För syns skull - eller ren illvilja?
Häromdagen kom förslaget att vi skulle följa med över Atlanten och bo i en stuga i Tennessee för att göra utflykter in i Smokey mountains nationalpark. Det verkar tyvärr bli lite omotiverat dyrt för några som oss som knappt promenerat varken i de svenska eller norska fjällen. Men igårkväll berättade Dolly Parton om sin uppväxt som country girl med elva syskon på en ranch i Smokey Mountains, Tennessee. Ikväll var jag på Bengans för första gången på länge. Tar 15 dit. Mindes knappt hur man rotar bland skivor. Kom hem med Prefab Sprouts Steve McQueen och Nicolai Dungers nya svenska skiva. Jag tror han håller på att bli religiös. Och att han lever ganska ensamt och isolerat på Brännö. En av mina gamla Dungerfavoritlåtar heter Cloudia. På nya skivan sjunger Ellen Molnia Andersson på några låtar. Dollys show var genomamerikansk och genomprofessionell, egentligen. Men det svulstiga, när det är väl genomfört, kan ju vara så härligt.
Idag var det vår. Jag fick lägga jackan på armen på vägen till stan. 35 minuter till fots till Vasaplatsen. Kaffe och muffins i solen i parken framför Hagakyrkan. Och på vägen hem fick vi se sälarna matas. Mataren såg till att ha ögonkontakt med dem innan han kastade och sikta så noga han kunde, för annars tog måsarna fisken.
Jag har satt tassar på möblerna för att skydda golvet från repor. Samtidigt tycker jag det är reporna i golvet som ger det liv och charm. Det är en livsfarlig inredningssmak. Tur Karin är här och bromsar mig, annars hade vi bara haft gamla trasiga, sunkiga 70-talsmöbler från nått gammalt dödsbo.
Förväntas göra rätt mycket just nu. På många plan. Googlade tips för procrastinators, uppskjutare:
* Håll skrivbordet städat. Ha bara den lapp du jobbar med framme. Hur gör man om lappen man jobbar med ligger på internet?
* Drick ett glas vatten varje gång du känner att du hellre hade gjort ingenting än det du borde göra. Det kan bero på vätskebrist.
* Köp vår bevisat fungerande pryl som surrar i fickan på dig var femte minut och påminner dig om att sluta inte börja med det du ska göra och börja att inte sluta med det när du väl har börjat.
Vi firade 80 + 85 + 60-årigt bröllop för mormor och morfar på Värmdö, Nacka, i helgen. En av tre som inte tillhörde släkten är en nära vän som de har träffat 6 gånger sen -54. Men då bodde han och hans fru hos mormor och morfar. Så tro inte att jag har glömt bort er om vi inte träffas mer än nån gång per decennium - vi minns en god vän. Sån är släkten.
Dolly blandar alla möjliga stilar och tiltal. Riktigt svängigt glad bluegrass, popcountry, känsliga avskalade ballader. Little sparrow sjunger hon nästan helt a cappela, i andra nummer låter bandet som ett sånt slickt västkustrockigt band som är så inne nu, och hon avslutar det hela med en storslagen gospel he is alive och alla i hela hockeyarenan tror att det är hon som är han. 50 minuter hem därifrån. Men då omvägen över stigberget.
Procrastination är något man skämtar om på internet. Men det är nog han som står i första ledet i vägen för min kroniska lycka, en tjurig dörrvakt med armarna i kors som skapar en helt onödig kö bara för syns skull. Eller av ren illvilja.
Huset min morbror bor i ser ut som en båt. Det går en trappa upp från vardagsrummet till en liten kabin på takterassen som bara är en liten kabin som ser ut som en kabyss på takterassen. Eller vad det heter.
Dolly har en ingen som helst midja, en väldig byst och en blond och stel jättefrisyr men rör sig och dansar samtidigt lite som en mormor så hela hennes uppenbarelse känns overklig. Jag är glad att jag gick. Annars frukostsquash, 35-årslunch, embassy på jazzhuset. Nytt jobb och gammalt jobb, övning med en kör - konsert med en annan, fint väder och slottskogen, google och kustarnik, sms och caféer, en sliten knappt inflyttad lägenhet och pretentioner, afterwork och ölkänsliga stämband. Cv på franska, preliminär självdeklaration, kortköpsreklamation. Köpa cykel, bokföra för tre månader i efterhand, beställa nytt tak till stugan innan kristi him, vattna bonzaien varje dag, översätta en bok, jobba nytt jobb, jobba gammalt. Finns det en VIP-väg förbi kön? Vart leder den?
3 Comments:
Tack, Seb!
Härlig lägesrapport.
Har man det så fint i livets kö ska man inte grubbla på om det finns en gräddfil, eller vart den leder.
Menar du nytt tegeltak till stugan?
Livet som kö. Intressant. Upplever det själv som en tunnel just nu. Fast det kommer sig mest av att en tidning ska till tryckeriet strax. Igen. Deadline, deadline. Men vi såg Dolly. Denna osannolika kombination av fantastiskt artisteri och genuin konstighet.
Jag är avis.
Fatta att jag och Agnes nästan fick en intervju med Dolly när vi gjorde vår altcountrydokumentär i Nashville.
Hon var typ i Florida just den veckan.
Skicka en kommentar
<< Home