Att såga på en gren
Jag bränner mina biennalbroar inne hos Juntan...
Istället för Göteborg. I brist därav.
Bra med Åland #1:
Fredag
En gång för ett antal år sedan på den goda tid då kustarnik var ett radioprogram, promenerade jag i Vasastan tillsammans med Tor på jakt efter en lunchrestaurant. Vi hittade ett lagom sunkigt ställe och öppnade dörren för att gå in. Men inifrån välkomnas vi av ett ropat "det är stängt!". Jag ser hur det rycker i ansiktsmuskulaturen hos min kamrat, det syns helt tydligen hur ilska bubblar upp nerifrån och skakar om huvudet, käken, ögonen och till sist ryter han: "Men lås dörren då!" och smäller våldsamt igen dörren. Lite överraskad, lite full i skratt och lite imponerad över övertygelsen, beslutsamheten, temperamentet, konfliktorädslan - så kontinentalt! Själv hade jag aldrig...
Nu lämnar alltså Peter Örn skutan, som en sjökapten som tar den sista livbåten framför ögonen på en barnfamilj. Vem i hela världen skulle vilja ta över nu? Shit...
Jag har länge varit nära att få min egen show i Vegas. Men i slutändan tycks det omöjligt – om man inte är homosexuell, jude eller amerikan. Ja, jag vill ju självklart inte låta fördomsfull, jag är bara krass. En blond svensk viking har svårt att hävda sig mot de hierarkier som styr i Vegas – där makten består av judisk buisnessyndikat, amerikanska dollarmiljonärer och homosexuella artistbokare. Men jag ska dit. För eller senare. Just nu är jag inne i en fas där jag inspireras av öst istället av väst, faktiskt. Man kan säga att jag är inne i en svart asiatisk period, jag är helt enkelt lite trött på jänkarna för tillfället.
Solen gick ned och det grydde till dag och de seglade VADÅ
Jag har varit hos tandläkaren och lagat ett hål.
Apropå Antons inlägg här nedan ägnar jag min lediga kväll åt att Youtubesurfa George Costanzaklassiker.
Kommer ni ihåg Seinfeld-avsnittet där George inte hinner svara tillräckligt snabbt på en förolämpning och därför försitter chansen till replik?