Eukalyptus. Flygvärdinna. Hockeyfrilla.

Ungern är mitt nya favoritland.
Och Spanien är mitt gamla favoritland.
Smart nog åkte vi till båda.
Vi tog inga kort så ni får nöja er med text.

För cirkus femhundra år sedan var det ottomanerna som chefade över Budapest. Det var nog inte så roligt för den tidens ungrare, men idag är det inte så dumt. För de där turkarna byggde nämligen ytterst sjangdåbla badhus, som står kvar än i dag. Vi besökte ett av dem - Rudasbadet.
Där sökte vi skydd från den gassande solen, i en åttakantig pool med tempererat vatten från underjordiska källor. Ur de olikfärgade glasen i den urgamla kupolen över oss strålade ljuset ner i vattnet. Jag flyter inte så bra, men den som gör det kan ligga där på rygg och känna sig ganska glassig. Ångbastun var också cool. Luftfuktigheten var så hög att man knappt såg handen framför sig. Ångan var smaksatt med eukalyptus för trivselns skull, och för att underlätta andningen. Ur bastun kunde man knalla ner i ett sjuttongradigt stålbad, varva med ett fyrtiogradigt, och några andra varianter däremellan.
Sådär höll det på. Länge länge, till fingrarna var svampiga och kroppen inte kunde bli mer avslappnad.
Det är tyst. Stämningen är andaktsfull, respektfull.
Utanför rusar bilarna förbi och sprutar ut förbränd öststatsbensin. Och här ligger vi!
Sen kom två kraftig ungrare med mustasch och gav oss en rejäl helkroppsmassage. Huvud, axlar knän och tår, knän och tår.

En annan dag tog vi morgontåget ut ur stan. Åt sydväst. Det är bara tio mil till Balatonsjön, men tåget tar tre timmar. Centraleuropas största sjö, är det visst. Åtta mil lång, och dryga milen bred. Bara två-tre meter djup, med ljummet, rent, grönaktigt mjölkigt vatten.
Förhoppningen var att man kunde hyra segelbåt. Men det var inte så tillrättalagt för det i Balatonfüred, den badort vi hade valt att kliva av tåget i. Det finns ytterligare ett par hundra badorter runt Balaton, så det gäller att välja rätt.
En fin dag hade vi hursomhelst, tillsammans med en hel massa danskar faktiskt!

Sky Europe. Ett östeuropeiskt lågprisbolag.
Visserligen tog de oss från Buda till Barca för en billig penning. Men vi insåg snart att de borde bojkottas för sin tvivelaktiga kvinnosyn. Inflight-tidningen kryllade av bilder på flygvärdinnor som poserade i bolagets olika dräkter. "Which one is your favourite?"
Och deras slogan lyder "Sky Europe - The sexiest airline in Europe".

Barcelona var sig likt. Jag fick för mig att de coola t-shirt- och jympapjuckbutikerna hade minskat i antal. Elise höll inte med. Spelar ingen roll, det var ändå för varmt för att shoppa.
I stället gick vi till saluhallen. Köpte gudomlig korv, och lika fantastiska frukter. Bröd och croissanter med chocolat. Och så taggade vi till simhoppanläggningen från OS-92. Kommer ni ihåg? Bilderna av simhopparna, på tiometerssvikten, med hela Barcelonas stad långt där nedanför? Utsikten är underbar.
Nästan varje dag var vi där. Eller på stranden.

Jo, en sak till. Hockeyfrillan är stor i Barca!
Fast inte riktigt den svenska åttiotalsvarianten. Inte heller 2002-stuket. Den här är skabbigare, och startar ofta som någon slags tuppkam mitt på hjässan.
Varenda jonglör och lowrider-snubbe svajade omkring med långt nackhår. Till och med deras barn.

Nästa år måste ni hänga med på lågpristurné!