Nu vill jag...

...läsa mer om konduktörsfacister, Tor!
Du lovade en akt till...

Bra köp i dag

Heeeere's Johnny!

1) Frisyr.
Ajöss helmethead.

2) Entourage - säsong 1 (dvd).
Johnny Drama är bäst någonsin!

3) The Flying Burrito Bros - The guilded palace of sin & Burrito Deluxe (cd)
Någon - antagligen lillebror - har tagit mitt gamla exemplar så då fick det bli en ny. Gram Parson som allra allra bäst.

Om jag hade skrivit mina memoarer nu hade titeln blivit

I solstol på Österlen

Stenkul i Småland

Karl-Oskar Nilssons far blev krympling.
En gång brottades han med en för stor sten på åkern och förlorade.
Stenen tog hans ben.

Ja sten-åkern tog hans son också.
Småland har fått mycket sten. Så mycket sten att bönderna under 1800-talets mitt tvingades emigrera eftersom jorden runt varje sten inte räckte till.

I helgen fick jag känna på stenens kraft.
Vi har en lite sjöbod där vi nu byggt ut en tillhörande vedbod till ytterligare ett boningshus. Huset vilar på själva berget som vi fått spränga loss bitar av med Snigeldynamit.
Dessa delar har under lång tid legat ivägen för den planerade trappan.

I lördags var jag, Anna, Pappa och Peter på plats för att ta itu med bortforslandet.

Vi bände. Vi vred. Vi lirakde. Vi flåsade.
Stenen rörde sig. En centimeter. Runt sin egen axel.

Vi bände mer, hämtade längre plankor, tog spjärn, plockade fram småsten att häva mot och så tog vi nya tag.

Hundratals kilo småländsk granit började röra sig!

Efter att ha flåsat ner först en, sedan ytterliggare två bamsestenar till vattenbrynet hade vi fått snits.
Först jag med järnspettet på vänster sida. Bände upp, fick en lucka, stack in en flat sten under spettet att bryta mot (marken var för mjuk och gav vika, lyfte så bumlingens bakkant fyra centimeter.
In kommer plankorna. Pappa i mitten, Peter till höger.
Vi styr, bänder, stenen på högkant, sen fallet!

Ett halv varv i taget. Vi lär oss också vara snabba in med våra verktyg när stenen studasr upp efter varje fall.
Vi sliter, svettas, flåtas och skrattar!

1800-taleets teknik uppfunnen igen. Vi rubbar åter världen. Att jobba ihop är svinkul.

***

Sen plurrade jag från en sten. Det tyckte dom andra var än mer svinkul.

Alla heter Glenn i Göteborg

Vita bönor i tomatsås, stekt ägg och vitt rostat bröd - en frukost värdig en kung! När Dylan har sjungit I want you och Like a rolling stone och börjar nynna på It ain't me, babe, så undrar vad Anton egentligen håller på med. Så kommer jag på att Bruce fyller 73 i dagarna och att Anton vill illustrera begreppet 'projicering' för oss. När jag tänkt färdigt på Anton funderar jag på den helgutflyktsinbjudan som jag fick igår och på den stora, ännnu kartongtunga och något ekande lägenheten och hur den skulle klara sig ensam en helg. Jag vet att det är vintertid och att jag vill ut i skogen och se det sista av hösten. (För två veckor sen var vi i Härryda och plockade trattkantareller, och, jag vet inte om ni visste det, men Härryda ÄR den svenska idyllen. På pendelavstånd!) Panoramahissen till Heaven 23 bjuder på ett härligt pirr i magen, Liseberg är snyggt uppifrån och Masthuggskyrkan syns tamejfan överalltifrån! Musik- och teaterhögskolans stamhak Stage Door invaderas regelbundet av Västra Frölunda-indianer som sjunger ramsor och klappar i händerna och passar på att stjäla lite ömhet och närhet av varandra i segerns namn. Ska jag byta ut skogsturen mot ett parti tennis? Vi har slängt säckvis med plast. Alla tunga, fula, otympliga skivfodral har ersatts av små plastfickor. Som på K103. Skivsamlingen som tog upp en vägg och en Benno får nu plats i halvannan skokartong. Och mp3-or är (åtminstone tillfälligt) bannade. Vilken upptäckt: CD-skivan! Det är något med att ha en konkret, materiell skiva att slänga i apparaten. Eller så är det allt man slipper som är fördelen; flimrande dataskärm, surrande fläkt, dammig luft, Google, 3000 media files och shuffle. Gamla hjältar stiger upp från det döda på Uppstigen 104:41 412 80 Göteborg. Cohen ringde mig t.ex. igår på det gamla numret (som vi fick behålla), han sjöng om en sliten regnjacka och berättade att jag måste ta mig tid att läsa hans brev. Nu ska Costello/Bacharach snurras och ett varmt bad smutsas ner. I natt ägde det västkustska nyåret rum och vi höjer en skål för gubbarnas år!

Fånig och oberättigad trend just nu:

Björnbashing.

E X K L U S I V T

Hans namn är Eriksson, Måns Eriksson.
Mer känd som "Måns".
Nu berättar han för Kustarnik om bloggen sm gäckat Sverige.

Här träder han fram
Mannen bakom pseudonymen "Måns" på bloggen Kustarnik har gäckat mediesverige.
Spekulationerna har gått vilda, och skribenter som Aftonbladets Lena Melin och Dagens Nyheters kulturchef Maria Schottenius har pekats ut som möjliga.
Men nu kan Kustarnik avslöja att bakom aliaset döljer sig Måns Eriksson, 27-årig redigerare på Expressen.
"Det här var aldrig tänkt att bli ett bokprojekt. Det är det inte nu heller. Jag ville utveckla en karaktär och berätta en bra historia", säger Eriksson.
"Folk har trott att Måns var en verklig person som bara skrev under annat namn. Det var roligt, men samtidigt lite jobbigt när det spekulerades som mest. Jag kände mig nästan paranoid", fortsätter han och konstaterar.
"Några blir säkert besvikna nu".

Bäst just nu

Det känns som att du försvinner just nu


Viktor Sjöberg, Elefanten.

Ur oljud och brus stiger en elegant skönhet som bara får mig att vilja skruva upp och skruva upp. Är det en Rhodesian Ridgeback, månntro?

Michael Jackson bär åtminstone mask!

Swing it, prepodavatel', swing it!

Från och med nu vill jag bli titulerad Lektor Pihl.

Ikväll gör jag debut som rysklärare på Studiefrämjandet.

Bollregn

Nöjesguiden-Sebastian tipsar på sin blogg om en alldeles underbart vacker liten reklamfilm.
Se den här som terapi till er konduktörsångest i väntan på Tors fortsättning.

PÅGATÅGEN

Första delen

I måndags hade jag ett möte i min gamla hemstad Simrishamn. För att kunna röra mig smidigt i stan beslutade jag att ta med min nya fina cykel. Jag löste biljetter, vuxen för mig, och barnbiljett för cykeln - precis som jag lärt mig - och bar ombord den och ställde den på anvisad plats, i vestibulen, precis innanför dörrarna. Jag slog mig ned och smuttade på kaffet. Mmmm, en vacker dag i dag också. Hur länge ska det fortsätta. Nästa vecka ska det bli skönt med lite semest...
- Biljetterna tack.
- Varsågod, en vuxen och en cykel, det är min som står där borta.
- Det är förbjudet att ta med cyklar på den här avgången.
- ...
- Det här är ett pendlartåg.
Hon håller upp tidtabellen framför näsan på mig. 07.15: överkorsad cykel.
- Men den informationen fanns inte på internet där jag kollade resan.
- Jo.
- Nej - då hade jag väl inte tagit med cykeln, eller?
- Jo det finns information. Man måste klicka vidare.
- Men jag visste ju vad jag behövde resa, tid för avgång. Det fanns ingen anledning att klicka vidare.
- Du kan inte fortsätta åka. Du får ta ett annat tåg.
- Men jag MÅSTE fortsätta, jag ju har ett möte i Simrishamn.
- Då får du ställa av cykeln!
- St... a... c... sk... a... VAR?
- Det är inte mitt problem!

Och tåget - det var så gott som tomt. Här slutar första delen.

Vad händer sen?

Följande scenario gäller:

I Stockholm färdigställs 2005 två bostadshus. Dessa blir väldigt omskrivna och uppmärksammade eftersom de blir Sveriges Två Högsta Bostadshus.

Tyvärr är konstruktionen milt sagt bristfällig. I mars 2005 är katastrofen ett faktum. Det ena huset rasar likt World Trade Center ihop till en enda stor hög av grus och stoff.
300 människor omkommer.

Detta är en tredjedel av antalet dödsoffer i Estoniakatastrofen.
Kritiken mot byggbolaget blir naturligtvis mycket stark. Styrelsen anklagas i segslitna rättstvister som antas få ett slutgiltigt avgörande först 2007.

Det andra huset utryms på uppdrag från regeringen. Hyresgästerna får tillfälliga bostäder från allmännyttan tills orsaken och ansvarsfrågan är löst.

Men det tomma huset står emellertid kvar.

Konstnären Ernst Billgren köper marken för en spottstyver och lovar först att riva huset för att senare uppföra ett konstverk till minne av de 300 offren.
Billgren ändrar sig senare. Han låter helt enkelt området bli en turistattraktion.
Han menar att han leker med begreppet FARAN.

Huset, som närsomhelt hotar att rasa samman, får stå kvar och bilda konstverket.

Folk får komma och titta, helt på eget ansvar, och gå hur nära som helst.
Spänningen ligger i att ingen vet exakt NÄR huset rasar. Kanske är det just när DU är där?
Eller kanske inte.

Nu undrar jag vad ni tror skulle hända? Hur låter debatten? Vem för den? Vilka tidningar tycker vad? Vilka aktörer blir tydliga i denna affär? Vad säger Kungen? Göran Persson? Sverker Olofsson?

Gå igång gott folk, gå igång!

PÅGATÅGEN

Uvertyr

Det är inte första gången. En gång bevittnade Erik hur en kille som hade genat över spåren i Lund blivit nekad att åka med tåget. Visst - det är livsfarligt och förbjudet som fan att gena över spåren. Men vilken rätt har konduktören att utdöma straff? Jag har själv bevittnat hur en konduktör har ljugit om huruvida man kan använda den portabla kortläsaren för att kontrollera om passageraren har använt sitt kort i biljettautomaten eller ej.
- Oj, jag glömde biljetten i automaten, men du kan väl läsa av mitt kort i kortläsaren och kolla?
- Nej det går inte. Du måste betala igen. Och betala ombordavgift på trettio kronor.
- Men jag har inga kontanter. Jag har bara pengar på kortet.
- Du måste betala!
Det slutade med att JAG betalade, och när vi mötte en annan konduktör på perrongen läste hon utan problem av kortet och konstaterade att resan var betald.

En annan gång hade tåget som kör över Öresundsbron kört in på fel plattform. Pendlarna som varje dag är vana vid att bara hoppa på sitt tåg gjorde så denna morgon också. Fast perrongerna var omkastade, så det här tåget skulle till Helsingborg, och felet upptäcktes först efter att tåget börjat rulla. Konduktrisen vägrade acceptera pendlarnas förklaringar till varför de satt på fel tåg, inte heller deras pendlarkort och brobiljetter, och krävde att de skulle betala resan till Helsingborg. Plus ombordavgift på trettio kronor. En efter en skälldes de ut och tvingades betala. Så förutom att komma två timmar försent till jobbet i Köpenhamn för att Skånetrafiken kört in tåget på fel perrong, blev de alltså förolämpade och tvingade att betala extra.

Det finns hur många exempel som helst. Men här slutar uvertyren.

Kustarnikteatern ger

PÅGATÅGEN

en tragedi i tre delar

(samt uvertyr)

av

Tor Billgren

.

Utekväll

Det hände sig en gång, på en bar på Söder...
Anton: "Backstreet boys är så jävla mycket mer intressant än det här" (om Bob Dylan).
Måns: Sms:ar detta påstående till Tor.
Tor: "Slå han" (sms).
Måns: Slår Anton på armen.
Anton: "Aj, va fan gör du!"
Måns: "Gjort (sms till Tor).
Tor: "Mer! (sms).
Måns: Visar Anton telefonen.
Anton: "Han är sjuk i huvudet".
Måns: "Ajt. Nu gråter han" (sms).
Tor: "Bra. Du har behagat mig" (sms).
Måns: "Det är min enda önskan, herre" (sms).
Tor: "Något stort och gult som alla ser" (sms).
Måns: Visar frågande för Anton.
Anton: "Det är något med struma?"
Måns: "Struma?" (sms)
Tor: Tystnad.

Geni av sin tid

Genomgår just nu en Sean Penn-fas.
Fullständigt jävla lysande som polis-som-just-har-förlorat-sin-fru i "Tolken" (dvd) och som dödssjuk i "21 grams" (kabeltv).
I kväll sänder Canal Plus "Mystic river" som jag ännu inte sett.
Wohoo!

Anton

Vad har hänt på din arbetsplats?

Dagens sökning i Digas* ger vid handen

Walk this way
Livin´on the edge
Crazy
I don´t want to miss a thing
Janie´s got a gun
Cryin´

Och för mig blir det något av en revolution i min hjärna. Dom var ju... BRA... ju.



* Digas är SR´s ljud-databas.

Maratonmannen

Jag skrev en text på The Jet Set Junta om vår favoritfilm Maratonmannen.

Dominans

Om man gick in på P1:s sajt på onsdagsförmiddagen låg där en präktig puff för Adams försäkringsprogram.

På eftermiddagen var puffen ersatt med en för Tors Torstenprogram.

Roligt!

På förekomna anledningar

Tor och Tore har namnsdag idag.
Jag föreslår ett trefaldigt leve!
Våra två hjältar leve! Hipp hipp:

Kunggörelse

Tor Billgren riktade natten till onsdagen skarp kritik mot särskilt två grupper av människor:

1. De som konsekvent hurrar en fjärde gång vid utbringandet av ett trefaldigt leve.

2. De som konsekvent kommenterar ovanstående fenomen.

Vidskepelse

Reportern Anton Berg undersöker sidan hos fansen som många känner igen men få talar öppet om. Var det främst spelarnas förtjänst att SM-guldet i hockey 2001 bärgades eller hängde allt på en turmössa?

Följ den här länken och scrolla ner så får ni lyssna på mitt första reportage i Radiosporten.

Världens värsta granne

Vilken jävla kärring.

Passa bollen!

Bilden i föregående inlägg fick mig att tänka på senaste avsnittet (4) av FC Z där Tore och resten av laget var på boxningscamp hos Paolo Roberto. Såg någon? Tore började gråta, inte för att han fick stryck, närå, han gick till final i den interna boxningscupen.
Nä Tore bröt ihop för att tränarna (Roberto plus två) skrek.

- Det gör ont i själen.
Sa Tore.
Han försod inte hur vuxna människor kan skrika att någon är svag, usel och dålig rätt i ansiktet. När laget spelar fotboll är Glenn Hysén uppmuntrande och hejar på. Inte alls som Paolo.

I fredags var Tore med i De Luxe´s Flipp eller Flopp-panel i P3 och fick frågan hur han uppfattade Glenn?
- Glenn är en person man både kan skämta med och prata allvar med.
Tore utvecklade:
- Jag brukar dela upp människor i två sorter. Sådana som skämtar och dom kan man skämta med och sen sådana som pratar allvar och dom kan man prata allvar med. Med Glenn kan man både och.

Efter att ha sett och upplevt dessa scener ur verkligheten tänker jag att Tores värld är rätt intressant. Kanske på gränsen till ett autistiskt sätt. Men jag gillar den.
Framför allt gillar jag Glenn Hysén mer och mer.

Paolo Robertos värld vill jag aldrig vara i.

Passa dig själv

Det här är Atilla Levin.
Före detta boxare.
Numera livvakt åt till exempel Puff Daddy och Lil Kim.
Vi tränar på samma ställe.
Så att...

Passa er jävligt noga

Agnes hyllas

Mats Gellerfelt på SVD om Jan Myrdals bok Sälja krig som smör:

"MÖRDANDE REKLAM Jan Myrdals och Gun Kessles samling av affischer från 1900-talets krig kan just nu beskådas på Kungliga biblioteket. Boken med det konstnärligt högstående bilderna är en fröjd för både öga och hand, tycker Mats Gellerfelt.
...
Delar av samlingen finns nu redovisad i en strålande vacker bok, en
prydnad för svensk bokkonst, formgiven av Agnes Cavallin på Publisher Produktion och utgiven i samarbete med Bibliotheca Regia Holmensis och Leopard förlag. Alla de inblandade har stor heder av denna bok, en fröjd för ögat och inte minst för händerna; papperet är utsökt."

RESERVAORPNENA

"Vad står det egentligen i rubriken? Ja, om du kan lista ut det kan du vinna tio tusen kronor! Men vad ska man med tio tusen kronor till kanske ni tänker. (Nu har ni bara 60 sekunder kvar att tänka) Och jaa, kanske man kan åka på en solsemester nu när det är så regnigt och ruskigt i Sverige eller köpa en ny bil eller en dyr klocka. Kanske kan man bjuda mormor på en eftermiddagstur till Sparreholms slott, jag vet inte. Haha, ni skrattar, gillar ni inte Sparreholm? Nu är det bara trettio sekunder kvar. Ja dagens fråga var svår så jag ska ge er en ledtråd. ""Inte kulspets- men..."" Ja, det kanske hjälpte någon. Tjugo sekunder kvar nu..."

En kompis till Karin har blivit erbjuden jobb som ordleksprogramledare i någon av Sveriges högkvalitetskanaler. Han är precis färdigutbildad från balettakademien och åker varv på varv runt riket för att gå på auditions till mer eller mindre attraktiva jobb. Denna audition gick visst vägen och han blev erbjuden tjänsten som korsordsuppläsare i TV. Men han är rådvill. Kommer ett sånt jobb verkligen att gynna hans karriär? Han är beredd att göra det ett tag ifall det är så att det kan leda till någonting bättre. Men tänk om det är så att en regissör som behöver lite dansare till den nya dansade filmatiseringen av Scarface och känner igen honom från omkringkastadeordfrågan i TV, inte vill ha honom just därför? Eller är det så att det inte spelar någon roll, utan den fördel det innebär att kunna springa in i Aschelberg i korridoren på jobbet eller ta en förmiddagskaffe med Filipåfredrik är värd lite prostitution?
Ni som kanske kan tänkas ha en gnutta insyn i branschen, vad säger ni, hipp eller hopp för jobbet som bokstavsomkringkastare som ett första steg i en showbizz-karriär? (Andra, faktiskt, han har redan hunnit med 20 lysande sekunders 80-talsdans i tjenare kungen!)

Dagens citat 4

I hate the British! You are defeated but you have no shame. You are stubborn but you have no pride. You endure but you have no courage. I hate the British!

Dagens citat 3

I honestly think you ought to sit down calmly - take a stress pill and think things over.

I know I’ve made some very poor decisions recently but I can give you complete assurance that my work will be to normal.

I still go the greatest enthusiasm and confidence in the mission and I want to help you.

Dave – stop

I'm afraid

My mind is going

There is no question about it

I’m a-fraid

Good afternoon gentlemen

I am a Hal 9000 computer

I became operational at the HAL–plant in Urbana, Illinois, on the 12 of January 1992

My instructor was Mr Langely and he taught me to sing a song. If you’d like to hear it, I can sing I for you

Yes. I'd like to hear it, Hal. Sing it for me.

Daisy Daisy,
Give me your answer do!
I'm half crazy,
All for the love of you!
It won't be a stylish marriage,
I can't afford a carriage,
But you'll look sweet on the seat
Of a bicycle built for two!

Dagens citat 2

- Now listen - what is your name?

- Shork.

- The cook?

- Gardener...

- Ah - now we are getting somewhere!!!

Dagens citat

Det varma oktobervädret är nu över

(Anders Wettergren, SMHI)

Den störste

20 år sedan Tage dog.
Hans plats i topp är ännu inte ersatt.
Tveksamt om den någonsin kommer att bli det.

Tillkännagivande

Felix Andersson-Barck fick på onsdagen en lillasyster.

Morgondag

Det blir väl nån man aldrig har hört talas om. Man tycker ju att dom kunde ta nån man känner till nån gång.

Vi hittade Tor men ingen svamp

Det var en underbar helg. Kajsas Åkästra på Nalen. Tuffast var när Janove lyckades dela hela publikhavet (påminner mig om något i Bibeln) så att hans ene vapendragare - Geir med gitarren - skulle kunna kuta fram och tillbaka och stänka svett på publiken.
Och sen vitt vin på Alis. Förlåt allihopa om jag hade någon skuld i att vi hamnade där. Men vad vet väl jag om Stakkas nattliv och vilka möjligheter det erbjuder? Nu vet jag i varje fall att Alis luktar precis likadant som Time Out i Eskilstuna - pissoartvål (såna där blå).
Och som vanligt har jag luckor, eller åtminstone små hål, och det börjar bli tjatigt. Men det ÄR ju så gott med alkis. Bodde i någon slags del av Solna som nog heter Haga norra eller nåt. Alla frågade nyfiket på brunchen dagen efter och jag kunde inte svara med tillfredsställande exakthet, så det gör jag nu.
Vi var sena till brunchen, och jag passar på att skylla det till Elise.
Och boy, fick vi vårt straff!
Första parkett på jazzkonserten, sjuttio centimeter från en ylande klarinettist, som var nära att få en prinskorv uppstoppad i sitt instrument. Fast jag tror han kände att han inte var älskad. Och det är ju lite jobbigt.
Sofo. Sofo. Sofo.
Jag hade inte varit där sedan det bytte namn och blev coort. Och det var ju ganska coort. Särskilt den där väggen som det där filmbolaget hade, som såg ut som två stora koppardörrar med våffeljärnsmönster. Jävligt Sofo-ish.
Och så glassade vi på Medis och så drog Elise och jag hem, helt enkelt. Jag köpte en rysk blaska att läsa på tåget, och det gick klart över förväntan. Jag har inte tappat så mycket.

På söndagen brände vi ner till Norping med Skodan. Träffade Ola, Ingebjörk, Tor och Erik i en skog. Och Tor, med kavaj och en grön handduk runt halsen, som vanligt, lyckades med bragden att gå bort sig. Han tappade bort oss när vi gick över en tio meter bred väg och "försvann" in i en gles tallskogsremsa, cirka fyrtio meter djup. Erik blev tvungen att ringa honom på mobilen. "Jag ser dig, Tor!"
Törs inte tänka på vad som hade hänt om mobilen hade laddat ur sig, eller täckningen hade varit dålig.
Underbar kaka och smarrig pizza hos värdparet, och Ingebjörk sa att vi var en församling där det inte kändes dumt att det var damerna som stod i köket. Och det var väl fint, antar jag.

Ta-dam!

Dagens Industri:

The jet set junta
I stället för kultursidorna, The Jet set junta. Ett stort kollektiv skribenter som tillsammans skriver om konst och media, men framförallt musik. Språket är lättläst och initierat, ämnena varierande men aldrig breda och här vaskas framtidens guldkorn fram. En styrka ligger i läsarnas livaktiga kommentarer som analyserar, balanserar och fördjupar.

Knut Ahnlund lämnar akademien. Igen

Zzzzzzz

Skräck

Att lyssna på hur Anna Åkerlund i Flipper ringde runt till akademiledamöter och stod och stampade utanför börshuset för att fråga om huruvida Stephen King kunde bli påtänkt för Nobelpriset var som att sakta och med fumlig hand föra upp ett rör av tunt tunt tunt glas i urinröret på sig själv.

Arbete

Förmiddagens arbete ligger samlat här.

Nu börjar eftermiddagen.

Länk till Adam

Bilden

Hopplöst ute

Att sluta blogga verkar vara det nya svarta.
Tur att vi inte bryr oss sådana nycker, eller hur?

Favorit i repris

Tror väl att alla här redan fått upp ögonne för den briljanta dockusåpran* som ZTV startad, jsut det FC Z.
En av dom bästa scenerna från första programmet var när dom 15 stackars fotbollskretinerna fick träffa Glenn Hysén.
Glenn pratade länge och avslutade, lite som i lumpen, med:
- Jaha, är det njågon som spontant har några frågor?

Tystnad. Sedan räcks en hand upp.
- Ja?
- Jo... vem är du?

Idag hände något som kanske påminner lite om den grejen. I alla fall påminde det mig om scenen.
Tor Billgren dyker upp på mitt jobb och säger som i förbifarten att Derrick May kommer till Malmö. Något som Tor har svårt att ta in.
- Öh, vem är Derrik May, frågar jag.
- Mannen som skapade techno.

* Jo, Glenn sa just dockusåpra ("Det här är inte vilken jävla dockusåpra som helst där ni ska slå ut varandra, här ska ni kämpa tillsammans")

Undis

Hannah åker till NY om en dryg vecka.
Jag blir kvar här.
Men vad är väl en höstvecka i New York?
Madison square garden, shoppa, Starbucks, HBO på hotellrummet, Late Show-inspelning, Central Park, Chinatown...
Saaah!

Facit

Detta köpte jag på Bok- och Biblioteksmässan:

- glasögonspray.

(Fan, jag köpte en skiva med Åke Hodell också. Det hade känts mycket bättre om jag kunde säga att jag bara köpte glasögonspray...)

Sista dagen i Göteborg

Min Göteborgska resa utvecklades från reportageresa till semester. Och måndagen blev den bästa dagen. Doften av förmultnande löv i backen ovan Näckrosdammen, solen och kyligheten, slagverksensembelövningarna som läcker ut från Artisten, och ut på Götaplatsen. Jag gick in på Bukowskis och frågade om värdet på Torsten Andersson-målningar, lyckades tappa GT på vägen (jag hade köpt GP också), tog kaffe och räksmörgås på Junggrens, lunch med Roger W på radion, åkte till operan, träffade Tomas, promenerade längs älven, pekade ut Nordkaparen, Småland och Fryken, upp vid Järntorget, Andra Långgatan, Café Publik. Vem kan motstå "Stor och kall öl, 20 kronor? Jag tog två, och klockan var inte ens fjorton. In mot Haga, och upp på Skansen Kronan, som på den engelska skylten kallas The Skansen Crown. Kretiner. Det var första gången Tomas var där uppe. Skogen bakom Stora Teatern ser ut som broccoli som har legat i kylskåpet för länge. Nerför berget, in mot Vasastan, skildes från Tomas. Tänkte ta en tidig middag på Café Japan, men de har stängt på måndagar fick jag veta. Nosade runt efter öppna restauranger och hittade Three Lions - en irländsk pub mittemot HDK. Biff Rydberg med en utsökt nyans av kryddpeppar och underbar Dijonmajonnäs. Glassochmaräng. Öl. Vin. Irish Coffee. Kvällstidningar. Träffade Viktor Sjöberg och Gustav strax innan konserten, Sebastian kom också dit. Sten Sandells trio var skitbra, Fennesz halvbra och Fläskkvartetten tråkiga och sura. Hem, mackor hos Sebastian och Karin.

VimmelTor

Här ser vi på bild två att Tor både klippt sig och rakat sig men är snygg som vanligt.
Ser fram emot att se det (dig) in person i helgen.

Från tråkig till rolig

I vintras var jag på Aftonbladets tvpris-gala på Grand Hotel och blev där vittne till vad jag var säker på var tidernas största karriäristiska självmord.
Inför hela den svenska tv-branschen uppträdde nämligen ståupparen Henrik Dorsin med material som var så jävla uselt att jag inte trodde att det var sant.
Två set om kanske tio minuter var.
Inte ett enda skratt. Inte ett enda.

Men nu ser jag att nämnde Dorsin trots allt fått jobb på Parlamentet och där helt plötsligt blivit skitrolig.

Exempel:
”Vilket TV 3-program förknippar du med drottning Silvia?"
- Hitlers hantlangare.

Vem ledde ”CP-magasinet”?
– Leif ”Loket” Olsson.

Vad handlade ”Grisbrottaren” om?
– Anitra Steens sexliv.

Hatten av för Antonmedhatten

Och plötsligt satt han där och ledde Morgonpasset, Anton Berg, visserligen bara som vikarie för en sjuk Peter.
Men ändå, och det lät bra såvitt jag kunde höra.

När tar du över Allsång på Skansen?
Du vet att jag är hundra procent säker på att det blir du när Anders ger upp?

Det här förstår jag från Thomases ryska inlägg...

себастиян = Sebastian
русский = ryska
монс = Måns
Андеш = Anders

Resten var mambojambo, men det skiter jag i för jag har varit i Vänersborg hela helgen och ni förstår inte hur man pratar DÄR så pilutta er!

Melankoli

kom ner till parken
mörka grönskan
rosa moln
girlanger och trumpeter
ur alla munnar

kom ner till parken
slitna gräset
höga träden
som skuggar de små tingen

kom ner till p
värmen stiger
frusna kroppar
sekunder och minuter
regnar ner som hagel
stund på jorden

kom ner till parken
höga gr
slitna orden
plakat och banderoller
ekar av förväntan
.
.
.

Hologram gick till attack mot bloggare

Saxat från Expressens kulturblogg:

Sent i natt gick författaren [och DN-medarbetaren, kustarniks anm] Ola Larsmo till attack mot Linda Skugge och hennes Expressen-blogg. Det skedde vid Bonniers stora författarmiddag. Skugges bloggkollega Sigge Eklund skriver via sms exklusivt för Expressen om attacken.

"23:50. Ola Larsmo kommer fram, rödsprängd av ilska, och talar om Linda Skugges pajrecept. Det är pajrecepten som är problemet, säger han. Han vill reda ur hur det kunde bli så att "ett helt folk föredrar pajrecept framför en metallarbetares blogg om samhällets baksida". Jag ber om adressen till metallarbetarens blogg. Han säger att han "självklart" talar om en hypotetisk metallarbetare. Jag ursäktar mig och går på toa."

Göteborg. Lördag.

Bröt ihop när jag beskrev slutscenen i Billy Elliot för Karin och Sebastian och sen ägnade vi en bra stund åt att försöka hitta musiken. Svansjön eller Nötknäpparen. Nötknäpparen eller Svansjön. Jag tror att det är Svansjön. Karin trodde Nötknäpparen. Vi drack upp den älskade Chapel Hillen och satte oss i taxi till Björkekärr (Karin åkte till JC-fest). Jag är inte den förste som liknar Studiegången vid Alcatraz, men nu gör jag det igen. Dessutom var hela komplexet inbyltat i byggställningar. Sebastians kusin Johan med fästmö bjöd på mycket god buffé (allt var godast). Jag fick lägga mig i divanen och pusta ut, kände Den Stora Tröttheten dra över mig och väcktes vid några tillfällen av Sebastian...

Taxin till Järntorget kostade 300 spänn. Det är inte första gången jag råkar ut för sånt i Göteborg. Man bör ha hammaren beredd under kavajen. Som tur var hade vi lyckats ragga in två Avenyresenärer som tog smällen tillsammans med oss.

Klubben GayStraight2Hell var jävligt bra. Stället Respekt var schysst som fan. Stort och på alla sätt lämpligt för alla tänkbara ändamål. Strålade samman med Joakim som... hm, läs om det på Diagnos istället... Träffade Looked beyond the day in hand igen, lika trevlig som när vi fikade i fredags - det finns bra folk i Göteborg. Vi måste snarast ses igen. Gav Roger Wilson en kram (shit, han BOR ju i Göteborg nu). JMY Haze Beatbox spelade som in i helvete, fan vad jag älskar när folk ger allt. Och så tokdansade jag med Sebastian till Håkan, Smiths, Pet Shop Boys, allt - Jag älskar att fuldansa på gayklubbar, låta de skitnödigt blonderade och rynkkrämsbehandlade köttmarknadsbögarna stirra ut mig och desperat tänka "Vad GÖR han? Han försöker ju inte ens dansa coolt. Förstår han inte att han skämmer ut sig? INGEN kommer att vilja ta med honom hem..."

På Avenyn mötte vi upp Karin som hade lämnat sina Avenyväninnor för natten, gick genom Näckrosdammen upp på berget, och somnade in. Vid sex ringde Eriks mobil upp mig. Han var på väg hem från disputationsfesten, lät det som.

Göteborg

Jag blev lycklig när jag upptäckte att man ser värmeverkets skorstenar ända från Brunnsparken. Göteborg tog mig i sin famn och strök mig vänligt på kinden hela dagen. Bokmässan var inte märkvärdigare än Kiviks marknad, och jag höll mig mest kring Sveriges Radios trygga monter. Jag köpte skiva med Åke Hodell och David Grubbs på vit vinyl. Vit vinyl. På aftonen fest hos Sigge E. Han samlar på Ulf Ekman-ljud. Fulländat sällskap. Läs om det i broder- och systerbloggarna.

Översättning

Jag ringde Thomas och bad honom översätta ryskan, och han gjorde sig besväret att skriva ut texten på ett stort plakat och fotografera det. Men han glömde att retuchera bort sig själv.