Nervstretch
Jag är aldrig sen att påpeka frilanseriets fördelar. Hur mycket jag trivs med att disponera min tid själv. Att kunna ta uppdrag som jag trivs med och inte tvingas göra en massa skitjobb som att gå ut och göra enkäter i vårsolen eller försöka få en intervju med Idol-Jessica när hon spelar på Triangelns köpcentrum.
Men det finns vissa funktioner på "riktiga" arbetsplatser som inte finns på frilanskontor. Så här kommer ett råd: Tyck inte att ergonomtanten som kommer och skäller på er för att ni sitter som hösäckar är dum i huvudet. Hon har rätt. Jag tänker särskilt på dig, Thomas. Om du sitter på samma sätt som när jag spanade in dig i datorsalen på JMG 1999 är du definitivt i farozonen. Tryck genast på den röda ergoalarmknappen under bordet och underkasta dig hennes instruktioner.
8 Comments:
Själv tillämpar jag ett schysst ergo-tips som jag lärt mig som redigerare på GP:
Sitt alltid med stöd under båda armbågarna och sätt musen framför (alltså mellan dig själv och) tangentbordet. Det betyder att man får vrida musen mellan 45 och 90 grader motsols för att den ska ligga rätt i handen.
Det är ovant i början, men grymt efter ett tag.
Ja, så gör jag, det funkar!
Jag fick aldrig redigerarvärk.
Ej heller storma tyska befästningar medelst handgranater och kulsprutepistol-värk vid hemdatorn.
Jag kan höja och sänka mitt skrivbord med en enkel knapptryckning.
Det gör jag aldrig.
det här bloggandet är den nya hälsofaran. min rygg är helt paj, och då menar jag inte hallon-. asså, fy fan.
löve.
Ibland måste man släppa musen, Sebastian.
Det tar emot, jag vet, men ibland måste man.
Jag har tangetbordet lååångt bort och sitter med bordsskivan i magen så jag kan ha hela underarmarna liggande på skrivbordet. Då blir det en kort förflyttning av högerhanden från musen till tangenterna. Skitapraktiskt.
Och det var vänligt att kalla det min teknik, men tipset var ju Jonases.
Sladden drar du till vänster om tangentbordet, icke till höger.
Eller skaffar dig ett styck sladdlös mus.
Megapraktiskt.
Det fina är att du avlastar högeraxeln alldeles helt, den kan vila praktiskt taget fullkomligt i och med genom att du vilar underarmar och kanske till och med dessutom armbågar på bordsskivan.
Ja, Anders verkar ha fattat galoppen fullständigt och förklarar dessutom kanske mera pedagogiskt än jag.
Jag kan bara tilägga att 1: jo, jag får ibland sladden på tangentbordet och det finns ingen perfekt lösning på det annat än sladdlös, vilket jag inte har. Eventuellt ändrar man läge på musen så att den inte är i vägen när man skriver, men sätter tillbaka den när man redigerar eller surfar på nätet.
2: detta med stöd för underarmar och armbågar är allra lättast att åstadkomma med ett skrivbord med böjd kant (och det har jag i alla fall). Det är skrymmande men bra.
Jag tycker böjd kant är dåligt, pennorna rullar av hela tiden.
Eller, nähä, du menar på den ledden.
Tor, du kan slappna av.
Jag har länge använt samma position som Anders och Jonas, och trivs utmärkt med den. (Även om sladden ibland hamnar på tangentbordet.)
Det som du tolkade som dålig hållning hos mig, var i själva verket den mest avslappnande och sköna sittställningen jag kunde hitta.
Nu har jag dessutom kommit igång med gymmandet, så min rygg och bål (fult ord) är stärkta och tål många timmar vid datan.
Skicka en kommentar
<< Home