Ingen bäbis men ändå.

Det har hänt mycket de senaste 12 dagarna. Em kval i Madrid, styrman på Fram, gjutit köksbänk och sist men inte minst, borrat mig genom pekfingret.

Duraffourd - dubbelt scenfärdig!

På lördag kan alla som är sugna på att se mig i röd kåpa komma till domkyrkan klockan 12.00. I Göteborg, alltså. En annan anledning att komma kan vara att man tycker att det hör advent till att lyssna till hur guds akustik fylls av vokala välljud. Och oljud. Vi sjunger både harmonisk renässans och Poulencs Exultate Deo.

Vill man hellre se mig i en annan miljö och i en helt annan dräkt ska man åka till Hökarängen samma dag. Klockan 19.00 håller nämligen det nystartade bokförlaget Bladstaden, som jag nog har nämnt, hov i Konsthall C i Hökarängen. Det blir uppläsningar, poesi och lite performance, om jag förstått rätt. Och öl och vin. Inte minst kommer de båda debutanterna Johan & Lisa att läsa ur sina verk. Själv är jag där för att läsa ur en nyöversättning av Samuel Becketts "Första kärleken" som jag har kämpat med under hösten. Jag tror jag ska ta på mig en brun, maläten kofta och be om en skinnfåtölj att sitta i. Kanske en guldfisk i en skål? Eller ska jag ha palestinasjal och luvtröja med luvan över huvet?



Varför? Kanske, som Betty Skawonius säger i DN-intervjun med Per Morberg, som inte har något med det här att göra, "för att vi lever i en extremt extrovert kultur där det enda normala och eftersträvansvärda blivit att visa upp sig."

P3 Söndag 18.03

I skuggan av Majas födelse och dom otroligt fina bilderna på DE SOM BLIVIT TRE presenterar jag ändå lite stolt:

Söndag 25 november: Göteborgskravallerna
I juni 2001 stod Sverige för första gången som värd för ett möte i Europeiska rådet. Samtliga presidenter, premiär-och statsministrar från EU:s dåvarande 16 länder samt ledarna från de 13 kandidatländerna samlades i Göteborg.

Dessutom genomfördes ett än mer historiskt besök. George W Bush blev den förste sittande amerikanska president som satte sin fot i Sverige. På gatorna skulle över 50 000 demonstranter protestera mot makten. 2 500 poliser, den största polisinsatsen någonsin i Sverige, skulle stå för ordningen.

P3 Dokumentär berättar historien om kravallerna vid EU-toppmötet i Göteborg 2001.

Producerat av: Anton Berg
Sänds: Söndag 25 november 18.03

Kustarniks nyaste redaktionsmedlem

Nu är vi hemma efter ett par dygn på bb.
Först - i nån slags adrenalinrus - på förlossningen sa vi att "vi stannar bara en dag på bb, va?", men insåg ganska snabbt att det inte var så dumt att ha massa duktiga barnmorskor och sjuksköterskor ett knapptryck bort. Det är en hel del man ska få in rätta knycken på.

Nu ska vi bara softa i Sjöstaden den närmaste tiden.
Och tack vare mitt skiftjobb gör de tio pappadagarna att jag inte behöver börja jobba förns mitten av december.
Grymt.

Maja mår bra. Hon gillar att äta, sova och hänga på pappas axel och kolla läget. På väg hem från sjukhuset lärde vi oss att en barnvagn fungerar jättebra som sömnpiller. Bra att veta.

Här finns fler bilder på underverket, förresten.

Hurra för Maja!

Danstips

Den 23 och 24 november gästspelar Skånes Dansteater på Dansens Hus i Stockholm med föreställningen Pers Planet. Det är det bästa jag har sett. Jag vet – jag överdriver ibland och kan ofta vara pompös. Men detta är allvar. Fullt allvar.

Läs mer här:

Jag ska dit igen!

Min helg

Fredag

Per och Ann-Catrine kom över. Vi skulle provspela ett spel för recension. Khet heter det och handlar om laserstrålar och speglar. Jag gjorde smördegspizzor med lax. Spelet var tråkigt. Pizzan var god.


Sen gick vi till Raw och såg Miss Li. Kabaretpop med rolig orkester. Jag recenserade den i tidningen.
"A little piece of me, sjunger Miss Li i en av låtarna, och det gäller verkligen för korta åskådare, som får nöja sig med små glimtar i digitalkamerornas lysande displayer."




Lördag

Sovmorgon.
Sen åkte vi på utflykt till Nyköping. Vernissage för en utställning om stickning som jag ingår i. Väldigt fin utställning. Mina alster hade, med all rätt, placerats på en lite mer undanskymd plats. Det var däremot INTE med all rätt som de hade stavat mitt efternamn Pilh.
(Bild kommer)

Via ett galleri med popkonst hamnade vi på trevlig indisk restaurang. Jag åt lamm och drack en 66-centiliters Cobra. De har bra size på ölflaskorna, de där indierna.

På vägen hem sov jag i baksätet. Det var mörkt ute Mysigt.
Storkok med chili con carne. Jag "gick till stan" på chilin. Starkt men inte för starkt.
Landskamp på tv. Mattias, Stefan, Elise, Johanna och Tage kom över. De tre sistnämnda somnade.



Söndag
Sovmorgon.
Sen gick vi på vårt livs första husvisning. Kåken var okej, men typ alla tapeter och golv måste bytas för att vi verkligen ska trivas. Jag såg en viss potential att bygga bastu i källaren.


Lunch på Eskilstuna konstmuseum. Fina utställningar. Bäst var grafiken av Kent Carlsson, och Albin Karlssons limprojekt.


På kvällen spelade jag innebandymatch. Vi vann med 9-4. Det var skitkul, för motståndarna var så uppretade, och kom med hot mot vår personliga hälsa.
Sen stickade jag nästan en hel barnstrumpa.

Fin helg - igen!

Söndag 18 november 2007

1. Gick upp vid sju och kollade att Norénrecensionen såg ut som den skulle. Märklig rubrik... (I papperstidningen, alltså. På nätet är den bättre.)

2. La mig igen.

3. Steg upp vid nio. Åt frukost, läste tidningen, lyssnade på Panelen i Godmorgon Världen och Alltid på en söndag i P2. Frukostbarock, underbart.

4. Bestämde mig för att lyssna igenom Tosca. Satte mig in i handligen på Wikipedia, och la mig i soffan med texthäftet och började lyssna. Det börjar pang på.

5. Lyssnade på slutet av första akten tre, fyra gånger. Det är så fantastiskt bra. Återhållet, enkelt, vackert. (Det är när polischefen smider sina ondskefulla planer...)




6. Ringde till Erik och sa att vi måste åka till Rom och besöka kyrkan och palatset där den utspelar sig. (Castel Sant'Angelo, från vars tak Tosca kastar sig i slutet har vi redan varit vid.)

7. Cyklade till två gallerier i industriområdet och kollade på konst (Wuthering Heights och Cirkulationscentralen).

8. Gjorde köttbullar (efter Wretmans recept) med skysås, potatismos och lingonsylt. Läste Kvällspostens recension av Teater Terriers föreställning Best of Dallas. Jag ska skriva en till Sydsvenskan. Ögnade igenom Aase Bergs artikel om skolmassakern i Finland och HD Thoreau.

9. Mamma ringde och ville veta vad det var för musik hon hade hört i Cullberg-dokumentären. Hon nynnade två toner: Åh, den där dansen ur Prokofjevs Romeo och Julia, förstås...

10. Och där är jag nu. Ska antingen läsa Månen tur och retur (del 1) eller lyssna igenom andra akten av Tosca.

11. Det börjar skymma. Kaffet är gammalt. Apelsinerna droppar när man skalar dem. Den vita buketten från förra lördagen är fortfarande fin.

Nu vet ni.

Nu blir det så där fint ljus på dagarna igen

Kroppslig musik

Det ska sägas att det pirrade till redan när jag insåg att vi skulle få höra Gårdakvarnar och skit spelas på den stora orkestern - så förutsättningarna var ju goda. Men sen... Jag rös, svettades, rös. Och kämpade med tårarna. Det var så storslaget. Den här enkla låten som får mig att vackla redan i sitt lilla format, och nu var den fysisk, den var överallt, den omslöt mig. Den var pukor som kortslöt hjärnan, den var en varm vind av stråkar som lyfte oss mot taket, den var gäll oboe och mörk, moderlig tvärflöjt som tog sig in under huden, och den var Håkan Hellström rätt in i hjärtat!

Gårdakvarnar och skit

Måndag

** Nej, bebisen har inte behagat att titta ut än, så vi sysselsätter oss bäst vi kan i väntan på ankomsten. Nu håller jag till exempel på och lagar kaviarfisk med pressad potatis. Och läser Piers Morgans fantastiskt underhållande biografi från tiden som tabloidlegendar.

** Här är förresten Christians maffiaknäck från helgens SvD om ni missade. Bylinen står inte med på nätet, men det är Fererra.

** Om ni ska gå på bio kan jag tipsa om Michael Clayton. Fyra getingar. Sågs i lördags eftermiddag i en salong full med pensionärer. Det är tydligen bara pensionärer och vi som går på bio på eftermiddagen.

** Vad gör ni då?

Radiotips

En pånyttfödd värld
– ett besök på verklighetens Brideshead

Sändningstider i P1
Torsdag 8 november kl 14.03
Måndag 12 november kl 18.15

Även på webben.

”Världens genom tidernas bästa TV-serie” brukar den kallas – TV-filmatiseringen av Evelyn Waughs roman Brideshead Revisited som sändes första gången 1981. I Sverige fick den titeln En förlorad värld, vilket just är vad det handlar om på många plan. Förlorad barndom, förlorad kärlek, förlorad vänskap, förlorat arv. Den utspelar sig på 20- och 30-talet, och skildrar vänskapen mellan den unge konstnären Charles Ryder (Jeremy Irons) och den förnäma och högadliga familjen Flyte. I ständigt centrum står deras enastående och trollbindande slott Brideshead.

Slottet som ”spelar rollen” som Brideshead heter i verkligheten Castle Howard och ligger i Yorkshire. Det har även utgjort sceneri för storfilmer som Stanley Kubricks Barry Lyndon, och nästa år kommer det åter att hamna i strålkastarljuset, för då kommer en nyinspelad filmversion av ”Brideshead Revisited”, med bland annat Emma Thompson och Matthew Goode.

I veckans Reporter besöker vi Castle Howard och dess nuvarande ägare, the Honourable Simon Howard, vars familj har bott där sedan början av 1700-talet. Tor Billgren vandrar runt på den enorma egendomen och besöker några av platserna där seriens mest minnesvärda scener spelades in och försöker förstå slottets dragningskraft. Hur kan det etsa sig fast som det gör? Vad var det Waugh försökte ringa in med sin roman? Och varför älskar vi att vältra oss i nostalgi över la vie de château.

Har jag sagt att den här killen är min idol?

Dagens flabb