1) Tyskarna har spelat roligast fotboll. 2) Jürgen Klinsmann. 3) Sebastian Schweinsteiger. 4) Philip Lamm. 5) Argentina (och Brasilien) var poplag som förtjänade att åka ur. 6) David Odonkor. 7) Därför.
Sydamerikaner är brutala, svartmusikiga och filmar.
Italienare och spanjacker filmar även dessa, däremot är deras virke av ett tunnare slag och behöver oftare bäras av planen. Men tjyvtricks behärskar de till fullo!
Tyskarna spelar enligt strikt ordning där laget alltid är överordnat individen och där organisation är A och O.
Fransmännens svåraste motståndare är deras egen övertro på sin kapacitet. Här spåras en märklig attityd, som också är synbar ivad gäler synen på det egna språket. "Vi är minsann minst lika goda som någon annan" Vid en förlust skyller man ofta på bristande motivation.
De nordiska lagen sätter styrkan till den egna kroppen. Fysiken är avgörande. Löpningar och tacklingar. Rena tacklingar med friskt humör och gott mod. Fair play sätts alltid i första rummet. Detta kan, i dagens allt mer individ-anpassade och resultatinriktade fotboll, ligga lagen i fatet.
Engelsmännen delar nordmännens syn på den goda fysiska fotbollen. Däremot finns här en övertro på den egna förmågan som påminner om fransmännen. Dock spelar engelsmannen tills han stupar. Inte sällan ses landslagsmän i blodiga tröjor.
8 Comments:
Alla mina spelare i Drömelvan borde bytas ut nu...
Grattis, Prutteba!
(men jag håller på tyskarna nu...)
Hur kan man hålla på tyskarna?
Eller portugiserna?
Eller italienarna?
Rodel.
1) Tyskarna har spelat roligast fotboll.
2) Jürgen Klinsmann.
3) Sebastian Schweinsteiger.
4) Philip Lamm.
5) Argentina (och Brasilien) var poplag som förtjänade att åka ur.
6) David Odonkor.
7) Därför.
Jag är en idiot.
BASTIAN Schweinsteiger ska det givetvis vara.
Lahm, ska det väl också vara?
Sydamerikaner är brutala, svartmusikiga och filmar.
Italienare och spanjacker filmar även dessa, däremot är deras virke av ett tunnare slag och behöver oftare bäras av planen. Men tjyvtricks behärskar de till fullo!
Tyskarna spelar enligt strikt ordning där laget alltid är överordnat individen och där organisation är A och O.
Fransmännens svåraste motståndare är deras egen övertro på sin kapacitet. Här spåras en märklig attityd, som också är synbar ivad gäler synen på det egna språket.
"Vi är minsann minst lika goda som någon annan" Vid en förlust skyller man ofta på bristande motivation.
De nordiska lagen sätter styrkan till den egna kroppen. Fysiken är avgörande. Löpningar och tacklingar. Rena tacklingar med friskt humör och gott mod. Fair play sätts alltid i första rummet.
Detta kan, i dagens allt mer individ-anpassade och resultatinriktade fotboll, ligga lagen i fatet.
Engelsmännen delar nordmännens syn på den goda fysiska fotbollen. Däremot finns här en övertro på den egna förmågan som påminner om fransmännen. Dock spelar engelsmannen tills han stupar. Inte sällan ses landslagsmän i blodiga tröjor.
Så. Nu är diskussionen klar.
Skicka en kommentar
<< Home