Utekväll
Det hände sig en gång, på en bar på Söder...
Anton: "Backstreet boys är så jävla mycket mer intressant än det här" (om Bob Dylan).
Måns: Sms:ar detta påstående till Tor.
Tor: "Slå han" (sms).
Måns: Slår Anton på armen.
Anton: "Aj, va fan gör du!"
Måns: "Gjort (sms till Tor).
Tor: "Mer! (sms).
Måns: Visar Anton telefonen.
Anton: "Han är sjuk i huvudet".
Måns: "Ajt. Nu gråter han" (sms).
Tor: "Bra. Du har behagat mig" (sms).
Måns: "Det är min enda önskan, herre" (sms).
Tor: "Något stort och gult som alla ser" (sms).
Måns: Visar frågande för Anton.
Anton: "Det är något med struma?"
Måns: "Struma?" (sms)
Tor: Tystnad.
posted by Anonym @ 00:34
8 comments
8 Comments:
Jag kommer ihåg när vi omvägs-sms:ade åt båda hållen.
Fast det var så invecklat att jag inte kan förklara hur det gick till.
I lördags:
Måns: "Att spela..." (sms)
Thomas: "Laifsi fårsch!" (sms)
Måns: "Hurra!" (sms)
Laifsifårschsmsandet ägde rum under förfesten...
Hihi.
Sa jag verkligen det där med Struma? Fy fasen, jag är rolig när jag är full!
Mindre roligt att komma hem och märka at jag druckit på TOK för många gratisdrinkar.
Men det var kul Måns, tack för senast. Och Tor, ge fan i att uppmuntra Måns.
Tack själv, Anton.
Även om jag tyckte att ditt BSB-uttalande var konstigare.
Speciellt med tanke på all galla du spytt över mitt och Thomas BSB-skivshoppande i Penking, tidigare under kvällen.
Men så går det när man dricker diskvattendrinkar.
RECEPT:
Tre delar vodka
En del äpplesnaps
Två skvättar limejuice
Fyll upp med schweppes lemon.
Mmmm...
Nämen mitt BSB-uttalande var ju en rådiss mot Dylan-febern som råder nu bland äldre män på betydande instanser inom kulturetablissemanget.
BSB är iskalla just nu. ÄNDÅ, alltså TROTS detta, tycker jag att dom är mer intressanta än gubben Dylan.
Det intressanta med Dylan-febern är ju inte att den råder främst bland gubbar, utan, tvärtom, att så många youngsters diggar gubben i nuläget.
Medelåldern var tydligen osedvanligt låg i Globen.
Och flera gubbar sågade ju konserten.
Jag såg i alla fall två mossbevuxna gubbstacakre sitta och prata Dylan-vik-boken i TV4:as morgonsoffa förra veckan.
Astrista.
Han som gjort dokumentären är ju också gubbe, Scorsese...
Skitsamma, jag tycker i alla fall att det är astrist att lyssna på Dylan. Och jag slipper.
Jag kan också skicka sms.
Skicka en kommentar
<< Home