Grammatisk självdistans?

"Man är en ganska cool kille men nu känns det som om man börjar gråta", sade Henrik Larsson, medan tårarna rullade ner från kinderna.

Valar, elektricitet och blommor

7 augusti. Sophiatown, Johannesburg. Kyrkan var en av få byggnader som fick stå kvar när stadsdelen revs på 60-talet. De svarta invånarna deporterades och den vita stadsdelen Triomf byggdes upp på marken.



2006 fick stadsdelen tillbaka sitt gamla namn. Marlene van Niekerks mästerliga roman Triomf utspelar sig här under apartheidtidens sista, flämtande månader. Jag har skrivit en essä om den i det aktuella numret av Axess Magasin.



Vår Johannesburgska värdinnas hundar. Boerbulls. Hon hade två till.



12 september. Utflykt norrut, mot nationalparken på västkusten. Det ligger ett enormt skeppsvrak på stranden, men vi lyckades inte ta oss dit.



Röd Hartebeest (Alcelaphus caama). Tror jag.



Eland. (Taurotragus oryx). Vet jag.



26 september. Entrén till vingården Delaires anläggning strax utanför Stellenbosch. Det lyxigaste provsmakningrummet jag nånsin varit i. Vinet var sådär, men restaurangen mycket fin.



4 oktober, Hermanus. Trodde först att mannen försökte locka till sig valar med sin lur. Men hans uppgift är att informera åskådarna om var de befinner sig.



Och detta är det mesta man ser av dem.



Fast ibland gör de så här. Rätval (Eubalaena australis). Har fått sitt namn för att den på grund av sin klumpighet och långsamhet är den "rätta" att jaga (Right Whale). Känns igen på att den inte har någon ryggfena.



Klippdass. En av styggelserna i Tredje Mosebok.



En del människor väljer att valskåda från kajak. "Inte idag", sa vi och gick och köpte glass.



Elinstallation i Bo-kaap, Kapstaden, dit vi flyttar efter nyår.



18 oktober. Clifton Beach, Kapstaden. Clifton 2 för att vara petnoga. Clifton 3 är bögstranden.



Motljus och blixt. Mitt bästa trix!



20 oktober, Stellenbosch. Jag har för vana att arbeta från Botaniska trädgården med min laptop på eftermiddagarna. Protea.



I caféet serverar de dock endast bobotie till lunch och det är jag rejält trött på nu. För sött.



Rosorna blomkålstora.



21 oktober. Gick upp kvart i sex för att lyssna på fåglarna i bergen öster om stan. Men det blåste för mycket så vi körde västerut istället, ut bland vingårdarna.



Bortom krönet börjar Cape Flats, det enorma kåkstadsområdet som omger Kapstaden.



På eftermiddagen tog jag tåget till Kapstaden för att spela in en radiogrej. SABC ligger vid Green Point, alldeles vid havet. Alltid jättefartyg på redden.

Rösta på melodifestivalen!

Ja, märklig uppmaning, jag vet, men lyssna några varv på den här låten som min kompis Vidya-Liselotte har gjort, så kommer ni garanterat bli tvungna att sms:a 180 till 72470 för 3.60 för att få se henne i festivalen!

Hobbies

Så här är det: Jag vet att det jag helst vill göra med min tid (när Astrid sover) är att ta de första konkreta stegen mot en långsiktig plan för att få ett mer kreativt och stimulerande arbetsliv. Men försöker man uppfylla sina drömmar kan man misslyckas. Misslyckas är jobbigt. Så jag skaffar mig hobbies. I våras läste jag allt jag kom åt om grönsaksodling och sådde svartrot, satte potatis, planterade jordärtskockor och beskar rosor all ledig tid. Nu har jag en vetesurdeg, en rågsurdeg, en vildjäst och en levain i kylen och över kylen ett kladdigt Stureby Levain på jäsning i en bunke.



Så här bakar man med vildjäst:

Lägg aprikoser, vatten, socker och honung i en glasburk. Låt den ligga över natten. Ta fram den morgon och kväll. Lukta på den. Titta på den. Skaka om den. Lagar du mat så plocka fram din vildjäst och låt den vara med - den älskar värmen. Upprepa i fem dygn.

Nu är vildjästen bubblig och fin och luktar syrlig likör. Blanda en liten skvätt med lite mjöl och ljummet vatten och låt stå över natten. Du har fått en "mamma". Ge den lite mer mjöl, ytterligare lite ljummet och en natts sömn - mamman har blivit en "chef". En större portion mjöl och vätska och 12 timmar senare har chefen äntligen blivit Levain och går att börja baka på.

Häv en massa mjöl, en massa vatten och det mesta av din levain i Karins mormors gamla bakassistent och kör på lägsta i 4 minuter. Låt degen vila i 20. Kör på II i 8, i med saltet och 3 minuter till. Nu kommer det värsta. Fiska upp degkroken, skrapa av degen från den med händerna och försök få så mycket som möjligt ner i en ny bunke. Levaindegen är det segaste du nånsin har haft på händerna och nu börjar dottern gråta och mobilen ringa. Skit i dom och skrapa smeten från händerna och diska maskinen i kallvatten. Med händerna! Prova att diska med diskborste en gång så fattar du.

Degen ska nu jäsa i tre timmar. Den första timmen ska du vika den fram och tillbaka vid tre olika tillfällen. Olja in händerna ordentligt, så blir det lite mindre deg i tangentbordet.

Sen ska den: hävas upp på mjölat bakbord, delas i två, formas till bröd, rundrivas och jäsa en till två timmar till innan den kan snittas och slängas in i ugnen. Släng in några isbitar i en plåt i botten - det ger fin skorpa - sänk värmen efter tio och släpp ut ångan var femte minut efter femton. Är man hardcore trycker man i en stektermometer och tar ut brödet när det är 98 grader därinne.

Öh..jaja..lurig tajming ikväll. Halv elva är degen redo att bakas ut och läggas på en andra jäsning.

Tor är ute och cyklar!

Hej Kustarnik!

Jag har en ny regel: jag får inte sitta framför datorn efter jobbet om jag inte gör någonting kreativt. Ett Kustarnikinlägg räknas som kreativt. Så förbered er på spam! Utom att jag aldrig kan hålla några regler jag föreskriver mig mer än en gång...

Jag snubblade häromdagen, via Tors sydafrikablogg, på en fantastisk text. Jag förstår inte hur han har kunnat låta oss missa den. Den handlar om Tor som cyklar på den danska landsbygden! Men det här är ju mitt inlägg, så jag ska ta lite plats först:



När jag pluggade litteratur i Paris — under ert första JMG-år — läste vi en hel del om Arthur Rimbaud — har ni inte hört om honom? en fantastisk poet med ett matchande levnadsöde. Kort: slog igenom i slutet av 1800-talet som 15-åring. Blev ihop med en av Frankrikes mest berömda, och lyckligt gifta, poeter Paul Verlaine. Blev skjuten av densamma. Gick från Normandie till Paris, skottskadad (kan vara en skröna). Skrev några banbrytande verk tills han tröttnade, 21 år gammal och åkte till Afrika för att leva på vapenhandel — som ung, i alla fall, vilket han iofs var hela sitt liv, hade denne Rimbaud för vana att gå och gå och gå, i tiotals mil, och sova under bar himmel. När jag läser Tors text ser jag framför mig en blandning av Allan Edwall i Rasmus på luffen och Rimbaud där han rullar fram, vingligt, okontrollerat på skumpiga vägar, alldeles för fort, alldeles för förfriskad, på en alldeles för liten cykel! Jag skulle vilja ge er texten nu, men ni får hålla er till tåls lite till. Ni ska nämligen få ett soundtrack till den. Det finns redan där, men om författaren inte misstycker, så vill jag göra den ännu mer konkret för er med följande lilla lista:


Il catalogo è questo
Caruso sjunger Tosca
Kraftwerk - Tour de France
Tors text - "Cykling. Ljud."

Sen vill jag avsluta med ett självporträtt från Gråberget och lite göteborgshumor:


Med teleobjektiv från vårt vardagsrumsfönster.

"Basement Saxx - Where's your head at - en frisör i en källare. I Göteborg. (Klicka om ni inte fattar)

Prumenad.

Välkomna in!

Smygpremiär endast på Kustarnik:

Politisk barnteater?

Gist through the mist

Kamrater!

Vi är skyldiga er en sammanfattning. Här är Gistholmenäventyret 2009 (som vi minns det).

Bäst

AL: Roddturen - alla i samma båt!

TP: Vädret - strålande hela helgen. Och att vi höll uppe humöret trots tunga förluster.
SD: Rövkroksturnerandet i beckmörker? Stjärnhimlen? Solvädret? Segelbåtarnas spinackers? Countrysångerna? Den svenska Dan Andersson-bluesen?

GG: Fredagskvällens bastning med sin sånginsats (bäst hittills genom åren skulle jag säga) var fantastisk. Femkampen var stor humor. Men den verkliga höjdpunkten var att ligga i fören på en roddbåt och pimpla folköl, röka pipa och äta godis, omgiven av goda vänner, segelbåtar, solglitter och vågskvalp...

Sämst

AL: Rövkroksdominansen.

TP: Skärpt "medhavd sprit-förbud" på båten. Och Lavarna i bastun. Det var bättre förr.

SD: Plåtis-Bosse och Plåtis-Micke (Störiga stuggrannar)

GG: Att min ena pipa gick sönder.

Mest överraskande

AL: UFO-ballongernas driftsäkerhet

TP: Fullt med folk.

SD: Jag hade aldrig trott att vi skulle skjuta luftpistol med en nationell idag-tidning...

GG: Att Thomas var en sån överdängare på rövkrok! Hans röv ser ju inte alls så imponerande ut.

Minst överraskande

AL: Nachostallriken på båten

TP: Mat, dryck, bastu, sång, rodd
SD: Allsången i bastun hade nog bara överraskat de som aldrig varit med på Gistan!

GG: Att vi hade köpt mellan 50 och 100 procent för mycket mat och sprit.

Bästa låt

AL: Apa till hora/Helgdagskväll i timmerkojan

TP: "As I went down to the river to pray..."

SD: Gustafs version av "Varför är där ingen is till punschen" till den traditionella söndagsstädningen med blymössa är en stark kandidat. Men troligen kommer ändå de mångstämmiga versionerna av Oh brother-låtarna ännu mer färga mitt minne. Jag svarar "As i went down to the river to pray" (eller vad den heter).

GG: Fredmans epistel no. 81, "Märk hur vår skugga" framförd i bastun, så man trodde man var i domkyrkan. Borde ha spelats in! Bubblare: "Bullfest" med Sigge Fürst, spelad via Spotify på Sebbans mobil, klockan halv fem på söndag morgon.

Godast (tuggat)

AL: Ostkaka på stranden

TP: Allt UTOM ostkaka (blä!).
SD: Risotton! Nej förresten, den blev ju aldrig av... Godast var ostkaka med krusbärssylt i strandkanten i solnedgången.

GG: Tacobuffén på fredag. Hungern är den bästa kryddan!

Godast (drucket)

AL: Den där tredje snapssorten till sillen. Eller var det fjärde?

TP: Första ölen på färjan. (Eriksberg)

SD: Förlåt Gustaf, men jag kan inte säga dina malörtsgegga med olika döskallar på etiketten. Godast dryck var söndagmorgonens kokkaffe

GG: Snapsen till sillmiddagen (utom Hallands Fläder, blä!), folkölen i roddbåten.

Årets Tor

AL: Thomas, som somnade innan festen var slut!

TP: Anders, marscherande med tusen matkassar i uttänjda armar.
SD: Thomas: han lagade ensam lördasgslunchen och somnade i bastun.

GG: Köket hade ingen självklar ÖB, vi jobbade väldigt kollektivt. Men jag säger mig själv, eftersom jag är hungrigast och inte tolererar någon slöhet vid kastrullerna.

Årets Måns

AL: Gustaf, som var fullast (?).

TP: Sebastian, som hade en ny teknisk pryl. Och älskade den.
SD: Jag själv, som tillsammans med Gustaf lyssnade på gamla KSMB-hits på min spotifymobil fram till småtimmarna.

GG: Thomas, eftersom han förorenade Österjsön med saker som inte ska vara där. Inga mobiler, men väl ett antal sönderbrända plastpåsar. (Fast det var coolt när de brann!)

Årets Anton
AL: Det finns bara en Anton.

TP: Seb, som tvingade på oss andra wail-låtar.

SD: Det blev ingen Anton i år, det var sorgligt.

GG: Anders, för det ohjälpliga vitsandet.

Förbjudet bära maskingevär på tåg

Favoritskylt på järnvägsstationen i Kapstaden. I Sverige brukar det finnas förbudsskyltar mot mjukglass och varmkorv i kollektivtrafikens fordon, men sånt trams håller vi inte på med i Sydafrika. Notera repetitionen av negationen på afrikaans. Inga (geen) farliga vapen tillåtna inte (nie). En egenhet som förmodligen har sitt ursprung i ursprungsspråken (khoi, san) som talades på Afrikas sydspets när de holländksa nybyggarna kom hit. Och visst är det väl kulhål här och där? Längst ner till höger finns en assegai och en knobbkerrie.

Kompisar 2.0

Berg och Eriksson Jr börjar bli så stora att de har stor behållning av varandra.

Ni skulle hört deras skrattkonsert på lek-och-bull-träffen i går! Magiskt.

Witchi tai-to

Witchi-Tie-To, Gimee Rah
whoa Rah Neeko, Whoa Rah Neeko
hey Ney, Hey Ney, No Way

witchi-Tie-To, Gimee Rah
whoa Rah Neeko, Whoa Rah Neeko
hey Ney, Hey Ney, No Way

water Spirit Feelin'
springin' Round My Head
makes Me Feel Glad
that I'm Not Dead

witchi-Tie-Tie, Gimee Rah
whoa Rah Neeko, Whoa Rah Neeko
hey Ney, Hey Ney, No Way

witchi-Tie-Tie, Gimee Rah
whoa Rah Neeko, Whoa Rah Neeko
hey Ney, Hey Ney, No Way