Megabiten

Jag har blivit biten av en plastbit.

Alldeles nyligen.

Men det började för längesen. Låt mig förklara:
När jag flyttade till Älsklingstuna från Stockholm för ett par år sedan var jag först lite fundersam. Om man växer upp i Katrineholm är inte Tuna platsen man strävar efter.
Snarare tvärtom.
"Murder capital of Sweden", som de skrev i Lonely Planet-guiden.
Dessutom kom ju mamma från den här grå industristaden med den tunga kriminaliteten och de många knivarna. Vem vill gå i morsans fotspår?
Äckeltuna.

"Men vadå? Det där har faktiskt ändrat sig! Nu växer stan, högskolan, nya järnvägen, alla restauranger, och Blå..."

Nu har Blå visserligen lagts ner och morfats till en navelskådande medlemsklubb, men det spelar ingen roll. Stället fanns när jag flyttade hit, och där fick jag se min Håkan, med tårar i ögonen.

Jag kom fram till att det bara var två saker (förutom kompisarna, men de var ju ändå utspridda över hela riket) som saknades i min nya stad.

Frisbeegolf och squash.

Jorå.
Squashen hade jag blivit betuttad i under mina kamper med Sebban i den där jättestora hallen i Göteborg däruppe vid Chalmers nästan.
Och frisbeegolfen hade Anton introducerat mig för, på Järvafältet, äckligt nära bostadsblocken i Rinkeby.

Två trevliga och lagom udda sporter som dessutom passar utmärkt för en nykomling, som kanske bara har en kompis. Det behövs ju bara två för racketsport. Och frisbeegolfen skulle jag kunna ägna mig åt även om jag förblev ensam.



Två år har gått. Och plötsligt, alldeles nu i vår, smällde högskolans idrottsförening upp nio kedjebehängda korgar på och omkring slalombacken i Vilsta. Tjoho!
Elise jobbar på dagarna och jag är ledig. Vädret är vackert.
Resten kan ni gissa.
Jag snörvlar runt i det höga gräset, bland tistlar, brännässlor och huggsnokar, svettas, stukar fötter och kastar bort mina discar... och vill aldrig gå hem!
Nya personliga rekord. Underbara utkast och precisa puttar.
Och autistiskast av allt - ett exceldokument där vartenda poäng förs in och sparas för framtiden.

Ni får gärna ringa psykakuten, jag kommer att streta emot när de kommer för att hämta mig.

Och förresten.
Ryktet säger att squashbanan öppnar i vinter.