Stå där det behövs!
Kom hem från en fantastisk långhelg i Klövsjö igår, 70 mil har vi att köra på ganska smala 90-vägar. Trots annandag påsk var inte trafiken så hemsk. Efter 50 mil på hemresan närmar vi oss Örebro och vägen blir riktigt bra, två filer, mitträcke och fortfarande lite trafik. Har en bil framför mig som kör i 87km/h så jag kör om, och då står dom där, ursäkta uttrycket "snutjävlarna". "Det här gick alldeles för fort, 109 på 90-väg, det blir 2400kr tack". Så fick jag alternativen att erkänna och betala böterna eller ta det till tingsrätten, vad är det för val. Om jag nu hade kört lagligt men ändå blivit stoppad och vill överklaga, vad har man för försvar då, "jag körde inte för fort" det är mitt försvar, håller det i rätten tro? Hade jag blivit stoppad och kört 19 km/h för fort utanför en skola hade jag inte sagt nåt men att göra det på en väg som lika gärna kunde varit motorväg gör mig förbannad. Men till polisens försvar så fanns det ju en sån jättepraktisk grusplan brevid vägen där det är smidigt att vinka in bilarna.
posted by adam @ 11:55
7 comments
7 Comments:
Nelsonskratt.
Inte åt att du Adam blev bötfälld men åt ditt arga inlägg.
Det är så på pricken en insändare i Metro!
Jag minns när jag åkte dit, Tor och Måns var väl med i bilen? Det gick loss på 1800 spänn. Jag var skitsur. Men jag hade ju kört för fort så det var inte mycket att snacka om.
Men det går över Adam!
Ja, Anton.
Jag var med i bilen.
Och fick sysselsätta mig med att hålla fast Tor som ville:
"Gå ut och urinera demonstrativt framför polisbilen".
Nästan lika spännande som när jag och Tor åkte fast tillsammans för tjuvåkning på spårvagnen i Göteborg, och Tor tog fram sin bandspelare för att interJUVa biljettkontrollanterna.
De behövs överallt, Adam.
Överallt!
Vi ska nämligen inte känna oss säkra på att vi kan brassa på någonstans.
Det är bra.
Bortsett från olycksrisken bränner man mer soppa vid högre hastigheter.
Fast det var kymigt att de plockade dig precis efter en omkörning. För såna måste man ju få göra, för trafiksäkerhetens skull.
Jag fick mitt livs första fortkörningsbot här om månaden.
Efter att ha haft körkort i 15 år.
Fångad av en fartkamera.
På en 70-sträcka.
Vid Altajärvi.
Där det finns två hus och en vedbod i skogen intill vägen.
Jag körde 78.
Det blev 1500 spänn.
"Bra", tänkte jag.
"Det här stärker de statliga finanserna och upprätthåller vårt sociala skyddsnät!"
Tänkte jag.
"Och det skapar arbetstillfällen i Norra Norrlands inland, eftersom Rikspolisstyrelsen upprättat en ny central för hantering av hastighetsöverträdelser som registrerats av fartkameror, och placerat den centralen i Kiruna!"
Tänkte jag.
"Och jag har lärt mig att inte köra och samtidigt snacka i telefon, om än med handfrimikrofon, och förklara för Sunday Times hur skivrasbrytning går till."
Tänkte jag.
Ring till Ring P1, Adam. Eller skriv insändare i Tinninga! Själv blev jag stoppad ikväll för att jag
1. inte stannade vid stopp
2. körde utan ljus
Jag gav konstapeln en allvarlig blick och han bad genast om ursäkt för att han generat mig.
Poliserna uppskattar säkert att man ger dem tips om viktigare arbetsuppgifter som de borde ta itu med. Ta kontakt med närmaste poliskontor, det hör nog till ovanligheterna att medborgarna tar ett sådant ansvar för att effektivisera myndigheten. Att argumentera med representanter för ordningsmakten brukar löna sig, det är nämligen den enskilde polismannen/parkeringsvakten/biljettkontrollanten som själv beslutar om vilka regler som gäller och de kan också godtyckligt modifiera dem på stället om de så vill.
Avdelning: Sen lördagskvällsironi
Underbart
"Om en bare ä arg, så går de!", sa en vis man.
Skicka en kommentar
<< Home