Födelsedagstal
Eftersom vi närmar oss våra 30-årsdagar för varje sekund tänkte jag dämpa er ångest på en viktig punkt.Jag vet att ni är dödligt ångestfyllda av pressen av att hålla ett ordentligt, högtidligt, skämtsamt men ändå allvarsamt och ansvarfyllt tal på bemärkelsedagen.
Här är svaret. Säg bara så här:
Kära Pappa!
Jag kommer alltid att vara lojal mot konungen och mot riksdagen.
Jag kommer också att noga respektera Sveriges grundlagar.
Det räcker så.
posted by Anton Berg @ 17:13
15 comments
15 Comments:
Vissa närmar sig snabbare än andra...
bara en person med djup och desperat 30-årskris känner sig tvingad att skriva en sådan kommentar, måns
Och tack för tipset, Anton. Förra gången jag höll tal började den jag talade till gråta (Christoffer på hanses bröllop). Så ni ska passa er noga.
Min favorit i telegramskörden på Johanna och Mattias bröllop:
"Hoppas era barn blir ludna! Hälsning/ Dom som ej blev bjudna."
Är det på riktigt? Lysande. Underbart.
Ja, j a g skulle bli jätte orolig!
VAD har Du nu gjort???
Ja, det är på riktigt!
Jag planerar att återanvända versen på Oslo-bröllopet med den sjukt snobbiga önskelistan. Vi är nämligen bara bjudna på själva vigseln, och på festen. Inte på middagen däremellan.
Men det måste ju gå utmärkt att skicka med dem ett telegram...
Det där norska bröllopet blir bara konstigare och konstigare...
"Dåke får kjem på bryllopet men sein må dere gå ut tre timmar på middagen och sein får dåke kjem tillbake! Obs, vi vill gjerne få en potetskje."
Takk men nej takk.
Och Tor: Förlåt om du kände dig träffad. Jag syftade på Anton. Han är två veckor äldre än jag.
Jag måste bara påpeka att den där med de ludna barnen, den är inte helt ny - snarare är det väl en flitigt använd klassiker.
Det skulle inte förvåna mig om den står med i nån rimbok under rubriken "Rim att ta till när man vill skicka telegram till ett bröllop dit man inte blivit bjuden". Typ...
Andra av oss kommer bara längre och längre bort från 30-årsdagen.
Försök rimma er ur det om ni kan!
Och därmed fick du sagt att vi missade din bemärkelsedag. Skamsköljning.
Miss med råge, dessutom.
Halvtannat år.
Därmed glömt och förlåtet.
Dessutom självförvållat genom aktivt uraktlåtande att påminna.
Alltså inget att förlåta.
För övrigt föreslår jag en pakt där vi gemensamt hjälps åt att minnas varandras födelsedagar. Jag har bara mycket vaga uppfattningar om era datum, nämmeligen. Inte ens datum, i bästa fall årstider. Fast Anton är nog jäkligt nära mig, kanske till och med samma dag.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Jag vet vad det stod i den raderade kommentaren, men jag tiger.
Skicka en kommentar
<< Home