Att göra en Tor eller gubbtjurighet lönar sig.
En gång för ett antal år sedan på den goda tid då kustarnik var ett radioprogram, promenerade jag i Vasastan tillsammans med Tor på jakt efter en lunchrestaurant. Vi hittade ett lagom sunkigt ställe och öppnade dörren för att gå in. Men inifrån välkomnas vi av ett ropat "det är stängt!". Jag ser hur det rycker i ansiktsmuskulaturen hos min kamrat, det syns helt tydligen hur ilska bubblar upp nerifrån och skakar om huvudet, käken, ögonen och till sist ryter han: "Men lås dörren då!" och smäller våldsamt igen dörren. Lite överraskad, lite full i skratt och lite imponerad över övertygelsen, beslutsamheten, temperamentet, konfliktorädslan - så kontinentalt! Själv hade jag aldrig...
På mitt nya jobb har vi använt en webbtjänst för att lägga in våra önskemål om semester för sommarn. Sajten är väldig dåligt byggd och jag hade stött på två direkta buggar när jag upptäckte en uppmaning om att maila in upptäckta fel till dem i utbyte mot biobiljetter. Jag tog mig tid (arbetstid) att göra skärmdumpar och beskriva felen noggrannt. Efter bara någon timme fick jag svaret: "Felen är redan upptäckta och fixade. Rättningarna kommer i nästa version.". Jag kände i mellangärdet hur jag skakade, bröstet beskrev cirklar där jag satt, huvudet skakade som en champagneflaska i Båstad. Den här mailväxlingen följde och igår fick jag två biobiljetter på posten. Jag hade gjort en Tor. Blivit vuxen. Vilken seger!
-----------------------------------------------------------------
Från: Support @ Semesterlistan [mailto:support@semesterlistan.se]
Skickat: den 23 maj 2007 10:50
Till: Sebastian Duraffourd
Ämne: Re: SV: Biobiljetter
Hej igen!
Eftersom Systemet inte var uppdaterat då du hittade felen så skickar vi biobiljetter till den adressen du angav.
Sebastian Duraffourd skrev:
Hej Semesterlistan!
Vattentätt system! Jag borde ha fattat. Det fanns aldrig några biljetter, va? Alla buggar ”kommer i nästa version”. Smart!
Mvh,
Sebastian
--------------------------------------------------------------------------------
Från: Support @ Semesterlistan [mailto:support@semesterlistan.se]
Skickat: den 22 maj 2007 15:24
Till: Sebastian Duraffourd
Ämne: Re: Biobiljetter
Hej Sebastian!
Båda felen du visar är redan rapporterade och är fixade, och finns med i nästa uppdatering som kommer inom kort.
Men ett stort tack för att du håller ögonen öppna och kontaktar oss vid eventuella fel.
Sebastian Duraffourd skrev:
Hej hej!
Jag tror jag har tjänat ihop till 2 biobiljetter här:
Sebastian Duraffourd
Ekedalsgatan 55
414 68 GÖTEBORG
1. När man klickar på sin semester...
2. En semester som löper över...
posted by Anonym @ 09:30
9 comments
9 Comments:
Bra, Sebby!
Fast dramaturgin i mailväxlingen gick lite förlorad när du publicerade poängen allra först...
:-)
Är du säker på att Tors utbrott var ett resultat av kontinentala principer? Kan det inte bara ha varit lågt blodsocker?
Jonas, du sårar mig när du misstänkliggör äktheten i min osvenska natur.
Tack för den här historien, Sebastian. Vi ses ikväll.
Härligt, Seb!
Jag har kommit därhän att jag sällan försummar en chans att gubbtjura.
Här om kvällen läste jag till exempel en artikel på dn.se om en av deras nyhetstecknare som ånyo prisats för sina färdigheter i journalistisk grafik.
Men till texten hade något apskaft till webredaktör valt en bild där tecknaren sitter till bords och glatt håller upp sin prisplakett samtidigt som hans bordsgranne gör det fåniga och förolämpande har-öron-tecknet bakom hans huvud.
Han hyllas alltså i texten och förlöjligas på fotot.
Det förtog hela intrycket av artikeln.
Så jag gubbtjurade ihop och skrev en dräpa till den stackars reportern, som ju säkert inte gjort bildvalet, vilket jag i och för sig skrev att jag inte trodde.
Sen ångrade jag mig.
Jävla tjurgubbe, sa jag till mig.
Tecknaren kanske tyckte det var kul med lite internhumor på nätet.
Vad dum jag var som skrev och gnällde, tänkte jag.
Men då ingrep Gud, eller slumpen, och räddade mig.
Det hade kommit en punkt för mycket i e-postadressen, så mejlet studsade och kom tillbaka!
Fast nu när jag tänker efter ångrar jag mig nog igen.
Bildväljaren skulle fan fått höra att det var idioti att publicera det fotot.
Jag hatar har-öron-tecknet!
Är det bara jag som misstänker att det, längst ner i en låda på en vind i Kiruna, ligger en skolkatalog från 1982, där det, i en av Luleås lågstadieklasser, finns en liten pojke vid namn Anders som på bilden har försetts med kaninöron av en elak mobbare vid namn Conny/Ronny/Jonny?
Två saker som jag ska börja med:
Att säga Apskaft.
Att skriva Har-öron-tecknet.
Jag tycker av någon anledning att det blir roligare att uttala har som verb i stället för substantiv. Då blir dethHar-öron-tecknet. Ho ho.
Tors humor är grovkornig och semantiskt småfiffig på samma gång. Sånt gillar jag.
Leporidae-öron-tecknet har så vitt jag vet inte drabbat mig i något grovt ångestframkallande sammanhang.
Men det är något i dess symbolik som stör mig allvarligt.
Det brukas ju oftast av någon som står offret nära, ja, rent fysiskt så nära att offret i bildögonblicket tror att bilden ska skildra denna närhet som ett tecken på den goda relation som finns mellan de avbildade.
Tecknet visar dock hur fingerförövaren i själva verket gör sig lustig genom att håna det inte ont anande offret, diametralt motsatt den senares upplevelse.
Det är den kontrasten som upprör.
Fast det är ju illa nog om en Jonny/Conny/Ronny, som inte står offret nära, gör tecknet, när jag tänker efter.
Alltså är det något i ritualen vid bildtagningen, där de avbildade vill framstå i sin bästa dager och tappert kämpar med ett avslappnat leende inför kameran.
Och haröronen blir en bokstavligt talat bildlig kniv i ryggen.
Det är DET som upprör.
Eller vafan, det är bara taskigt gjort, helt enkelt.
Hur som helst, det var helt klart värt ett gubbtjurighetsbrev.
Visst är det haröron tecknet syftar på, förresten?
Skicka en kommentar
<< Home