Vi hittade Tor men ingen svamp

Det var en underbar helg. Kajsas Åkästra på Nalen. Tuffast var när Janove lyckades dela hela publikhavet (påminner mig om något i Bibeln) så att hans ene vapendragare - Geir med gitarren - skulle kunna kuta fram och tillbaka och stänka svett på publiken.
Och sen vitt vin på Alis. Förlåt allihopa om jag hade någon skuld i att vi hamnade där. Men vad vet väl jag om Stakkas nattliv och vilka möjligheter det erbjuder? Nu vet jag i varje fall att Alis luktar precis likadant som Time Out i Eskilstuna - pissoartvål (såna där blå).
Och som vanligt har jag luckor, eller åtminstone små hål, och det börjar bli tjatigt. Men det ÄR ju så gott med alkis. Bodde i någon slags del av Solna som nog heter Haga norra eller nåt. Alla frågade nyfiket på brunchen dagen efter och jag kunde inte svara med tillfredsställande exakthet, så det gör jag nu.
Vi var sena till brunchen, och jag passar på att skylla det till Elise.
Och boy, fick vi vårt straff!
Första parkett på jazzkonserten, sjuttio centimeter från en ylande klarinettist, som var nära att få en prinskorv uppstoppad i sitt instrument. Fast jag tror han kände att han inte var älskad. Och det är ju lite jobbigt.
Sofo. Sofo. Sofo.
Jag hade inte varit där sedan det bytte namn och blev coort. Och det var ju ganska coort. Särskilt den där väggen som det där filmbolaget hade, som såg ut som två stora koppardörrar med våffeljärnsmönster. Jävligt Sofo-ish.
Och så glassade vi på Medis och så drog Elise och jag hem, helt enkelt. Jag köpte en rysk blaska att läsa på tåget, och det gick klart över förväntan. Jag har inte tappat så mycket.

På söndagen brände vi ner till Norping med Skodan. Träffade Ola, Ingebjörk, Tor och Erik i en skog. Och Tor, med kavaj och en grön handduk runt halsen, som vanligt, lyckades med bragden att gå bort sig. Han tappade bort oss när vi gick över en tio meter bred väg och "försvann" in i en gles tallskogsremsa, cirka fyrtio meter djup. Erik blev tvungen att ringa honom på mobilen. "Jag ser dig, Tor!"
Törs inte tänka på vad som hade hänt om mobilen hade laddat ur sig, eller täckningen hade varit dålig.
Underbar kaka och smarrig pizza hos värdparet, och Ingebjörk sa att vi var en församling där det inte kändes dumt att det var damerna som stod i köket. Och det var väl fint, antar jag.