Bilsemester à la 05

Det pratas om att åttiotalet är tillbaka.
I frisyrer. Mode. Musik.
Kanske det. Men för mig handlar åttiotalet först och främst om svettiga rövar, ljummen potatissallad och ömmande axlar.
Mina allra starkaste minnen från det första årtiondet jag upplevde i upprätt position, är från bilsemestrar i Sverige.
Kors och tvärs for vi. Vartenda kapitel i "Se Sverige med barnen" betades av. Fast av någon anledning höll vi oss alltid söder om Dalälven.
Det spelar ingen roll. För mig och min syster handlade det ändå mest om slagsmål. Emellanåt dyker en klar minnesbild upp av hur jag sträcker mig över den beiga kylboxen, som skulle fungera som en slags baksätets Berlinmur, och får in ett par snärtiga knogslag på hennes axel, precis där det gör som ondast, medan Eurasure mässar "Wave goodbye" ur framdörrarnas spruckna högtalare.
Vi klagade konstant över att tvingas sitta bredvid varandra.
"Han/hon är ju duuum... han/hon retas."

Ingela och jag var slogs oavbrutet under sommarens bilsemestrar i baksätet på vår röda VW Jetta. Men i dag är vi sams igen.


Jag vet. Alla har upplevt det här.
Även Elise, som egentligen är mycket mer luttrad än jag.
Norge är långt, och varje sommar åkte familjen från söder till norr för att hälsa på farmor och farfar. Elise slogs med sin bror och spydde i sin pappas mössa.

Därför kan man fråga sig vad som får oss att i morgon sätta oss i baksätet på en silvrig Skoda Octavia och genomföra det närmaste man kommer en tidsresa.
I framsätet sitter nämligen mina föräldrar. Och vi ska köra Sundsvall - Tärnaby - Bodö - Narvik - Kiruna.

Här ska hälsas på farmor och farfar, tillsammans!
Bilsemester à la 05!

Så kom inte och snacka om att ni är åttiotalsnostalgiker förrän ni har kört trehundra mil i en bil med mamma och pappa.

Men ärligt talat. Den här gången är jag inte särskilt orolig.
Okej att humöret kanske kan svikta, men några våldsamheter ska vi nog inte ta till. Dessutom kan man ju turas om att köra. Köra är kul.
Och så har ju bilen luftkonditionering. På åttiotalet fanns det bara i yuppiebilar.
Om vi hade vetat då vad en air condition var, och vad en sån apparat kan göra för komforten, hade vi nog aldrig satt oss i det där rullande röda värmeskåpet överhuvudtaget.

Vad jag egentligen vill säga är "so long" för en stund.
Nästa gång jag loggar in på bloggen är om tio dagar, och då sitter jag tyvärr på min arbetsplats igen.
Anders, vi ses innan dess. I 516!