Måns utklassar

Måns får välförtjänt beröm på Weird Science. Rubrik: Bloggare utklassar dagstidningsjournalister

[Tevebloggen] 43 minuter [har] tagit en trist paus i bloggandet, men fått ett fullgott alternativ i bedårande Dumburken, som jag tycker sticker ut bland alla nya tevebloggar

Dokument.

Biljettcheck inför avresa.


Eskilstuna. Skall just kramas av Thomas.


Post-sushi.


Sjön söder om Grythyttan. I den norra hörde jag en lom.


Ingen vinlista. Katalog!


Sista snödrivan.


Rum nummer ett.


Mycket arrangerat.


Café Guldkringlan.

P2 på lördag

Hector B

På lördag sänds en konsert med Helsingborgs Konserthus i P2. Musik av kompositörer bosatta i Paris: Hector Berlioz, Cesar Franck och Arthur Honegger. Programvärd: yours truly. Hör även symfoniorkesterns VD Tomas Löndal berätta om sin forskning kring den svenske tonsättaren Ludvig Norman.

P2 29 april, klockan 15.00-17.00

Podcastingsuccé

I lite mer än ett år har pojkvännerna Fausto Fernos och Marc Felion sänt sin podcasting-show Feast of Fools. Oerhört underhållande, pladdrigt och bitchigt på ett sätt som inte blir jobbigt. Min interju med Fausto och Marc sänds i P3 Homo på fredag.

Jag robot

Två smärtstillande elektroder på ryggen, som styrs av ett litet paket med sladdar och rattar och knappar. När ska sjukgymnasten skriva ut hjälmen och manteln?

Mallig 2

Fan, nu har jag försökt skriva tre texter om min överraskningshelg. Jag har försökt skriva en steril och stel redogörelse i punktform, en adjektivstinn och känslosam berättelse i D-Dur, och ett mellanting. Men jag kör fast hela tiden. Jag vill bara säga att det var toppen. Erik tog mig till Eskilstuna, dit han hade fått Måns och Anton&Anna att resa för att överraska mig. Helt underbart. Vi drack öl i solen, jag fick böcker och sjökort, vi gick hem till Thomas&Elise och lagade sushi, jag behövde INTE göra den - bara dricka och äta.

Dagen efter åkte vi vidare till Grythyttan och intog rum nummer 1 (Brudgemaket). På kvällen helt enastående middag med perfekta viner.

Canneloni med rökt lax och hummer
spenatskum och svartrot
Drack 2001 Carl Jan Vit Bordeaux från Graves, Frankrike till. Utpräglad sauvignon blanc, fin som fan till det rökta i förrätten. Smått, smakrikt, delikat.

Helstekt gödkalvsentrecôte
tryffelpotatiskaka, strudel med whiskycheddar och linser, dragonsky
2001 Domaine Thalabert Paul Joboulet, Crozes Heremitage. Åh, vilket vin. 170 kronor glaset är inget rån. Rån däremot är att ta 60 kronor för husets pissröda som man får på så många uteställen. Tryffeln i potatiskakan perfekt avvägd (kan ju bli lite läbbigt med för tydlig tryffelsmak). Trots att jag i grunden är dragonskeptiker, så störde inte dragonskyn det minsta, tvärtom. Erik åt hälleflundra istället.

Ost
Välkomponerad och generös ostbuffe, där särskilt Skärvägens Ädla och Bredsjö Blå utmärkte sig. Nu minns jag inte vilken som var vilken, men den ena hade en helt bisarr smak av träkol över sig, och den andra en frisk gräslökton bredvid de unkna ammoniaknyanserna. Underbart, med andra ord. Jag drack ett Portvin (vintage) till och Erik Grythyttans hjortronvin. Portvin är portvin, varken mer eller mindre, så jag kanske också skulle ha gått på hjortronvinet. Det var så att man förväntade sig känna kärnorna i tänderna efter att ha doftat på det...

Kola och macadamianpaj
yoghurtglass, apelsin
Bra avslutning med seg och god paj och synnerligen frisk glass. En droppe jordgubbsreduktion - det räcker oftast...

Dagen därpå skulle Erik på föreläsningar i Måltidens Hus, så jag strosade omkring i det lilla lilla sovande samhället, läste Bamse på biblioteket, gick på kondis och satt i de flådiga salongerna på Grythyttan och drack mineralvatten. Kom hem med nattåget i går morse. Kupé för två, givetvis. Därefter direkt till jobbet och kaffet. Erik är bäst, ingen protest.

Jag lyckas inte ploppa ut några bilder ur kameran. Lägg ut vad ni har!

Storebror ser dig

Här kan man knappa in sitt postnummer.
Så kommer det en beskrivning på vad du är för en gök.

Jag blev till exempel en kosmopolit;

Typ A01 Kosmopoliter

Utmärkande drag

Många unga
Välutbildade
Singlar eller sambos
Höginkomsttagare med stort sparkapital
Stora bostadsrätter i Stockholm
Samhälls och kulturintresserade
Förändringsbenägna individualister

Mallig

Idag bjuder Erik mig på en hemlig resa över helgen.

Vet inte vart.

So long.

Stockholm - Helsinki T/R

Det var kanske inte 16 plus och strålande sol, som hemma i Figeholm, på påskafton men det var ändå helt okej väder i Helsingfors.
Vi anlände med Silja Serenade klockan 10.00 finsk tid och tog in på fyrstjärniga Hotel Marski mittemot Stockmans i centrala city.

Helsinki huserar ca 500 000 finnar och har precis som sin storleks-like Göteborg spårvagnar.
Förnämligt!


Två kvarter från vårt hotell ligger Torni, ett hotell där man kan åka upp ungefär 15 våningar och ta en drink eller två samtidigt som man ser ut över hela stan, som i övrigt är byggd med låga hus.
Vi passade på att pröva Finlandia Mango i en skön Mango-drink med krossad is och ananas på glaskanten.
Min drink ses i nederkanten där vi anar ananasen.
Annas ananas anas annanstans.

På Kiasma, Finlands motsvarighet till moderna muséet, pågår just nu utställningen ARS 06. Det är en årligt återkommande historia där utställare från hela världen samsas om det snygga husets salar. Den här var så äcklig att vi inte kunde motstå att fota.

Sex I, 2003, målad brons - Jake och Dinas Chapman, Storbritannien.

Men det finaste, tyckte både jag och speciellt Anna, hittade vi i en 10 x 10 meter stor sal:

Resenärer - Martin & Muños (USA & Spanien)

16 glaskulor, ni vet sånna med snö fast större, på pelare i salen. Alla med vinterlandskap. En vintersaga med makabra och underliga ögonblickbilder.

Vi stannade länge...

...och tittade nära...

Sen åkte vi hem igen efter en påskhelg med shopping, barrunda och konst.

Men se på dimman! Det låg is kvar i hamnbassängen, men när solen tittade fram började det hända saker i luften:

Hej då Finland. Det var lungt och fint. Vi kanske kommer tillbaka. När det är lite varmare.

Gräv är granne med rättshaveri

I ett gammalt nummer av Journalisten hittar jag sydsvenskanmannen Andreas Ekströms briljanta text om den grävande journalistikens innersta väsen, och dess representanters kinkighet.

Den duktige grävaren har drag av byråkrat, systemvetare, folkskollärare, estradör och – just det, rättshaverist. Den duktige grävaren biter sig fast. Den duktige grävaren skaffar sig en pärm.
Och det är egentligen inte konstigt att någon som har haft näsan klämd i ett och samma arkivskåp i två år tappar lite perspektiv på resten av tillvaron.
Bråket kring tidningen Världen idag (några häpnadsväckande debattinlägg har innefattat snudd på ärekränkande juryangrepp) är ännu ett exempel. Nuri Kinos bidrag har inte nominerats. Det kallar han – skratta inte nu – religiös diskriminering. Heja.

Men så läs hela krönikan då, för bövelen.

Fjällena

Vi startade i Hokksund. Och så körde vi västerut i flera timmar. Halvvägs till Nordsjökusten, vid macken i Haukelifjell, svängde vi vänster uppför den slingrande vägen mot Hovden.
Däruppe, på fjället, inte långt från Hardangervidda, ligger Bakkebu. Elises släktstuga.
Det vill säga, den ligger inte långt från Hardangervidda, men den ligger ganska långt från farbar väg. Snödjupet på cirka en meter gör bengång omöjlig. Skidor, skoter eller snöskor är alternativen. Vi brukar skida de 2,5 kilometrarna från parkeringen.

När vi kom fram grävde pappa Arvid fram utedasset. Lillebror Endre hjälpte till. Jag, Elise och mamma Margaret bar in väskorna.
Det hade varit nästan tjugo minusgrader den här vintern - inomhus! När vi kom dit var det ett par minus. Det tog tid att värma upp väggar, golv och tak. Kaminen och fotogenbrännaren gick på max. När inomhustemperaturen nådde tio grader firade vi med en Martini.
Endre värmde sig på en cup noodle

Den som vaknar först på morgonen tänder i kaminen, så det blir skönt i stugan till frukost. Man kan somna om, men strax efter nio vaknar man igen, av doften av stekt bacon. Arvid sätter en stor ära i att steka baconskivorna så knapriga att de går i bitar om man tappar dem i golvet. Vi sätter stor pris på baconet.
Klockan tio börjar Påskelabyrinten på P1.
En geografisk frågesport med många lyssnare. De flesta är lärare i folkskolan. Viggo Valle heter programledaren. Han är briljant. Leder de inringande med öm hand genom samtalet. Småpratar lagom intimt. Stakar sig aldrig. Kan mycket om hela Norge. Margaret tycker att han favoriserar nordlenningar. Arvid (som är från Bodö) menar att det är helt okej.
Arvid tar Påskelabyrinten på lika stort allvar som baconstekandet. Men det är många som ringer in,och ännu har han inte kommit fram.

Efter radiofrågesporten tittar man ut genom fönstret. Sol? Snö? Vind?
Dåligt väder betyder att man kan sätta sig vid schackspelet igen. Eller greppa boken. (Jag hade med mig en tunn roman på ryska - "Hatten" av Vojnovitj. Huvudpersonen Efim Rachlin är författare i Moskva. Det går ganska bra för honom och hans författarskap, som utslutande handlar om godhjärtade, starka män. Mineralologer, upptäcksresande och pionjärer.)

Fint väder betyder att man måste breda matsäcksmackor av frukostmaten. Och packa in i papper. (Aldrig smörgåsar inslagna i plast eller aluminiumfolie!)
Det blir långtur.

Precis efter en jobbig "fiskbeinbakke" (där man måste gå med saxade skidor för att ta sig upp), på en vacker plats där man har utsikt över Hardangervidda (det vita massivet i horisonten) mötte Elises föräldrar en pratsam man från Arendal.

Arendaliter, kallas de, och inte Arendölingar, som många norrmän tror.
Han ville hursomhelst prata lite om var vi kom ifrån. Jaså? Skien? Åhå, en nordlenning också? Och en från Porsgrunn? Ser man på! Att jag var svensk gjorde mindre intryck. Han ville hellre prata om det nya polishuset i Telemark.
Vi barn tröttnade på de vuxnas prat och fortsatte uppför backen. Elise hade mest bråttom över kanten. Det ser man på den här bilden.

Egentligen hade vi inte så mycket sol, så det blev en del läsning. (Det börjar gå illa för Rachlin. Han blir mobbad av såväl kollegor som myndigheter. Författarförbundet ignorerar honom när det är dags för alla medlemmar att få en ny pälsmössa. Rachlin erbjuds en hatt gjord av en fet katt, medan Baranov, som bara skrivit EN bok, ska få rävpäls!)
Dessutom blåste det mycket. En sådan dag gick vi på vår längsta tur. Upp i Den lange halli (dalen, på Telemarksmål), över Den lange tjönni (sjön, på Telemarksmål), igenom Rassteindalen, ned vid Magnildshellene och hem igen. Det blev väl egentligen bara ett par mil, men kändes längre på grund av den oregelbundna topografin. I den starka motvinden över Rassteintjörnane var det svårt att prata med varandra. Jag fantiserade om kriget. Flyktingar, motståndsmän och möten.
Sen tog vi rast.

Det finns renar i Telemarksfjällen. Förvildade tamrenar, tydligen. Vi såg ett par flockar på håll. En kungsörn fick vi också se,och massor av bländvita ripor. Men egentligen är spåren ännu vackrare än fåglarna. Se här hur ripan har kommit från höger, landat i snön, fångat någonting, och lyft igen, till vänster i bild.

Det var lavinfara. På radio sände de ut varningar. De olika snölagren är i olag. Kan komma i rörelse. Fyra syskon hamnade i ett snöras på Gaustatoppen vid Rjukan, men de klarade sig helskinnade.
Man brukar säga om norrmän att de är "födt med ski på beina". Och ja, jämfört med oss klemiga mellansvenskar är det ett rimligt påstående. Jag ramlar, snubblar, knäcker stavar och tappar trugor. Medan till exempel Elises mamma (till höger i bild) är en ulv i skidspåren. Men så har också fjällen i Bykleheia varit hennes lekplats sedan ung ålder.

Sista dagen var vi trötta i våra kroppar. (Och stackars Rachlin hade fått noja, och vigt sitt liv åt jakten på en värdig hatt. Under en samling med sina överordnade fick han hjärtslag, och dukade senare under. Stackars Rachlin.)
Vi nöjde oss med en kort utflykt. Men den blev nog så dramatisk. Arvid stötte på en björn, men kom undan med blotta förskräckelsen, och ett rivsår på näsan.

Trots björndebaclet fortsatte vi färden och genomförde en hjältemodig bestigning av Grönnuten - 1121 meter.
En fin semster. Tack Norge!

Metajournalistik

Jag gillade Björn af Kleens artikel om Janne Josefsson i Sydsvenskan i helgen.

När frilansfotografen Joakim Roos och jag går över klipprummets tröskel händer något i sammanhanget komiskt. Janne Josefssons redigerare Kicki Niemi börjar protestera. Hon vill absolut inte förekomma på bild i Sydsvenskan. Detta är en scen som ofta återkommer i Josefssons egna tv-reportage. Scenen tycks signalera att den som inte vill vara med på bild är en hycklare som inte står för vad han eller hon gjort. Janne Josefssons avskyr bristande civilkurage. Frågan är vad klipparen Kicki Niemi döljer?

Påskafton 2

Jag hade alla bittra formuleringar färdiga i huvudet. Ni vet, att jag efter en halvtimmes promenad i Simrishamn är kapabel att skriva ett dussin The Smiths-texter, att bara ETT ställe är öppet på årets stora hemvändarhelg - mitt under konstrunda, PÅSKAFTON och allt. ETT ställe, Måns Byckare på Storgatan - som stänger ett... Att inte ens konstskolan har fest, att det är tomt i det stora fina huset vid hamnen där det varit magiska teatrar tidigare påskar, livemusik och öl och dans. Att vi när vi svänger in på Storgatan ser KÖN utanför Måns Byckare, att vi när vi kommer dit krockar med en tjej i nån sorts - vad heter det - tights? - som raglar fram till Western & Classics-affären och vulkanspyar, att det är som att komma rakt in i en Rockystrip.

Men alla bittra formuleringar rinner av mig på hemvägen, när jag plötsligt möter Jakob som är ute och promenerar för att skaka ner påskmaten - när han plötsligt tar fram en öl ur påsen - när vi sätter oss på bänken nere vid stranden. Det är stjärnklart, havet är svart och helt lugnt, enstaka lanternor och fyrar som glimmar till. Det är det goda Simrishamn. Det anständiga. Det minnesvärda.

Påskafton

Konstrunda på Österlen. Ystads Allehanda, Skurupssidorna. Rubrik: Venusgården sätter erotiken i centrum. Ingress: Venusgården utanför Lundby slår nu upp sina dörrar för allmänheten.

Och bland de målade och tryckta tavlorna finns ett livs levande konstverk. Bakom glas och ram syns en anonym kvinnas underliv – målat i vackra mönster och färger.
- Vulvamålning, förklarar Ylva Franzén, som kommit med idén till denna konstart.
- Jag vill lyfta fram kvinnors vulvor. Den är så dold – och när den syns är det porrindustrin som lagt beslag på den, det är förfärligt. Många kvinnor skäms för sin vulva.
- Min tanke är att få människor att betrakta vulvan, att se den som något vackert – det är ju både livets och njutningens källa, samtidigt som det är ett dåligt utforskat mysterium.

Den här artikeln är illustrerad med bilder. På något sätt tror jag att ni alla kan se dessa bilder framför er. Hur de medverkande ser ut. Om de har långt, vitt hår och svarta kläder, till exempel... Men en sak kan ni inte föreställa er: Vulvamålningen. Jag lovar er, det går inte.

En del äkta makar gifter om sig för att bekräfta sin kärlek och sitt äktenskap. På samma sätt hade vulvamålningen en ytterst bekräftande effekt på mig. Jag satte inte morgonkaffet i halsen – jag var tvungen att spotta ut det...

Långfredag

Simrishamn. Tåget hit var en pina. Fullproppat och varmt. Huvudvärken som jag förhandlade mig bort med Magnecyl i morse kom tillbaka, uuuuh. Orkade bara läsa hjärndöd information signerad Expressen på vägen. Men nu är jag här och allt är fint och skönt. Satt på strandpaviljongen och skrev brev för en kvart sedan. Uteserveringen, med det stålblåa havet framför mig, och den nedåtgående solen bakom axeln.

The Embassy-konserten på KB igår var förträfflig, trots att de inte spelade Boxcar – en av mina absoluta favoriter, alla kategorier. Vi hamnade på efterfest i förbandet Action Bikers hotellrum, med representanter för The Jet Set Junta, Radio Dept, The Embassy, The Field, Testbild!, Dr Higgins och Auton. Ramlade hemåt vid fyra, falafelstället på Amiralsgatan stängt, lika bra det. Om vi hade svullat i morse hade pilgrimsmussellunchen hos Eriks föräldrar inte smakat lika bra.

minus












plus









plus









minus idåkare

Påskplaner?

Nervstretch

Jag är aldrig sen att påpeka frilanseriets fördelar. Hur mycket jag trivs med att disponera min tid själv. Att kunna ta uppdrag som jag trivs med och inte tvingas göra en massa skitjobb som att gå ut och göra enkäter i vårsolen eller försöka få en intervju med Idol-Jessica när hon spelar på Triangelns köpcentrum.

Men det finns vissa funktioner på "riktiga" arbetsplatser som inte finns på frilanskontor. Så här kommer ett råd: Tyck inte att ergonomtanten som kommer och skäller på er för att ni sitter som hösäckar är dum i huvudet. Hon har rätt. Jag tänker särskilt på dig, Thomas. Om du sitter på samma sätt som när jag spanade in dig i datorsalen på JMG 1999 är du definitivt i farozonen. Tryck genast på den röda ergoalarmknappen under bordet och underkasta dig hennes instruktioner.

Fråga insänd till Vi i Villas expertpanel

Vi har en gammal sommarstuga i släkten som bara har varit bebodd några få dagar om året och som inte har underhållits på allvar vad jag kan minnas under mitt snart 30-åriga liv. Stugan ligger väldigt utsatt för väder och vind bara några meter från Vättern och med skogen precis inpå från andra hållet, så jag är rädd att väldigt mycket skulle behöva göras. Ingen av oss har nog med kunskaper för att renovera huset, men eftersom jag är den enda som har tillräckligt med tid och intresse har jag fått ansvaret för uppgiften. Men jag kan som sagt ingenting om hus och jag erkänner villigt att jag har tummen mitt i handen, så jag kommer att bli tvungen att ta till professionell hjälp i stor utsträckning. Men jag vet ju inte var jag ska börja! Och jag vill inte ta dit en hantverkare som har egna intressen i att hitta fel i huset. Vem ska jag vända mig till då för att få konkreta råd till renoveringen? En besiktningsman?

Nej!

Jag säger Nej! till Godmorgon Världens "uppfräschning" av signaturen. Nej!

Mockba

"Där inte byggnaderna tar över stadsbilden blinkar ljus och reklamskyltar hysteriskt, minnena från Las Vegas kommer tillbaka när kasino efter kasino avlöser varandra längs gatorna. Allt är tydligen ett kasino just nu. Kasino är månadens smak. Om Moskva var en musikstil skulle den vara hiphop - det är stort, blingbling och alla tänker på pengar".

Ur RES, marsnumret 2006.

Enastående karaktärer #10

Karaktär
Pellefant

Skådespelare
-

Film/serie
Pellefant

Motivering
En egoistisk, självförhärligande besserwisser. Som man ändå (eller just därför?) gillar.

Enastående karaktärer #9

Karaktär
Johann, Obermaschinist

Skådespelare
Erwin Leder

Film/serie
Das Boot

Motivering
Förkroppsligandet av den nervösa (och nödvändiga) teknikfixeringen i en klaustrofobisk plåtburk på 200 meters djup, den galna blicken samt smeknamnet "Das Gespenst" (Spöket).

Bara ett år kvar...

Tänk säkert

Snabelsnorkel

I skymningen

Jag har skadskjutit lastfartyget med min sista torped. Går ner och gömmer mig undan konvojens ettriga eskortfartyg till de dragit undan. Blåser tankarna och dyker upp alldeles intill lastfartyget och avslutar jobbet med däckskanonen. Nej, jag är inte stolt. Ubåtskrig är smutsiga saker, jag har aldrig påstått annat. Men det enda jag har i huvudet är tonnage. Tonnage...

I hissen i 07.20 i morse

Den omisskännliga doften av kvinna som varit nere på utsidan och rökt. Damparfym, Gul Blend genom nyborstade tänder. Undra var hon gick av... Doften kommer att dröja sig kvar hela dagen.

Jag är så lycklig!

Jag har lyckats återinstallera Silent Hunter III. Här ligger och gömmer mig för sjukbomberna...

Enastående karaktärer #8

Karaktär
Serietidningsmannen(Jeff Albertson)

Skådespelare
Hank Azaria (röst)

Film/serie
The Simpsons

Motivering
Serietidningsmannen och Otto kör bilbana:
Bart: Have you seen Milhouse?
Comic Book Guy: No. Now go away, we are racing for the title of Champion of the Universe.

I väntan på att det ska vända så tycker jag att vi påminns om det här igen

(Lars Granqvist) ...och då ska han skruva den in mot straffpunkten, till, kanske, kan vi tro. Han tar snäv ansats iallafall. Springer fram mot bollen, viktigt nu. Träffar den med vänstern, och den skruvar sig mot bortre delen av straffområdet där Jacobsson nickar vidare bollen, slås in i mitten från Allbäck, där är kalabalik in i mitten, där är Mellberg, där är Ljungberg, så faller Ljungberg och målvakten Buffon ut, och bollen går mot mål. DET ÄR MÅL, DET ÄR MÅL.
(Ralf Edström) ...klack.
(LG) DET ÄR ETT DRÖMMÅL AV ZLATAN IBRAHIMOVIC, DET ÄR INTE MÖJLIGT, HAN KLACKAR BOLLEN I MÅL, DET ÄR INTE MÖJLIGT, DET ÄR INTE MÖJLIGT, DET ÄR INTE SANT RALF...
(RE) ...det är härligt, fantastiskt...
(LG) MAN TROR INTE ATT DET ÄR SANT...
(RE) ...lugna ner dig lite nu.
(LG) ...tack ska du ha.
(RE) ...underbart. Jag var orolig för här att dom skulle göra hög spark på Ljungberg, försökte göra en brassespark här, han klackar in den med högern...
(LG) Hahahaha
(RE) ...den dalar in precis i krysset. Jag tror det är Cannavaro, men det är iallafall italienare som står på mållinjen. Dalar in preciiiiis i krysset. Härligt, härligt, eh, Zlatan Ibrahimovic. Mycket mycket bra. Nu får vi väl se till att vi kör med fyrbackslinje igen va? Eller vad tycker du?
(LG) Det är inte möjligt, Ralf.
(RE) Jo, det är möjligt.
(LG) Det är inte sant. Han klackar in bollen...
(RE) ...ja, det är Vieri som står där och inte når opp...
(LG) Det är inte möjligt. Han gör ett mål som inte finns. Det finns inte, det går inte. Hela svenska bänken nu, Söderberg, och Lagerbäck och allt vad dom heter står vid vid sidlinjen och säger att vi måste gå ner på fyr.. en fyrbackslinje nu...
(RE) Aaa, dom tar ner... ska se här nu...
(LG) ...ääääh, det är inte sant Ralf...
(RE) ...jo men det är underbart...
(LG) ...han klackar... det är OTROLIGT vilket mål.
(RE) Man måste va... man är snabb i tanken där... han gör den spontana biten... och det är en klack. Och det är jätteskönt.
(LG) Sverige är ifatt, fem minuter kvar, ett-ett, Italien lyfter fram bollen mot Vieri som går upp...

(lyssna här)