Kyrkogårdspromenad igen
En promenad i småregnet på S:t Paulis mellersta kyrkogård med en pipa Borkum Riff. Plötsligt kom jag in i ett område som jag aldrig varit i trots att jag promenerat på kyrkogården regelbundet de senaste fyra åren. En helt ny värld av små gravar med små gravstenar och ofta puttenuttiga dekorationer. Det droppade stillsamt, fåglarna kvittrade och jag satte mig på huk här och där och strök undan blommorna och läste. Melankoli är min bästa känsla. Och nu när jag skriver detta, tillbaka i lägenheten, är klockan 19.59. Dubbelavsnitt av Simpsons. Jag häller upp ett stort glas nyponsoppa...
7 Comments:
Det är sådana stunder och dagar som livet är till för. Visst, de stora himlastormande känslorna är kanske mäktigare, men av regelbundna små lyckostunder och vemodig kontemplation bygger man sin själ frisk och stark.
Карлсон жил, Карлсон жив, Карлсон будет жить! )
"And this song is about a mother. She is singing about her son. He has gone to the war. And he will never come back."
Sergeij förklarar ryska folkvisor för en full Anton i salongen medan Thomas översätter fylletratten Måns vänersborska kraxande på toaletten.
- Det finns inga plaaaaaaner på att jag ska äta dom där pillrena, Thomas! Säg det Thomas, inga plaaaaaner!
Där var också melankolin att föredra - låt vara att det mesta är att föredra framför spykaskader i tvättmaskiner...
Var det verkligen någon som spydde i tvättmaskinen???
Hehehihihaha!
Måns spott-kräktes PÅ tvättmaskinen (toppmatad).
Var hittade du det Karlssonska slagordet, Måns?
Thomas: Karlssoncitatet hittade jag på flickr. Satt och kollade stockholmsbilder, och det var någon ryss som skrivit så om en gränd i Gamla Stan.
Förresten får man faktiskt skylla sig själv om man gör en tvättmaskin som ser ut EXAKT som en bidé.
Ouuh, det hade med andra ord kunnat hända värre saker med den stackars maskinen?!
Skicka en kommentar
<< Home