Förnimmelse 1
Våra skorstenar håller på att kläs in med plåt. Plåtarna ligger i trappuppgången och är överdragna med någon sorts beläggning som luktar som en alldeles särskild plast som leksakerna vad gjorda av när vi var små.
Istället för Göteborg. I brist därav.
11 Comments:
Varför klär man in en skorsten med plåt?
Anders?
Man vill skydda dem.
Bruket mellan tegelstenarna vittrar i det fria.
Långsamt, men ändå.
Plåtklär man avstannar förfallet.
Det är billigare än att mura nytt.
Och så blir det ju snyggt.
Eller, ja, snyggare än en fnasig skorsten.
Dessutom framkallar det nostalgiupplevelser i trappuppgångarna.
Bara en sån sak.
Ah.
Tack!
Jag visste att Anders Kirschsteiger skulle ha svaret.
Hihi.
Hrm.
Frågan är nu bara vad för slags leksaker Tor talar om.
Smurfar?
Ja smurfar luktade onekligen väldigt speciellt och tilltalande. Men dom var ju å andra sidan inte leksaker vilka som helst, så ospecificerat som Tor verkar vilja mena.
Ja, jag har ingen aning.
Själv lekte jag mest med kottar.
Dom luktar inte plast.
Vi fick ju mest leka med fickludd när jag var liten.
Tänk den som haft kottar.
Vilken lyx.
You were lucky!
Fickludd - din lyckost!
Jag menade ju alltså LÅTSASKOTTAR.
Riktiga kottar fick vi bara drömma om på julafton.
Fickludd var bara på födelsedagarna, skrev jag inte det?
Och alltid utspätt med glaskross.
Nej, annars var det kärnbränsleavfall som gällde för oss de få stunder vi fick leka.
Rostiga tunnor fyllda med drygt 900 kilo högaktivt plutonium.
Men vi klagade inte.
TURGUBBE!
Kärnbränsleavfall var det vi fick äta. Och att leka med maten var belagt med tretton rapp - således icke att tänka på.
Men gnälla - nänä, inte hos oss.
Jaså, ni fick äta?
Lyckliga jävlar.
Skicka en kommentar
<< Home