Söndag 18 november 2007
1. Gick upp vid sju och kollade att Norénrecensionen såg ut som den skulle. Märklig rubrik... (I papperstidningen, alltså. På nätet är den bättre.)
2. La mig igen.
3. Steg upp vid nio. Åt frukost, läste tidningen, lyssnade på Panelen i Godmorgon Världen och Alltid på en söndag i P2. Frukostbarock, underbart.
4. Bestämde mig för att lyssna igenom Tosca. Satte mig in i handligen på Wikipedia, och la mig i soffan med texthäftet och började lyssna. Det börjar pang på.
5. Lyssnade på slutet av första akten tre, fyra gånger. Det är så fantastiskt bra. Återhållet, enkelt, vackert. (Det är när polischefen smider sina ondskefulla planer...)
6. Ringde till Erik och sa att vi måste åka till Rom och besöka kyrkan och palatset där den utspelar sig. (Castel Sant'Angelo, från vars tak Tosca kastar sig i slutet har vi redan varit vid.)
7. Cyklade till två gallerier i industriområdet och kollade på konst (Wuthering Heights och Cirkulationscentralen).
8. Gjorde köttbullar (efter Wretmans recept) med skysås, potatismos och lingonsylt. Läste Kvällspostens recension av Teater Terriers föreställning Best of Dallas. Jag ska skriva en till Sydsvenskan. Ögnade igenom Aase Bergs artikel om skolmassakern i Finland och HD Thoreau.
9. Mamma ringde och ville veta vad det var för musik hon hade hört i Cullberg-dokumentären. Hon nynnade två toner: Åh, den där dansen ur Prokofjevs Romeo och Julia, förstås...
10. Och där är jag nu. Ska antingen läsa Månen tur och retur (del 1) eller lyssna igenom andra akten av Tosca.
11. Det börjar skymma. Kaffet är gammalt. Apelsinerna droppar när man skalar dem. Den vita buketten från förra lördagen är fortfarande fin.
Nu vet ni.
2 Comments:
Slutscenen i Tosca är också magnifik. är precis klar med min recension av Dallas
Ser inte kyrkan lite för välpolerad ut? Det känns mer som ett slott. Det ser ut som om ljudet bara skulle studsa. För det är väl akustiken som gör kyrkan?
I vår ska jag sjunga i Berliner Dom. Är den cool?
Jag har hela Tosca kvar!
Intressant tycker jag att du är så noga med att läsa recensionerna innan du skriver din egen. Jag har varit väldigt noga med att inte titta i den gamla versionen av översättningen innan jag kände mig klar med min egen. Men nu har jag börjat läsa den gamla. Jag tycker att man har något slags akademisk skyldighet att göra det. Egentligen borde inte någon ny text skrivas som inte motiveras av brister i en föregående. Om den inte ger ett helt nytt perspektiv på saken. Jag gjorde alltså troligen på fel sätt. Fast risken är då att jag väljer en sämre formulering bara för att inte välja samma.
Jaja. Nu ska jag till Kungsportsplatsen för att möta mitt lunchsällskap.
Skicka en kommentar
<< Home