fredag, maj 25, 2012

Gitarrskeptikern mjuknar

Det är ingen hemlighet att jag är gitarrskeptiker av stora mått. Inför Gistholmen 2012: Abisko, har mitt hjärta potential att mjukna något, under förutsättning att ni anordnar underhållning av nedanstående kaliber: Mitt hjärta kan mjukna ytterligare något om originalvideon på ett eller annat sätt iscensätts under helgens festligheter. Jag anmäler mig såsom frivillig att hålla uti penseln! Slut på meddelandet.

söndag, maj 06, 2012

Musande björkar och legendarisk numerologi.


När björken musar ska man som bekant beskära rosorna. I Göteborg dök det upp små musöron till blad på björkarna för ungefär en vecka sen. Men jag stod paralyserad och stirrade på mina rosor utan att kunna ta mig för att göra några snitt som helst. Uppgiften var alldeles för komplicerad och mina rosklipparkunskaper alldeles för ytliga. Så jag satt hela kvällen och en bit in på natten framför youtube. Först googlade jag på "beskära rosor", men fick bara mysfjompiga trädgårdsserier i resultatlistan. Så jag gick vidare, slog i ordboken och hittade "pruning roses" samt "taille de rosiers" och fick se den ena rosen efter den andra gå från yvig buske till stympade små spön.

Och är det inte typiskt hur ett utryck eller fenomen man just fått kunskap om plötsligt tycks dyka upp överallt? På Rufus Wainwrights nya skiva prunar han roses. Eller jag tror nog egentligen det är hans sambo som gör det. Själv går han nog bara runt där i Montauk i sin kimono. Bildgooglar man Montauk får man mest se de otäcka liket av the Montauk monster, men tittar man på en karta så ger det ett avsevärt bättre intryck. Det ligger ute på en lång, smal landtunga ut i Atlanten, bara en kortare yacht-tur ifrån den populära amerikanska staden New York. Det är där Rufus sambo beskär sina rosor i sången Montauk på Rufus nya skiva. Jag tänker mig att det mest rör sig om rabattrosor som klipps ner hårt, till tredje ögat, och kanske en klätterros på någon vägg. Knappast några egentliga buskrosor. Fast vem vet? Vi tror oss ju förstås veta mer om kändisar än vad vi egentligen gör.



Sången Montauk riktar sig till Viva, Rufus drygt ettåriga dotter:

One day you will come to Montauk
and you will see your dad wearing a kimono
and see your other dad pruning roses
hope you won't turn around and go

Han hoppas att hon ska vilja komma och hälsa på sina pappor, deras små egenheter till trots, men han är medveten om att hon inte kommer att vilja stanna särskilt länge. I en vacker vändning i sista versen dyker barnets farmor upp som en skugga och Montauk blir plötsligt en symbol för jordelivet - Rufus mamma, Kate McGarrigle, gick bort för något år sedan.

Lite på samma modell som våra svenska favoriter First aid kit, var systrarna Kate och Anna McGarrigle berömda folksångerskor. Rufus pappa, Loudon Wainwright III, var lika berömd sångare i Kanada när det begav sig. Nu är han kanske mest känd för att vara objektet i Rufus syster Marthas genombrottshit "Bloody motherfucking asshole".

Rufus var alltså en riktig kändisunge som levde i offentligheten från dag 1. Exmpelvis figurerade han som ammande spädunge i pappans låt "Rufus is a tit man". Det kan låta som ett skämt för oss, men när Rufus som ung flyttade till Los Angeles började han snabbt umgås med Harper Simon, Sean Lennon, Adam Cohen, Chris Stills (Crosby, Stills, Nash jr), Ted Thompson (pappa Richard Thompson i Fairport convention). (Hade de funnits där så hade han väl hängt med Sonny Sinatra, David Dylan, Sebbe Sting och Benny Bono också.) Nämnde jag att lilla Vivas mamma heter Lorca Cohen?

Det är inte direkt verklighetens folk vi pratar om här. Morfar är alltså Leonard Cohen. En respektabel äldre herre på 78 år som kommer till Trädgårn här i Göteborg i augusti för att hålla konsert. Och äntligen ska jag få se honom! Utblottad efter att hans stalkande f.d. älskarinna till manager försnillat hans miljoner medan han satt i kloster, har Leonard fått sätta igång att turnera flitigt igen.




En siffrornas nyck gör att Leonard Cohen, som är född -34 och släppte sin första skiva 34 år gammal, i år fyller 78 samtidigt som vi som är födda -78 fyller just 34. Eftersom Leonard dessutom är född i september och alltså virgo som jag, känner jag extra starkt att detta måste vara mer än ett sammanträffande.


Vad vill jag säga med allt det här då? Jo, lyssna på Rufus fina nya skiva, beskär alltid rosor med ett snitt strax över ett öga, snett, sluttande bort från knoppen, våga tänka nytt när det gäller familjefrågor och skriv en Suzanne och en Famous blue raincoat, släpp på skiva i år och var legendarisk när du är 78!