Påskafton 2

Jag hade alla bittra formuleringar färdiga i huvudet. Ni vet, att jag efter en halvtimmes promenad i Simrishamn är kapabel att skriva ett dussin The Smiths-texter, att bara ETT ställe är öppet på årets stora hemvändarhelg - mitt under konstrunda, PÅSKAFTON och allt. ETT ställe, Måns Byckare på Storgatan - som stänger ett... Att inte ens konstskolan har fest, att det är tomt i det stora fina huset vid hamnen där det varit magiska teatrar tidigare påskar, livemusik och öl och dans. Att vi när vi svänger in på Storgatan ser KÖN utanför Måns Byckare, att vi när vi kommer dit krockar med en tjej i nån sorts - vad heter det - tights? - som raglar fram till Western & Classics-affären och vulkanspyar, att det är som att komma rakt in i en Rockystrip.

Men alla bittra formuleringar rinner av mig på hemvägen, när jag plötsligt möter Jakob som är ute och promenerar för att skaka ner påskmaten - när han plötsligt tar fram en öl ur påsen - när vi sätter oss på bänken nere vid stranden. Det är stjärnklart, havet är svart och helt lugnt, enstaka lanternor och fyrar som glimmar till. Det är det goda Simrishamn. Det anständiga. Det minnesvärda.