Men hur gör de? Är det som när vi odlar mustasch? Kan man då se skrattmåsar med fjunsommardräkt? Och släpper de de vita fjädrarna först, så man kan stöta på skinheadmåsar under vårvintern?
"Skrattmåsen är den enda fågelart som i planflykt kan uppnå överljudsfart. På somrarna när temperaturen är tillräckligt hög blir friktionen mot luftmassorna så stor att främre delen av huvudet glödgas, varför skrattmåsen utvecklat kevlarklädda fjädrar som dock blir svedda till en nästan helt svart färg. På vintrarna är temperaturen oftast för låg för att det glödande tillståndet ska uppnås, och vinterskruden förblir därför vit, så när som på en svart fläck bakom ögat. Den delen av måsens fjäderdräkt byts nämligen inte ut, eftersom de upprepade kraftiga smällarna då fågeln passerar ljudvallen dödar cellerna runt hörselorganet. Skrattmåsen är följdaktligen stendöv, vilket kan vara en förklaring till hur dess läte kunnat utvecklas till det nervpåfrestande oljud den utstöter."
"Skrattmåsen har utvecklat de extrema hastigheterna i sin flykt på grund av en säregen egenskap hos dess huvudsakliga byte; kvanträkan. Kvanträkan är den enda djurart som kan förflytta sig genom teleportering, det vill säga upphöra att existera på en fysisk plats och direkt uppstå på en annan, utan att behöva färdas sträckan däremellan. Kvanträkans räckvidd för teleporteringen är dock starkt begränsad och utlöses först vid plötsliga ljud, exempelvis det ljud som uppstår då en fågel bryter vattenytan för att dyka på sin fångst. Skrattmåsens förmåga att färdas fortare än ljudets hastighet är dess enda chans att överraska stimmen av kvanträkor innan de hinner reagera. Många historiker tror att fartyget Titanics hastiga förlisning 1912 kan ha orsakats av ett ovanligt stort stim kvanträkor som vid ljudet av plåt som slets sönder av isberg av misstag teleporterade sig till övre däck och därmed fick skeppet att kantra."
"Ett internationellt nätverk bestående av atomforskare och beteendevetare har i tolv år studerat kvanträkan för dess inverkan på arbetsmiljön vid maritima anläggningar såsom fartyg, hamnar och oljeborriggar. Kvanträkans teleporteringsreflex utlöses inte bara vid plötsliga ljud, utan även vid den knappt mätbara förändring i flödet av den naturliga bakgrundsstrålningen som uppstår vid ironiska uttalanden. Bland sjöfarare i Nordatlanten har det sedan lång tid tillbaka varit en vedertagen sanning att alltför kraftig ironi till havs kan resultera i att enstaka kvanträkor uppenbarar sig ombord. Om flera personer samtidigt yttrar sig ironiskt kan delar av hela stim påverkas och falla ner på däck. Räkans beteende har ibland utnyttjats som en fångstmetod, men aldrig i industriell skala eftersom risken alltid finns att ironin når oförutsett magnitud samtidigt som ett alltför stort stim passerar under båtens botten, med katastrofala följder. Tyska ubåtsbesättningar lärde sig dock att bemästra de ironiska nivåerna för att fylla på sina sinande förråd under de sista åren av andra världskriget, när de allierades ubåtsbekämpningsmetoder tvingade dem att stanna i u-läge veckor i följd. Speciellt under sjunkbombsangrepp brukade manskapet passa på att "reta räka" (rehkenspritzen) eftersom nervanspänningen gav ironin extra kraft. Efter en särskilt närgången undervattensexplosion kunde alla mannar ombord synkront utropa "Oh, vad rädd jag blev nu då!" (Uh, so ein weldiger angst ich jetzt bekommen haben!) varvid hinkvis med kvanträka kunde skopas upp ur kölsvinet. Många av de vanligaste recepten för att tillaga kvanträkan innehåller därför än idag ett par kryddmått högsvavlig dieselolja, bland annat den populära "Torpedangriffspannkahken mit Kvantrehken".
11 Comments:
Tor är min favoritornitolog.
Åh vad fint! Vilket vackert djur.
Men hur gör de? Är det som när vi odlar mustasch? Kan man då se skrattmåsar med fjunsommardräkt? Och släpper de de vita fjädrarna först, så man kan stöta på skinheadmåsar under vårvintern?
"Skrattmåsen är den enda fågelart som i planflykt kan uppnå överljudsfart. På somrarna när temperaturen är tillräckligt hög blir friktionen mot luftmassorna så stor att främre delen av huvudet glödgas, varför skrattmåsen utvecklat kevlarklädda fjädrar som dock blir svedda till en nästan helt svart färg.
På vintrarna är temperaturen oftast för låg för att det glödande tillståndet ska uppnås, och vinterskruden förblir därför vit, så när som på en svart fläck bakom ögat. Den delen av måsens fjäderdräkt byts nämligen inte ut, eftersom de upprepade kraftiga smällarna då fågeln passerar ljudvallen dödar cellerna runt hörselorganet. Skrattmåsen är följdaktligen stendöv, vilket kan vara en förklaring till hur dess läte kunnat utvecklas till det nervpåfrestande oljud den utstöter."
Anders är MIN favoritornitolog.
Kevlar och överljudsfart? Är detta sant? Om, så är Skrattmåsen min nya favoritfågel!
"Skrattmåsen har utvecklat de extrema hastigheterna i sin flykt på grund av en säregen egenskap hos dess huvudsakliga byte; kvanträkan.
Kvanträkan är den enda djurart som kan förflytta sig genom teleportering, det vill säga upphöra att existera på en fysisk plats och direkt uppstå på en annan, utan att behöva färdas sträckan däremellan. Kvanträkans räckvidd för teleporteringen är dock starkt begränsad och utlöses först vid plötsliga ljud, exempelvis det ljud som uppstår då en fågel bryter vattenytan för att dyka på sin fångst. Skrattmåsens förmåga att färdas fortare än ljudets hastighet är dess enda chans att överraska stimmen av kvanträkor innan de hinner reagera.
Många historiker tror att fartyget Titanics hastiga förlisning 1912 kan ha orsakats av ett ovanligt stort stim kvanträkor som vid ljudet av plåt som slets sönder av isberg av misstag teleporterade sig till övre däck och därmed fick skeppet att kantra."
Det fina med Anders är att han vet när det är nog.
Han förstår när det är dags att lägga ner.
"Ett internationellt nätverk bestående av atomforskare och beteendevetare har i tolv år studerat kvanträkan för dess inverkan på arbetsmiljön vid maritima anläggningar såsom fartyg, hamnar och oljeborriggar.
Kvanträkans teleporteringsreflex utlöses inte bara vid plötsliga ljud, utan även vid den knappt mätbara förändring i flödet av den naturliga bakgrundsstrålningen som uppstår vid ironiska uttalanden.
Bland sjöfarare i Nordatlanten har det sedan lång tid tillbaka varit en vedertagen sanning att alltför kraftig ironi till havs kan resultera i att enstaka kvanträkor uppenbarar sig ombord. Om flera personer samtidigt yttrar sig ironiskt kan delar av hela stim påverkas och falla ner på däck.
Räkans beteende har ibland utnyttjats som en fångstmetod, men aldrig i industriell skala eftersom risken alltid finns att ironin når oförutsett magnitud samtidigt som ett alltför stort stim passerar under båtens botten, med katastrofala följder.
Tyska ubåtsbesättningar lärde sig dock att bemästra de ironiska nivåerna för att fylla på sina sinande förråd under de sista åren av andra världskriget, när de allierades ubåtsbekämpningsmetoder tvingade dem att stanna i u-läge veckor i följd. Speciellt under sjunkbombsangrepp brukade manskapet passa på att "reta räka" (rehkenspritzen) eftersom nervanspänningen gav ironin extra kraft. Efter en särskilt närgången undervattensexplosion kunde alla mannar ombord synkront utropa "Oh, vad rädd jag blev nu då!" (Uh, so ein weldiger angst ich jetzt bekommen haben!) varvid hinkvis med kvanträka kunde skopas upp ur kölsvinet.
Många av de vanligaste recepten för att tillaga kvanträkan innehåller därför än idag ett par kryddmått högsvavlig dieselolja, bland annat den populära "Torpedangriffspannkahken mit Kvantrehken".
Det måste vara mycket att göra där uppe i gruvan.
Allt är en fråga om prioritering, Adam.
Mer kevlar, jag vill ha meeeer kevlar!
Skicka en kommentar
<< Home