Everything but the transsib
Häromdagen träffade jag min gamle musikteorilärare från folkhögskolan. Han hade tjänstledigt i en och en halv månad för att skriva arrangemang för stråkar till en show i konserthuset. Vi är flera i gänget som på olika sätt uttryckt en önskan om förändring. Jag såg en dokumentärfilm om gamla människor på ett äldreboende i sydamerika och ville som vanligt säga upp mig och bli dokumentärfilmare istället.
Istället för att tänka definitiva uppbrott kanske det är i projekt vi ska tänka. Fläckvis färgklickar mot en jämnt kolorerad bakgrund. Vem orkar med alla färger jämt? Hur snyggt blir det? Men i klickar! Då gör det inget om bakgrunden till och med drar åt det gråa. Och det spelar ingen roll om vissa av färgfläckarna blir för vattniga och rinner ut, geggar ihop sig till en brun gröt eller - gud förbjude - till och med blir svarta - så länge de kontrasterar mot duken har vi uppnått vårt mål. En månads tjänstledighet. Tanken på den får ge energi till halvannat år på det kneg som ska ge oss brödfödan. Den stimulerar, tvingar till planering, förberedelser, väcker fantasier. Sen orkar vi vardagsjobba lite till när vi kommer tillbaka. Och börja spåna igen på nästa idé.
Vad ska vi göra då? Ja, det här är väl ett idealiskt forum för att spåna. Transsibiriska järnvägen är redan gjord. Resten finns kvar.
posted by Anonym @ 16:11
6 comments
6 Comments:
Ett genialt uppslag! En resa till Mongoliet står iofs på tapeten, men den kanske jag får göra med någon annan. Återkommer snart med bättre idéer för det här forumet.
Sebastian är inte bara en underbar skribent. Han är också en inspirerande ideolog. Mycket bra.
En långsegling?
En bok?
En skiva?
Ett sommarläger?
Ett nytt språk?
Eller kanske, faktiskt, en dokumentär?
Gustaf, vi har vänner som bott i U-land Bator i nästan fem år. Säg till när du ska planera din resa, så sätter jag dig i kontakt med Eva och Niri.
Träffade en kille igår som skulle starta ett företag för "hållbar turism" i Bolivia. Han hade kontakt med några guider som kunde hjälpa honom att skicka särskilt intresserade turister till små indianbyar dit man inte kan ta sig på egen hand, där de inte kan spanska och dit man inte får komma om man inte är särskilt inbjuden. Just nu jobbar han som jurist på överförmyndarmyndigheten...
Helt i vår anda, alltså.
Jättebra idéer Thomas. Jag är med på alla. Nu måste vi bara konkretisera.
Johan och jag har snackat om att en skiva, eller i alla fall en låt, skulle kunna göras som en stafett - Tor skickar en basgång till Thomas som lägger ett gitarriff och skickar till mig som sjunger in en doakör och ber Karin spela ett Trombonsolo så skickar vi till Anton som rappar och vidare till Anders som lägger bilder till och sen skickar han till Gustaf som...
Nytt språk är grymt. Min kompis Stefans syrra har precis pluggat en termin i St Louis i Senegal. I skolan använde hon franskan, men alla småärenden, i butiker och sånt, skötte hon på Wolof!
Dokumentär. Ja! Öppnar för tusen möjligheter. Och vi har ju en i gänget som har gjort en redan. I Nashville.
Sommarläger låter skitkul, fast jag fattar inte vad det är!
Frankrike och Spanien är sönderskurna av långa kanalsystem som användes för att frakta gods mellan syd- och norrkust. Man kan hyra flodbåtar och åka längs dem. Jag läste en roman för något år sen som utspelade sig runt förra sekelskiftet och som handlade om "de stilla vattnens"-folk - släkten som levde sina liv på lastpråmar som körde fram och tillbaks mellan haven.
Flodbåt.
Kan det bli nåt mer än bara semester?
Varför tar ni inte bara tjänstledigt allihop (samtidigt), hyr ett hus stort nog åt er alla i Västergötlands skogar, vid Franska atlantkusten, på Irland eller kanske i Thailand och går loss med... ja det som faller er in. Lagar mat, någon kanske odlar, någon målar, någon skriver låtar eller en bok. Så lever ni samman. Helt enkelt.
En grej i den nära framtiden, även om det knappast är det stora Projektet: Jag funderar på att åka till London veckan innan påsk, men har ingen reskamrat. Någon som är sugen?
Skicka en kommentar
<< Home