Tacking

Nu har jag haft en seglingsmardröm igen.

Ensam i Malmö

På söndag reser Erik till London.

Samma tillfälle, samma slutartid, annat håll.

Plyschaffisch, någon?

This is not a game of who the fuck are you

Jag vill bara försäkra mig om att ni har sett den.

Darth Vader i cafeterian.

Master and Commander på TV6 igår

En film helt i min smak.

Fågelvår

Jag uppmuntrar Måns med att våren är här. Jag såg en skrattmås (larus ridibundus) flyga förbi kontorsfönstret alldeles nyssens – i sommardräkt!


Sommar: Svart huvud.


Vinter: Svart fläck bakom ögat.

En haverists reseberättelse

Foto: MATS NYMAN

Så här.
Vi hade en superfin vecka i New York.
Visst, jag var lite sjuk i början och Hannah lite på slutet men vadå - det är fortfarande världens bästa stad och Mats och Karin är kanonresesällskap och kobebiffen vi åt på Koi är ett av mitt livs största matupplevelser alla kategorier - helt vansinnigt, testa! - och jag fick köpa en finfin kamera och vi såg Matt Dillon i Soho, jag hade en magisk promenad i regnet uppför sjunde avenyn när iPoden valde 10'th avenue freeze out, och en kväll sköts två poliser och en bartender sköts till döds av ett psykfall 100 meter från där vi satt och åt och jag vågade åka upp i Empire State och dessutom fick vi ju se Madison Connecticut och det var superbra.
Men.
Sen skulle vi åka hem och allt fint och bra byttes ut mot en av de värsta upplevelserna i mitt liv.

I ett nötskal:
Ett litet skitsnöoväder stängde flygplatsen på fredagen när vi väntade på vårt plan.
Flygbolaget tog då inget ansvar och vi tvingades försöka sova på ett smutsigt och kallt stengolv med några tusen andra.
Dagen efter köade vi i sju timmar till en informationsdisk.
"Ni får åka hem nästa fredag. Det är det absolut enda vi kan göra för er".
Hannah lyckades komma fram på ett flygbolagstelefonnummer och ändå fixa fyra biljetter hem samma eftermiddag.
Det planets avgångstid sköts upp, timme för timme för timme.
Klockan två på natten kröp det fram att planet stått fast i en snödriva sedan eftermiddagen, att flygbolagspersonalen ljugit för oss hela dagen och att flighten nu ställdes in.
Klockan 5 på morgonen fick vi komma in på ett hotellrum.
Fyra timmar senare var vi tvugna att gå upp för att åka tillbaka till flygplatsen och köa ytterligare ett par timmar i vår gamla kö.
Får beskedet att vi får flyga hem dagen därpå via Amsterdam.
Och sen framåt kvällen, när jag och Mats bråkar med en annan flygbolagstant för att få pengar till ett hotell tröttnar hon och helt sonika ger oss fyra biljetter hem med ett plan som ska gå till Köpenhamn om tio minuter.
Galen astmaframkallande språngmarsch genom hela flygplatsen.
Och ytterligare lite bråk senare sitter vi faktiskt på ett plan hem klockan 19.30.
Totalt blev det drygt 50 timmar på flygplatsen med ytterst lite sömn.
Inte så konstigt att whiskyfesten under nattflygningen gjorde mig ordentligt tipsy.

Alltså, jag inser att det här är fullständigt osammanhängande och antagligen obegripligt.
Men säg så här.
Jag har aldrig blivit sämre behandlad och mer förnedrad i hela mitt liv.
Continental Airways, vårt flygbolag, utsågs förra året till USA:s bästa.
Åk aldrig, aldrig, aldrig med dem.

Fler bilder hittar ni förresten här.

Musikalisk kommentar #2

Nu vet jag varför jag tycker att Sebastians låt var bäst i Melodifestivalen. Han har ju gjort en riktig Elvis Costello-låt, och sjunger med samma nasala röst.

Musikalisk kommentar #1

David Bowie verkade helt trovärdig när han var tvungen att humma och tänka efter några sekunder när han resonerade kring vilken skiva Live on Mars finns på.
- It was the Hunky Dory-album, wasn't it?
OM!

För övrigt är videon till Life on Mars - eller promotionfilmen, som den skäggige svenske programledaren säger när den sänds första gången i svensk teve - INTE bra. Den är inte snygg, inte häftig, inte cool, inte nyskapande. Bara dålig och ful.

90 kilometer tankar

I ett inlägg längre ner skriver Anders:
Anton!
Det kliar i ögonen efter att få se och läsa om ditt skidrännande!
Hur löste du fotofrågan? Hade du en sån därn ställning på magen med en kamera som fotade en gång i kvarten? Eller delade du ut visitkort till alla som fotade vid sidan om och bad dem skicka bilder? Eller fanns det kamerakontroller som automatknäppte i de värsta nedförsbackarna?

Och vad tänkte du oftast på när du åkte?

Vad jag tänkte på?

För att ställa en sådan fråga måste man själv ha åkt länge på skidor. Och som Slas skriver i en av sina böcker - det är alltid trevligt att få frågor från insatt folk.

Alltså ämnar jag här redogöra för spridda tankar över 90 kilometer.


Mora 90 Bra glid! Hoppas fästet blir bra också. Oj vad långt startfältet är. Tur att vi inte är fler (än ca 3000) nu glider det ju på bra. 07.24 startar vi. Det ska jag minnas.

Mora 89 Den här backen är ju enorm! Det har bara gått uppför sen vi lämnade startfältet. Bra att kroppen får bli varm i lugnt tempo.

Mora 88 Varför berättar dom inte att det är en slalombacke som åkarna tar sig uppför när man tittar på Vasaloppet på tv?

Mora 87 Äntligen uppe. Klockan är... 07.56. Det blir... ähhh...

Mora 86 32 minuter! Va? Kan det stämma? 3 kilometer på 32 minuter? Måste stanna och dricka. Det här tar tid...

Mora 82 Nu så! Här glider det ju på fint. Synd att det snöar. Det förstör glidet säger Jonas. Men vi glider ifrån alla runt om oss. Otroligt psykologiskt viktigt. Man släpper dom lite när det går uppför för man vet att man kommer ikapp och förbi i utförbackarna. Kul!

Mora 80 Bara 1 kilometer kvar till Smågan. Undrar hur det ser ut vid en sån där kontroll?

Mora 79 Jaha!
Jonas Ilveby är blivande man till Karin som är barndomsvän med Anna. Jonas har åkt Vasaloppet en gång och Öppet spår en gång. Han är en vallans mästare.

Mora 76 Den där blåbärssoppan var i tunanste laget. Undrar om jag inte måste stanna och trycka i mig en banan nu? Jag har åkt i drygt 90 minuter.

Mora 75 Det känns redan som jag fått energi av bananen. Undrar hur fort kroppen kan ta upp energi? Vi åker sakta. Jag anstränger mig att inte öka. Det är låååååååångt kvar. Lååååååångt. Haha. Många ååååååååå. Undrar om det stämmer att jag inte tänkt på sex en enda gång under hela loppet? Hursomhelst så rök ju det "rekordet" nu. Men vilken normalt funtad tänker på sex när man ser ut som Wassberg?
Is i håret. Snö i blicken. Kalla nerver.

Mora 69 Ja! Under 70-sträcket! Men fan vad långt det är mellan Smågan och Mångsbodarna... 17 kilometer. Måste stanna och trycka i mig lite av den där Power-baren jag köpte. Power-bar! Typiskt mig att köpa på mig den. Bara för att jag inte ville bli trött av ren snålhet. Amerikanskt hittepå... Undrar hur mycket utrustning jag köpt på mig av just den anledningen - att det inte ska få hänga på snålhet om jag klarar det här... Men det är ju som Måns säger om golfen, det är kul med prylar. Mmmm, den smakar snickers!

Mora 68 Fasen den funkar, jag fick värsta kicken! Eller är det bara psykologiskt? Skitsamma, det funkar ju hursomhelst. Va?! Där är ju han igen! Den där killen körde vi ju om före Smågan. Så går det när man stannar. LUGN Anton, du vinner inga spurtpris idag!

Mora 67 Bara en kilometer till Mångsbodarna, skönt. Undrar vad dom bjuder på nu? Bra högtalarsystem verkar dom ha, vi har hört speakern i säkert 3 kilometer redan...

Mora 66 Å där anländer åkare 10751 Anton Berg till Mångsbodarna! Vilken kille! Knappt trött! Men det är ju långt kvar. Oj bullar! DET vill jag ha! Jag tar två. Vafan ska den där killen blockera HELA bordet? Ta dina skidor å pallra dig härfrån hobbyåkare! Det skulle jag aldrig säga högt. Men jag tänker det nu, så den dagen vi börjar med telepati får du dina fiskar varma! Gröna byxor också, dom måtte du fått billigt... Sådärja! Mmmm Bullar! Jag känner mig som Tor i hans JMG-reportage om restaurang Västra Piren. jag går fram som om det vore gourmetmat dom bjuder på. Mmmm! Energidryck som smakar salt apelsin! MMMM blaskig blåbärssoppa! Mmmm ljummet vatten! Mmmm två släta bullar till!

Mora 61 Nu verkar det som om Jonas menar allvar med att han inte ska åka hela. Han verkar krasslig. Då måste jag hitta en annan rygg att åka på. Men dom där backarna efter Evertsberg då?

Mora 58 Det är en grym sport det här. Det är utomhus. Det är vacker natur. Det låter snyggt om stavarna och skidorna i snön. Det känns så 100-procentigt FRISKT.
Synd på allt snor bara.

Mora 55 Risberg! Äntligen! Fy fan för den sista uppförsbacken! Den var för brant för att man skulle kunna staka men för flack för att man skulle saxa. Jag trodde aldrig den skulle ta slut. Undrar hur sakta det gick på slutet?
Jonas hänger med till Evertsberg. Bra!

Mora 52 Där står Anna och Karin igen! Oj vad dom skriker! Heja heja. Konstigt ord. Heja. Men det funkar ju. Får värsta kicken! Typiskt teaterapan. Alltid ute efter en publik. Ögontjänare.
Heja. Alla ord som man tänker på för intensivt blir konstiga. Gurka. Gur-ka. Göööörkböööörk...
Undrar om Bengan har åkta Vasaloppet? Det gjorde dom säkert ihop i handbollslandslaget. Som en sån där teambuilding-grej. Vranjes på skidor? Näe...

Mora 43 Evertsberg. Nu är jag trött på riktigt. Men Jonas har lovat att det är här det börjar gå utför ordentligt. Jag har aldrig åkt så här långt på skidor. 47 kilometer! Ganska coolt.
Jonas åker med men kommer gå av efter utförsbackarna. Okej. Jag får ta det sista själv.

Mora 39 Weeeeeeeeeee! NU snackar vi! Bra spår. Luta sig lite inåt i kurvan bara. Försöka hålla upp tårna lite. Lätta på fästzonen. Gliiiiiiiiid. Och hittills ingen med lika bra glid som oss. Dom ser sura och förvånade ut, dom vi glider om och förbi. Säkert avundssjuka. Dom får åka kilometer där vi bara glider. Bra jobbat igår vid vallabänken Jonas!

Mora 37 Jonas har fått nog. Han kliver av och Anna och Karin tar hand om honom. In i bilen. Dom ska ju hinna heja mig i mål. Vi ses vid varje kontroll. Jag ser fram emot det. Etappmål. Nu kan jag nog öka lite, vi har kört sakta hittills.

Mora 35 HAN igen! Nä nu tar jag rygg på den där killen, det här är ju tredje gången jag kör ifatt honom!

Mora 33 Fan nu går det uppför igen. Byta spår. Ner med fejset. Kolla på skidorna framför mig. Han håller bra fart den där killen. Men det är lugnt. Jag följer. 5 kvar till Oxberg. Måste nog äta innan dess. Skit!

Mora 31 AJ! Stanna! Jävla kramp? Eller? Nä, det gick över. Vänster lår. Använd armarna mer nu då... Jag stannar lite och passar på att tugga i lite power-bar...

Mora 28 Jaså? Har jag åkte fortare? Kul! Men det är långt kvar. Får inte förivra mig. Var tog han vägen, min rygg? Ähh, en bulle till!

Mora 25 25 kilometer! Det åkte jag ju för 5 dagar sen! Det här SKA gå!

Mora 24 Oj vad den kilometern kändes lång.

Mora 23 8 minuter per kilometer. Nu går det inte fort...

Mora 22 Det skulle väl inte vara uppför här? Fan jag minns inte banprofilen. Det var bättre när Jonas var med och kunde berätta...

Mora 20 En kilometer till Hökberg. Kom igen!

Mora 19 Hökberg. Skönt. Men 19 kvar?! Nu har jag varit ute i 7 och en halv timme. Det är länge. Det är minst två timmar kvar... Anna, Karin och Jonas peppar, men det verkar som om dom tycker att jag ser trött ut... Fast dom säger inget. Är det SÅ illa?

Mora 17 JÖSSES vad tid det tar mellan kilometerskyltarna nu! KOM IGEN ANTON!

Mora 16 Stav. vänster skida. stav. höger skida. stav. Andas.
Stav. vänster skida. stav. höger skida. stav. Andas.
Stav. vänster skida. stav. höger skida. stav. Andas.

Mora 13 Jaha det var HÄR Läde låg. Kul att dom kom hit och hejade också. Fan jag hade gärna stått still lite till!

Mora 12 Vad fan gör FÖRENINGSSPARBANKEN här? Är det bra reklam att stå mitt ute i skogen brevid vasaspåret? Vad tycker era kunder om att deras pengar används till det här jippot? Gött att jag lämnat den banken...

Mora 10 AJ! Samma ben, samma muskel. Fan tänk om inte kroppen håller? Nu gör det ont i muskelfästet vid vänster armbåge också. Bara en kvar till Eldris!

Mora 9 Eldris. "Å välkommen säger vi också till 10751 ANTON BERG - kan väl kanske passa med lite varm CHOKLAD här i Eldris!"
Haha! Hemskt fyndigt speakern! Men tre skrattar! Ha!

Mora 8 Nu är det nära. Men kroppen fattar inte det. Fy fan vad sakta det går. På vilja. Stav. Kick. Stav. Kick. Stav. Gliiiiiiiiid. Å vad korta backarna utför är nu!

Mora 6 DÄR ÄR HAN IGEN! Nä nu jävlar!

Mora 4 Jag ser kyrkan i Mora! Man håller ju på att bli religiös! Så glad över ett kyrktorn...

Mora 3 - Kom igen nu! En åskådare ropar till han, den där killen, framför mig. Han svarar - jag är så jävla trött.
Jaså, är han slut? Då KÖR VI! ÅHEJ!

Mora 2 Han var inte alls beredd! Ha! Nu är han långt bakom mig. Vilken taktisk triumf! Kom igen Anton, håll speed!

Mora 1 Det var den vackraste skylt jag någon sin sett!

Mora city Shit, jag ÄR Björn Lind! Jag bara studsar fram! Kom igen! Huj Huj Huj Huj! JAAAA! Eller var det där mållinjen? Jodå. Oj, här ska man lägga ifrån sig grejerna... Oj, jag orkar knappt böja mig ner till bindningarna... 9 timmar och 43 minuter... Ge mig en dusch!

För syns skull - eller ren illvilja?

Häromdagen kom förslaget att vi skulle följa med över Atlanten och bo i en stuga i Tennessee för att göra utflykter in i Smokey mountains nationalpark. Det verkar tyvärr bli lite omotiverat dyrt för några som oss som knappt promenerat varken i de svenska eller norska fjällen. Men igårkväll berättade Dolly Parton om sin uppväxt som country girl med elva syskon på en ranch i Smokey Mountains, Tennessee. Ikväll var jag på Bengans för första gången på länge. Tar 15 dit. Mindes knappt hur man rotar bland skivor. Kom hem med Prefab Sprouts Steve McQueen och Nicolai Dungers nya svenska skiva. Jag tror han håller på att bli religiös. Och att han lever ganska ensamt och isolerat på Brännö. En av mina gamla Dungerfavoritlåtar heter Cloudia. På nya skivan sjunger Ellen Molnia Andersson på några låtar. Dollys show var genomamerikansk och genomprofessionell, egentligen. Men det svulstiga, när det är väl genomfört, kan ju vara så härligt.



Idag var det vår. Jag fick lägga jackan på armen på vägen till stan. 35 minuter till fots till Vasaplatsen. Kaffe och muffins i solen i parken framför Hagakyrkan. Och på vägen hem fick vi se sälarna matas. Mataren såg till att ha ögonkontakt med dem innan han kastade och sikta så noga han kunde, för annars tog måsarna fisken.

Jag har satt tassar på möblerna för att skydda golvet från repor. Samtidigt tycker jag det är reporna i golvet som ger det liv och charm. Det är en livsfarlig inredningssmak. Tur Karin är här och bromsar mig, annars hade vi bara haft gamla trasiga, sunkiga 70-talsmöbler från nått gammalt dödsbo.


Förväntas göra rätt mycket just nu. På många plan. Googlade tips för procrastinators, uppskjutare:

* Håll skrivbordet städat. Ha bara den lapp du jobbar med framme. Hur gör man om lappen man jobbar med ligger på internet?
* Drick ett glas vatten varje gång du känner att du hellre hade gjort ingenting än det du borde göra. Det kan bero på vätskebrist.
* Köp vår bevisat fungerande pryl som surrar i fickan på dig var femte minut och påminner dig om att sluta inte börja med det du ska göra och börja att inte sluta med det när du väl har börjat.

Vi firade 80 + 85 + 60-årigt bröllop för mormor och morfar på Värmdö, Nacka, i helgen. En av tre som inte tillhörde släkten är en nära vän som de har träffat 6 gånger sen -54. Men då bodde han och hans fru hos mormor och morfar. Så tro inte att jag har glömt bort er om vi inte träffas mer än nån gång per decennium - vi minns en god vän. Sån är släkten.

Dolly blandar alla möjliga stilar och tiltal. Riktigt svängigt glad bluegrass, popcountry, känsliga avskalade ballader. Little sparrow sjunger hon nästan helt a cappela, i andra nummer låter bandet som ett sånt slickt västkustrockigt band som är så inne nu, och hon avslutar det hela med en storslagen gospel he is alive och alla i hela hockeyarenan tror att det är hon som är han. 50 minuter hem därifrån. Men då omvägen över stigberget.

Procrastination är något man skämtar om på internet. Men det är nog han som står i första ledet i vägen för min kroniska lycka, en tjurig dörrvakt med armarna i kors som skapar en helt onödig kö bara för syns skull. Eller av ren illvilja.

Huset min morbror bor i ser ut som en båt. Det går en trappa upp från vardagsrummet till en liten kabin på takterassen som bara är en liten kabin som ser ut som en kabyss på takterassen. Eller vad det heter.

Dolly har en ingen som helst midja, en väldig byst och en blond och stel jättefrisyr men rör sig och dansar samtidigt lite som en mormor så hela hennes uppenbarelse känns overklig. Jag är glad att jag gick. Annars frukostsquash, 35-årslunch, embassy på jazzhuset. Nytt jobb och gammalt jobb, övning med en kör - konsert med en annan, fint väder och slottskogen, google och kustarnik, sms och caféer, en sliten knappt inflyttad lägenhet och pretentioner, afterwork och ölkänsliga stämband. Cv på franska, preliminär självdeklaration, kortköpsreklamation. Köpa cykel, bokföra för tre månader i efterhand, beställa nytt tak till stugan innan kristi him, vattna bonzaien varje dag, översätta en bok, jobba nytt jobb, jobba gammalt. Finns det en VIP-väg förbi kön? Vart leder den?

Tillfälligt ute.

Jag kommer att vara borta från kontoret fr.o.m. 2007-02-19 och kommer inte
tillbaka förrän 2010-05-31.

Pga stor arbetsbelastning kan vi inte svara omedelbart.
Ditt ärende behandlas utifrån det datum som det kom till oss.

Det mailsvaret fick jag när jag skulle beställa autogiroblankett till min A-kasseavgift. Undrar när dom kommer?

Kiruna-Oinakka söndag 11 mars 2007

Veckans fynd i majorna

Jag lämnar pingisbordet på gamla jobbet - men hyresgästföreningen har ett i huset bredvid.

Uttrycket "ha deken på" som i "Göbbarna här har deken på varann. Om nån inte synts på ett tag så undrar de andra om han är sjuk."

Vår frukt och grönt-göbbe som lärde mig det ovanstående. Och hans butik från Astrid Lindgrens tid.

Ahmed, vår bovärd, som ger oss ny spis, fläkt och badrumsdörr och låter tapetsera om hallen och måla om arbetsrummet åt oss.

Vagnen. Man kan tå vagnen vatt som helst.

Gråberget. Eller utsikten från gråberget i dimma. Över kolonilotternas hobbitstad.

Stol från nytt igen. Troligen danskt 60-tal.

Bladstaden

Min kusin Johan och hans flickvän Lisa har startat ett bokförlag. Bladstaden. Första titlarna blir En ohängd historia av Johan själv och Första kärleken av Samuel Beckett som jag ska översätta. Det är en liten berättelse som Samuel skrev på franska redan 1945 och som jag föll i kärlek med när jag såg en ensam skådespelare berätta den med en hatt och en stol som enda rekvisita på en liten teater i en skum Parisförort. På vägen hem ökade jag promenadtakten märkbart när jag blev omskejtad av tre nunchakasnurrande kids i mörkret bredvid bygget med de höga lyftkranarna. De flydde ner till tunnelbanan när de hörde mig rassla med mitt butterflystilett. Eller om det var tvärtom. Fast det har inget med historien att göra. Och egentligen var jag på väg hem från en annan teater. Också Beckett. Och redaktör Johan var med mig. Han jonglerade kaststjärnor.

Nu Jåk

Bara lite mer än en dag kvar nu - på torsdag morgon lyfter planet mot New York.
Jag, Hannah, H99b-Mats och hanses Karin ska göra Det Stora Äpplet en dryg vecka.
Bland annat tänkte jag:

* Hälsa på Petra och Casey i Connecticut.
* Kolla in Yale.
* Kanske gå på hockey.
* Bo på samma hotell som senast.
* Köpa tidningar.
* Lyssna på jukeboxen på Jones.
* Bruncha på Schiller's.
* Kanske kolla in The Roots och/eller The Shins.
* Besöka The Russian Tearoom.
* Säga hej till Rupert Jee.
* Och tusen andra grejer.

Kul ska det bli hursomhelst.

En helg i början av mars

I helgen hade vi besök av inga mindre än Jonas M och Gustaf G. Louisiana, astronautvernissage i Köpenhamn och vinbar på fredagen, salong i lägenheten på lördagen (dit bland annat Ola N och Joakim B kom) och sommardag på söndagen. Jag lämnar över ordet till Jonas telefon:


Fredagen: Tor Billgren himself nedanför Louisiana. Det ligger alltså i Danmark.


Mera konst i Danmark. Jone Kvies astronaut. Brons.


Söndagen: För tio år sedan byggdes det ubåtar i husen i bakgrunden.


För tio år sedan stod Kockumskranen här.


Västra Hamnen. Gyttret i bakgrunden är människor.


Kajak.

Rida på en gris

Eller tänk på miljön, och ta tåget till Paris.

Om ni bokar avresa på en fredagkväll, kan ni vara framme klockan fjuppon och fjeppon dagen därpå!

Flyg mig!

Hurra att vi var så duktiga att vi bokade parisresan flera månader i förväg!

+ och - i Majorna

* Badkaret har fötter.
* Det ser ut som om någon har tuggat på kökslådorna.
* Och på badrumsskåpet.
* Och på garderobsdörren.
* Pizzerian nedanför har vedugn. Och vitlök i salladsdressingen.
* Varför proppade jag ner alla strumpor i samma kartong och vilken av dem är det?
* En fåtölj, en lampa och en god bok och vips så är vinden inredd!
* Strukturtapeten var på modet något decennium längre än i övriga Sverige.
* Bofinkarna och domherrarna visslar på internationalen.
* Folk skrattar och vinkar åt dig i trafiken - t.o.m. spårvagnarna lämnar företräde!
* Kvarterscafét Skogen säljer kaffe och smörgåsar.
* En flicka på gården tycker lite för mycket om knark och andras kläder i tvättstugan.
* Vår bovärd log och hälsade oss välkomna.
* Det regnar även här.