Idag kom vi hem från Åre med nattåget. Meningen var att vi skulle vara framme vid slutstationen Göteborg halv nio i morse, men halv sju väcktes vi av meddelandet att vi redan hade nått slutstationen och att den hette Stockholms central, och att alla skulle ut ur tåget. Förvirrade fick alla föräldrar i tåget rycka sina treåringar ur sängen, dra på dem jackan och stövlarna och Ta på dig mössan, Jakob! Sen skulle det kånkas slalomskidor, pjäxor, dubbla uppsättningar jackor och täckbyxor, 10-åringens plastsnowboard, pulkan och all mat som blev över i stugan och som man tog med hem eftersom vi ju ändå åker direkttåg hem. Allt detta i morgonfrilla, liggvagnssvett och bårhusandedräkt. Vi var tydligen tre timmar sena till Stockholm så vårt tåg hade ställts in. Ni kan tänka er att folk blev oxtokiga. Den första stackars stinsen vi mötte på perrongen fick en tant på sig som stod och skrek för att han vägrade bära hennes bagage. Själv tappade jag en lins i villervallan och var halvblind och förvirrad, men mina medpassagerare tog all ilska ifrån mig, det fanns som ingen ilska kvar att plocka ur atmosfären, den var redan mättan. Skandalen hade ältats sönder redan innan vi hade hunnit sätta rubrik på den själva. Hur gör de för att aldrig...? Och i andra länder fungerar det minsann! Natten har varit fruktansvärd, först var vi tre timmar sena i Stockholm, och sen det här! Det var ju spädbarn med på tåget! Så här får det inte gå till.
I slutändan kom vi fram en och en halv timme sent till Göteborg, fick frukosten betald på tåget, kan skicka in biljetterna och få pengarna för hela resan, 1100, tillbaka och fick en godtagbar anledning att slippa åka till jobbet idag. Skön deal, säger jag.