartoppssignaturen, lyssnade på radion, hörde skrålet från scenen eka mot hamnmagasinen, såg konfettin regna över publiken. Boten Anna vann igen. Boten Anna... Vilken text... Soliga Spanien-SMS från Thomas och Elise, och Måns som öppnar upp ett fönster mot Cheops Pyramid i den kvava sommarnatten.

Men tio dagar är vad man pallar, och det var otroligt härligt att förtöja i Stockholm igår. Med håret på ända, smutsränder på halsen, kniv i bältet och en packning med jackor, smutstvätt och gummistövlar spretande ur väskor och Nettopåsar mötte jag upp med Björn af K vid Djurgårdsbron för att äta lunch. Vi gick de tvåhundra metrarna nerför Strandvägen till Hotell Diplomat, jag staplade min packning bredvid bordet på uteserveringen och lyckats få den att likna Sergels Torg en stöikg fredagskväll, och beställde champagne och Biff Rydberg. Inte för att vi hade ätit povert eller dåligt ombord - tvärtom i allra högsta grad - men 74 spänn för ett glas gyllene bubbel före maten är definitivt inget rån.

Vandrade så mot Centralen, men gav upp vid Kungsträdgården och bökade in mig i en helvetisk 47:a... Låste in packningen, begav mig mot duscharna och fick äntligen låsa dörren. Äntligen låsa dörren. Äntligen låsa dörren... Äntligen ett toalettbesök utan den ständiga stressen att det ska bli stopp, eller att sanitetstanken ska råka vara full precis när man har gjort vad man måste... Dagens Nyheter. Aftonbladet. Och så dusch...

En halvtimmes rensande i inboxen, och därefter ombord på tåget. Första klass råkade vara obetydligt dyrare än boskapsklass när jag bokade, så det var inget snack om saken... P3 Dokumentär om baseball-ligan. Olof Thunberg läser Bamse. Talande mumier och skurkar. Kaffe. Bridesehad Revisited. Och på Malmö Central väntade Erik i sin fina Ernst Rolf-t-shirt.

fredag, juli 14, 2006

Åh, vilket party

Lars Thomas visar vägen.

Lugnt och städat, till en början.

Ölen börjar verka.

Men inte hos alla.

Mysigt.

ZTV 22.45 Öltjuvar caught on tape.

Åsa och Erlend

I kväll fick Thomas stå i bakgrunden.

Allvarliga mannen.

Det fanns fler fotografer.

?

Pihl d. y. och Pihl d. ä. vilar lite.

Tillsammans.

Bror.

Mor.

Jubilar, alltid arbetande.

Ellen med bordsdekoration.

Full fart på LT igen.

Fräckis från Tor?

Festen är igång.

Lugnet i köket.

Inte lugnet på dansgolvet.

Tillbaks i köket.

Och igen.

Thomas är lite varm.

Het diskussion.

Hurra!

Erik i "zonen".

LTs livsfarliga lina 02.51.

Tor, glömde du dina badbyxor?

onsdag, juli 12, 2006

Så här var det

16.00 tog vi taxin från Royal Victoria College där vi hade bott under veckans senare del. Chauffören tog en snillrik väg genom villakvarter och industriområden för att undvika motorvägens stockningar. När vi skildes från vår värd Nick gav han oss tipset Just drink, när vi oroade oss för jetlag och trötthet under festen.

19.45 lyfte mitt plan, Eriks 20.05, och efter bara fem och en halv timme hade vi landat i London respektive Amsterdam. Klockan i London var då 06.45. Jag åt bacon, ägg och bönor med kaffe latte och lyssnade igenom de många mobilmeddelanden som lämnats under veckan (min telefon fungerade inte i Kanada).

08.45 lyfte planet från Heathrow, och jag avstod från att äta frukost en tredje gång denna dag.

12.10 var det framme, och vi sammanstrålade vid Arlanda Express, och reste via Stockholm till Eskilstuna, där Thomas hämtade med käck hyrbil. Han tog oss till hotellet, där vi omedelbart installerade oss och somnade.

16.30 väcktes vi av världens mäktigaste och högsta åskknall. Inget muller - bara en sjuhelvetes smäll. Några dagar tidigare hade jag i Montreal utbrustit: "Det var fanimig den värsta åsksmällen jag nånsin hört". Det rekordet varade alltså inte länge.

18.30 gick vi över till stugfolket för att i sällskap ta oss till festlokalen. Regnet hängde i luften. Givetvis fick vi vänta (på flickvännerna) och precis när de var färdiga började skyfallet.

19.15 var vi framme vid lokalen. Fint som fanken, på en ö. Drack drinkar. I isbaljor låg öl. Hamnade mittemot Thomas förtjusande kollega Maija. Hon hade nyligen sett Brideshead Revisited, så jag gick igång på samtliga cylindrar. Buffé: norskt kött, korvar, kött, skinka, gruksallad, små pirog-grejer, Adamröror, potatissallad och så vidare. Gött vin. Men mest öl. Ah. Och finfint bröd.

Anders present var finast. Inslagen i några DN från 1938 låg en sanslöst vacker skylt från LKAB: "Sprängning pågår. Radiosändning förbjuden", eller något sådant. Så fantastiskt patinerad, med splitterbucklor på baksidan.

Och så badade vi. Först vid stranden, sen vid bryggan. Det var helt otroligt varmt i vattnet, jag låg i tills jag blev skynklig. Det ljusnade, men bägarna fylldes alltjämt. Av vitt, rött och öl. Serverades det groggar också? Jag minns inte. Jag fick (tog) i alla fall Fernet av Adam, denna styggelsedryck. Det dansades utav helvete och badades åter i några omgångar. Och ljusnade alltmer. Som någon sorts höjdpunkt på morgonen kastade sig Anders i sjön med kläderna på med den snedtända cigarettfimpen mellan läpparna. (Han rökte, ha ha!) Ymnighetshornen fylldes åter.

Ja, vi gick väl hem såsmåningom. Vet inte om klockan var tre, fyra eller fem. Snarare fyra än tre. Halv fem? Sex? Hm...

Av någon anledning hade vi bestämt oss för att äta hotellfrukost vid 09.30. Det var hårt. Fortfarande full och något förbannat trött. Inte bakfull dock. Nicks tips hade fungerat! Men det kändes som jag fiskats upp ur ett formalinbad. Inget kaffe till frukost - här skulle sovas fram till utcheckning.

Erik tog taxi till stan för att ta tåget till Enköping vid tvåtiden, och jag åkte med stugfolket till Thomas och Elise, som satt och solade i trädgården. Lars-Thomas spände upp sitt livsfarliga ballerinarep och vi åt pizza och drack kaffe. Den ende som inte var närvarande var Anders, som låg i dvala inne i vardagsrummet.

Gradvis avknoppning, återstod slutligen värdparet, Frode med dam och undertecknad. Och Anders, som slutligen kämpade sig upp med ögon känsliga för ljus. I solstolen poängterade han förnöjt och lättat:
- Det var åtminstone tur att jag inte rökte...

måndag, juli 10, 2006

Enastående karaktärer #11



Karaktär
Edward Ryder, huvudpersonen Charles far

Skådespelare
Sir John Gielgud

Film/serie
Brideshead Revisited

Motivering
Charles (Jeremy Irons) har just förklarat för sin far att han tänker sluta på Oxford och börja studera konst istället:

Charles
Then you agree to my leaving Oxford?

Edward
Agree? Agree? My dear boy, you're twenty-two.

Charles
Twenty. Twenty-one in October.

Edward
Is that all? It seems much longer.

S E M E S T E R

En. Dag. Kvar.
En jävla dag och sen är det semester.
En månads inhoppsnattchefande under fotbolls-VM börjar ta sin tribut och även om det så klart varit kul känns det ändå extremt skönt att det är över.
Nu är det bara i natt kvar. Imorgon är det jag som drar på mig sandalerna och shortsen (att bära kortbyxor på jobbet är för mig otänkbart) och omfamnar livet.

Först: Öl och Håkan på Allsången - om vädret tillåter.
Sen: Vänersborgsgästguidande, skärgården, Gotland, bästkusten.

Nu är de här!

Bara en har lyckats smita ut ur mammans överbeskyddande fjäderverk. Men jag har skymtat en till där under.

söndag, juli 09, 2006

Anton och Måns!

Snart kommer bilderna på den bästa festen hittills. Jag utnämner härmed Adam Svanberg till ny hovfotograf. Han gick omkring och knäppte det ena storslagna porträttet av mig efter det andra. Kongenial fotokonst.

torsdag, juli 06, 2006

Montreal Revisited

MONTREAL - En hel dag på Le Plateau. Secondhandaffärer, rufflig design, Berlinkänsla och bagelbagerier som är kända för att skicka tiotusentals baglar till New York med nattåget. Mötte en dansk gamling vid busshållplatsen som talade utmärkt svenska. Han hade bott här i femtio år och undervisat på universitetet - McGill, där Erik studerade 1999-2000. Hur och varför han kommit hit hann vi aldrig fråga, bussen gick.

Köpte vita persikor, apelsiner och mineralvatten på ett torg och gick till gräsplätten vid var boning - Royal Victoria College. Erik skrivandes på sin avhandling, jag läsandes Brideshead Revisited. Nu har de kommit hem från Venedig. Andra året på Oxford inleds. Början på slutet...

It was the first Sunday evening of term.
'I feel precisely one houndred years old', said Sebastian.

tisdag, juli 04, 2006

Livet på en pinne


Just tillbaka i stan efter minisemester på Grinda med Anton och Christian.
Strålande väder, vinfrukost på båten ut, sola och bada, lunch på bryggan, mer sol, trerätters på Wärdshuset (chèvre chaud, fiskgryta, rabarbersoppa) med mycket öl och sprit, samkväm i vår vandrarhemsstuga med mer vin, chips och spel och sen lite bakfylla i dag. På det hela taget perfekt.

Vi vaknade dock av barnskrik i morse, upptäckte hur fantastiskt lyhört det var och insåg att vi hållit två andra stugor vakna till långt in på natten med vårat tjatter. Granntanten kom också mycket riktigt förbi:
"Ska ni stanna länge?"
"Nej, vi åker idag".
"Brrraaaaa!".

Haha.

Harge

Ett par dagar med stora hantverkarambitioner, Karin, Thomas och Elise, en iskall Vätter och ett alfapet.


Vi skrapade och skrapade tills vi fick ett förbryllande SMS med ordet "värmepistol". Det fick oss att lägga ner vapnen.

Istället eldade vi upp resterna av det ruttna staket som några tältande besökare haft vänlighet att påbörja rivningen av. Tältande, ölburkspridande, klottrande på huset och flera sopsäckslämnande besökare.

Brasan blev naturligtvis grill och de gamla rödblåa utemöblerna fick förnyat förtroende.

T.P. på ljugarbänken.

Silverbananer i solnedgång, K. Krantz, olja på duk, juni 2006.

Nån annan får förklara...

Vid tolvslaget fyller Elise plötsligt jämnt. Vem hade trott det?

Ok, här kommer mitt förslag. När alla ändå samlats för Elises kalas på lördag, så åker vi i gemensam trupp till Harge allihop! Och det säger jag naturligtvis inte för att fiska målar- och hantverkshjälp, men det är klart, om någon blir sugen så...

söndag, juli 02, 2006

Brev


In a hotel bedroom designed for a warmer season, I wrote long letters to Sebastian and called daily at the post office for his answers.

lördag, juli 01, 2006

Tjoho!

Nazismen är högst konkret, Lassbo

Nu har Lassboaffären tagits upp i Resumé. Hon säger bland annat:

– Nationalsocialismen är egentligen ett abstrakt begrepp som inte har någon preciserad innebörd.

Hon har fel. Jävligt fel. Nationalsocialismen är INTE ett abstrakt begrepp. Det är högst konkret. Det är en historisk realitet som det inte på något sätt finns någon anledning att omdefiniera.

Det smärtar mig att debattens vågor återigen går som stormigast kring det mediokra. I det här fallet det undermåliga och utom all räddning genanta. Och nu har JAG bidragit till det. Helvete.