Vänta nu...

Varför är vi inte i Mora för att ta emot Anton som en konung när han klyver mållinjen? Skäms på oss!

Charlataneri version 2.0

Två killar, låt oss kalla dem Björn och Jakob och knappast över 23, knackade på uppe på kontoret i fredags. De kom från Tele2 och ville diskutera telefonabonnemang med firmans "telefonansvarige". De började nästan göra sig lite hemmastadda medan jag förklarade att korridoren består av ett tjugotal frilansare som alla har olika abonnemang och ansvarar för dessa själv. Lättade på halsduken, såg sig om efter var man kunde lägga av sig den stora Tele2-jackan. De behövde granska mina telefonräkningar, sa de, för att undersöka att jag inte betalade onödigt mycket med mitt nuvarande abonnemang.

Jag avböjde erbjudandet i en ton som fick det sista replikskiftet att gå något i stil med:

- Oj, jaha, förlåt. Ska vi stänga dörren efter oss?
- Ja.

Telefonförsäljning version 2.0 är alltså här: den dörrknackande charlatanen är tillbaka. Praktiskt, för mot kolportören hjälper inga nix-register. Bara ren och skär otrevlighet. Det enda sättet att freda sig mot den här typen av bondfångari är att släppa fram sin inre bitch. Men det är effektivt, tro mig...

Duschmösseskandalen

Hade ni verkligen inte duschmössor i Sörmland, Thomas? Det är borde betraktas som barnmisshandel. Detta kommer att skapa samma ärr i historieböckerna som steriliseringsskandalen, boforsaffären och Christer Lindarws onanichock i morgon.

Läs Thomas duschmössebetraktelse i Sju Dagar.

Nu är det helg. Ha det gott. Skänk Anton en extra tanke.

Stolleprov part II

Kommer ni ihåg när jag skrev det här?



Välkommen I Fäders Spår!
Vi har mottagit Din anmälan och Du är registrerad med följandeuppgifter:
Namn: Berg, Anton
Klubb: Stockholm
Lopp: Öppet Spår Måndag
Startnummer: 10751
Nummerlappen finns att hämta i Sälen
Löpande information finns under www.vasaloppet.se
Vi ses i spåret!

Det var 19 juni och snö och svett var något som bara fanns vagt i bakre regionerna av min skalle.
På måndag är det istället högst påtagligt med snö svett å blåbärssoppa.

Jag åker mycket riktigt Öppet spår, 90 km mellan Sälen och Mora och ser det som ett otroligt äventyr!

Enligt förståsigpåarna är det bra om man tränat ihop cirka 40 mil på skidor innan man åker, minst 30 mil bör man ha i kroppen.
Eftersom snön kom sent till Stockholm har jag bara hunnit köra 13.


Jag har alltså den fullaste respekten för sträckan.





Så när ni sitter där på era jobb på måndag så skänk en tanke åt en svettig idiot och vill ni följa mina äventyr kontroll för kontroll går det tydligen väldigt bra att göra detta via sms-rapporter.

För 25 kronor får ni ett SMS varje gång jag passerar en kontroll. Förhoppnignsvis klarar jag alla åtta och tar mig till Mora.
Skicka: "ÖS 10751" till nummer "72700"

Anna åker Halvvasan (alltså 4,5 mil) på tisdag, henne kan ni följa så här:

HV 433 till nummer 72700

Tiden fram till loppet använder jag nu till att äta och vila. Man gör av med ungefär 6000 - 8000 kalorier, och även om man äter och dricker på varje kontroll under loppet så får man bara i sig cirka 2000 kalorier. Det innebär att man förlorar mellan 4000 och 6000. Energi man måste bygga upp nu.

Alltså äter jag pasta och potatis och ris. Två luncher. Extra frukost. Dubbla bakpotatisar idag.

Grymt spännande! Återkommer med rapport om en dryg vecka!

As time goes by

I tonåren taggade Gustaf ner hela Simrishamn med sin signatur Kefir. Varenda elskåp, varenda reklampelare, varenda enkelriktatskylt. Han gjorde stora spraymålningar och gillade att brottas under festerna i lägenheterna, källarna, tallskogarna, på stränderna. Vi drack varandra till och dansade och log, och lyssnade på kylig ambientmusik och Lundell och kokte makaroner och svampstuvning i gryningen.

Idag är Gustaf polis.

Han gillar fortfarande att brottas.

Kraxmaskin

"Throw over lilies to the girls on The Second Street"

Har vi diskuterat den översättningen?

Lyssna på "Come on Eileen" i följande lilla hörn av universum:
http://www.myspace.com/monttmardie

Everything but the transsib

Häromdagen träffade jag min gamle musikteorilärare från folkhögskolan. Han hade tjänstledigt i en och en halv månad för att skriva arrangemang för stråkar till en show i konserthuset. Vi är flera i gänget som på olika sätt uttryckt en önskan om förändring. Jag såg en dokumentärfilm om gamla människor på ett äldreboende i sydamerika och ville som vanligt säga upp mig och bli dokumentärfilmare istället.

Istället för att tänka definitiva uppbrott kanske det är i projekt vi ska tänka. Fläckvis färgklickar mot en jämnt kolorerad bakgrund. Vem orkar med alla färger jämt? Hur snyggt blir det? Men i klickar! Då gör det inget om bakgrunden till och med drar åt det gråa. Och det spelar ingen roll om vissa av färgfläckarna blir för vattniga och rinner ut, geggar ihop sig till en brun gröt eller - gud förbjude - till och med blir svarta - så länge de kontrasterar mot duken har vi uppnått vårt mål. En månads tjänstledighet. Tanken på den får ge energi till halvannat år på det kneg som ska ge oss brödfödan. Den stimulerar, tvingar till planering, förberedelser, väcker fantasier. Sen orkar vi vardagsjobba lite till när vi kommer tillbaka. Och börja spåna igen på nästa idé.

Vad ska vi göra då? Ja, det här är väl ett idealiskt forum för att spåna. Transsibiriska järnvägen är redan gjord. Resten finns kvar.

Vin

Här ligger Eriks understreckare: Grumligt vinbegrepp vinner mark

Samma dag hade Sydsvenskan också en stor vinartikel, skriven av Torbjörn Flygt: En smakfull bildningsresa. Fast Eriks är förstås bättre.

Instruktion

Köp Svenska Dagbladet imorgon söndag. Understrecket-essän i kulturdelen kommer att hålla osedvanligt hög kvalitet!

Underbart!

http://www.youtube.com/watch?v=GfhLrhsLj8M

Coda

Jag älskar efterspel i låtar. Som i Hand i hand här nedan. Eller Puttin' on the Ritz. Eller Life on Mars. Finns det fler?

Femgetingarsonsdag

I dag har jag bland annat:
* Vaknat före alarmet gick.
* Spelat tennis med jobbarkompisen David.
* Fikat.
* Köpt allahjärtanspresenter till våra respektive med Anton.
* Ätit allahjärtans- och födelsedagsmiddag tillsammans med Hannah, Anton och Anna på East.
* Smaskat praliner på bussen hem.

Le Grande Finale de l'Art du Roulette de la Mus

Datatavla 3.0

Rost mot parkett

Tidiga Magnus Uggla-låtar förknippar jag med en rostig gammal isborr mot en träparkett.

Låt mig förklara.

När jag var liten hette mina bästa vänner Stora John och Lilla John.
Vi är fortfarande goda vänner, alla tre.
Stora John träffade jag senast för en vecka sedan. Lilla John har jag ringt för att gratulera till sonens födelse (en Måns!).

Hursomhelst.
Lilla John var tidernas Uggla-fan. Han hade alla de första plattorna, och vi satt ofta i hans föräldrars vardagsrum, i en brun plyschsoffa såklart, och lyssnade på Johnny Rocker, Fula gubbar och Staffans matematik.
Det kändes fantastiskt att bli introducerad för något. I den mån någon hade koll på den tiden så var det jag, men Uggla, det var Juniors grej.

I samma vardagsrum spelade vi Drakar & Demoner, men vi var beroende av storebror Henrik som spelledare, och när han tröttnade på att roa småungar var det finito. Han dödade illusionen på ett brutalt sätt. Mitt i ett äventyr. John och jag hade levt oss in i historien medan mörkret föll utanför fönstren.
Henrik: "Ni går ner i källaren, och bakom en stängd dörr hör ni en skrovlig röst ropa på hjälp. Vad gör ni."
Thomas och Junior: "Vi går in, vi går in!"
Henrik: "Synd! Det var bara en bandspelare som stod och rullade..."

Åh, nu minns jag en spännande bok som stod i deras bokhylla. Den hette nog Kärlekens språk, eller något sånt. Blyertsteckningar som illustrerade olika sexställningar. Bättre än porr.


Hursomhelst 2.

Mitt fjärde starkaste minne, förutom Uggla, Demoner och Blyertsteckningar, var när John tog en rostig gammal isborr, en prydnad som aldrig var tänkt att lämna sin plats, och började borra i parkettgolvet.
Jävlar i min låda vilket liv det blev när mamma Britt-Marie upptäckte det! Hon blev nästan lika arg som pappa Kjell när Henrik hade skjutit mig i huvudet med pilbåge.

Förlåt mina nostalgiska barndomasminnen. Det var Uggla som började...

Vardagskonst II

Måndag 12 februari

Texten, bilderna, melodin... Basen, Anton. Basen... Och den instrumentala svansen på sluten.

Från 1983 och rätt in i evigheten:

Magnus Uggla - Hand i hand

Så här blev vardagsrummet

Morgonmusik

Uj uj uj... Det här är inga dåliga grejer. Om ni sitter på jobbet kanske ni ska ha lurar på er, för det här ska spelas högt...

Alfred Schnittke:

Faust-kantata (Seid nüchtern und wachet), sats 7


Mesfisto

Jag har tur!

Gissa bilden

Om det åtminstone hade varit ubåtar...

00.07

Tor
På disputationsfest i Lund. Fylleringer till Thomas

Thomas
Spelar poker på vischan.

Anton
På fyllehallaballo i Kalmar

Måns
Bakfull

Adam
På födelsedagsfest

Anders
På fem meters djup. Har just inrett jordkulan med kycklingnät och lagrat konserver.

Lägesrapport

Thomas: Läser tidning.
Tor: Äter plankstek.
Anders: Bläddrar i lexikon.
Gustaf: Skriver mail.
Ola: Tycker det var bättre förr.
Sebban: Lyssnar på chansonger.
Anton: Gör Kalmar.
Adam: Kristnas.
Måns: Går och lägger sig.

And now, for something completely different:

Show me your leg

De senaste dagarna har jag reagerat på att Simpsons har varit dåligt översatt.
Blev nyfiken och bestämde mig för att titta närmare på eftertexterna, och där stod det:

"Översättning: Alex Schulman"

Va? Är det verkligen Stureplans-Alex som jobbar som Simpsons-textare, och som dessutom är så remarkabelt usel? Ett möjligt scoop!

Nästa naturliga steg var förstås att vända sig till Google-guden. (hihi)

Och eftersom jag har varit en duktig medborgare av övervakningssamhället svarade guden genast på mina böner.

Såhär.

Grym film

Först trodde jag att det här var ännu en Michel Moore-film om hur ond Bush är och hur galet det står till med allt i USA.

Och så var det ju förstås också. Fast inte på det sättet jag trodde.

Det var för det första inte en film av Michael Moore. (Killen på bilden är till exempel INTE Michael Moore. Han är bara en student på Utah Valley State College som råkar likna Michael Moore väldigt mycket).

Nej, filmen är gjord av 27-årige Steven Greenstreet som valde att följa händelserna som följde när universitetet i Utah bstämde sig för att bjuda in Moore som talare.

Utah är en av de så kallade Bergsstaterna eftersom Klippiga Bergen löper genom staten. Universitetet ligger vackert beläget med utsikt över snöklädda toppar. I Utah bor massor med mormoner. 70 procent, drygt.

Mormoner är religiösa och inte sällan till höger på den politiska skalan. (Enligt den utomordentliga källan ne.se är cirka 2/3 av mormonerna i Utah aktivt religiösa.)

Michael Moore är inte till höger. Frågar man en del mormoner är han snarare satan.

Så tycker till exempel den här killen:Filmen handlar om yttrandefrihet. Om vem som får vara med. Om hur uppdelat ett land kan bli genom att ha två partier. Om religion. Om fanatism. Ja om allt som jag gillar att diskutera och vända och vrida på.

Dagens, helgens, ja veckans filmtips: This Divided State.

Morgongåva

Avnjutes före morgonkaffet. Innan solen gått upp. När man fortfarande är lite hurven efter färden till jobbet.

Världens sämsta TV

Jag hatar National Geographic-kanalen. Jag hatar den verkligen. Tidningen är OK, fina bilder och långa reportage. Men kanalen... Hur kan ADHD-dramaturgi ha fått sätta normen för hur ALL "bra teve" ska göras? Fy bubblan. Jag vill att den ska försvinna från min TV. Bara försvinna, dunsta. Jag vill inte ha någon ersättningskanal, ingen kompensation - bara att den erbarmliga dyngan ska upphöra att existera i närheten av mig.