Spörsmål
Har Expressen skickat Johan T. Lindwall till USA för att stalka prinsessan Madeleine på heltid?
Istället för Göteborg. I brist därav.
Har Expressen skickat Johan T. Lindwall till USA för att stalka prinsessan Madeleine på heltid?
Nu förstår jag äntligen konceptet bakom OC. Man har samlat ett gäng jämnåriga skådespelare som får leka mamma-pappa-barn framför kamerorna. Smart och nyskapande, men ganska förvirrande.
Hade några minuter mellan konserterna i Hovs kyrka utanför Båstad i eftermiddags. Gick från gravsten till gravsten. "Varför fick hon inte leva längre?" "Han gifte sig med en äldre kvinna. Var det ovanligt?" "Varför heter så många Petronella?" Molnen skingrade sig över havet, som gick från stålgrått till grönt.
Imorgon drar vi till sommarstugan i Harge. Jag har kollat upp det och campingen bredvid visar Matchen. Den Franska blomman kommer äntligen att slå ut. Tyvärr har jag gjort min läxa dåligt och har inte lyckats fixa någon som helst hantverkare till detta varv till stugan. Utom Thomas och Elise. Så vi ska inhandla färg och skrapor. På vägen till stugan lyckades vi boka in den enda lediga tiden i hela Västeuropa den här sommaren för importbesiktning av en bil som jag har köpt billigt av min rike farbror i Waterloo. En svart Fiat Punto från förra året. Liten, enkel men fräsch och mysig. Den kom idag med en stor lastbil som även körde en camouflagefärgad traktor och en grå Goggomobil!
Midsommarafton
Jag hade inte tagit del av en enda match under detta VM.
Man vet att det är sommar när tidningarna går bananas.
Kära vänner, det här är ascoolt:
Efter att haft tur med lottningen hos Svenska Fotbollsförbundet fann vi oss ståendes med varin biljett till Sveriges första match i fotbolls-VM i Tyskland.
Kristian Sandvall (t.v.) och Mikael Gustavsson är vänner sen dag ett. De växte upp i Kristdala, ett litet samhälle någon mil rätt in i skogen från Oskarshamn. Våra vägar korsades i gymnasiet och vi fann varandra på allvar genom skidresor till Val D´Isere och Val Thorens i de franska alperna.
Som ni ser på bilden började resan bra och på ett, för oss, tämligen välkänt sätt. Ölen i Dortmund visade sig vara fullt drickbar.
Med på resan var även Kristians flickvän Michaela.
Dortmund är en stad något större än Göteborg, belägen bara en timme från Düsseldorf mitt i det stora industritäta Ruhr-området. Men av smog märkte vi intet.
Staden var rustad för fest, de få kroppsarbetare vi såg till var städpersonal och sopåkare som samtliga hade nya overaller med siffran 9 och texten CLEANSMAN på ryggen, för att hylla tyske förbundskaptenen och förre storspelaren Jürgen Klinsmann.
Till och med pissoarerna hade livtats upp. Här gällde det tydligen att få in bollen i mål under hela... akten.
Detta hade vi såklart roligt åt och vi trivdes av att vara mitt i smeten av fans i olika tröjor, öl i olika sorter och storlekar, korv i olika längder (en halv eller en hel meter) och sol i lika mängder (värmebölja, 32-34 grader och inte ett moln så långt man kunde höra Thomas Ledin.)
Tyvärr fanns det en hake. Det gör det nästan alltid när man har det gött.
Haken var flera hektar stor, kostade 35 euro per näsa och dygn, hette Fan Camp och skulle vara vårt hem i fem nätter.
Så här står det på www.fancamp.de:
Så här mysig var Fan Camp:
Nej nej nej, ingen dörr, bara tre väggar. Inget tak. Inga madrasser! Bara segelduk uppspänd med fjädrar. Vår packning fick förvaras i skåp (precis sånna man hade i högstadiet) som vi hyrde för 4 euro per dygn.
Vi försökte av naturliga skäl att tillbringa så lite tid som möjligt på Fan Camp.
Istället njöt vi av solen och att vara en del av alla svenska fans som intagit Dortmund och festade loss.
Alla bilder är tagna med min mobiltelefon, tycker att det blev förvånansvärt bra kvalité, även om det här experimentet kanske inte blev helt lyckat. Men ni ser ju alla fall att vi inte bara drack öl.
Ju närmare matchen vi kom, desto fler gula tröjor dök upp. Runt fontänen på Alte Markt fanns först bara uteserveringar. Sen fanns bara fans. Svenska fans.
Och självklart var vi svenska fans allihopa! Notera halsduken runt Mickes hals, den dök upp på matchdagen trots 34 grader i skuggan. Nu började fansens vandring ut till Westfalenstadion. En röd matta hade spikats fast i marken som vi följde genom stan. Hela vandringen tog säkert 40 minuter, alltså runt 6 km, hela tiden på mattan. Coolt!
Överallt sjöngs det. "Vi är svenska fans allihopa!" "Henke Larsson går på vattnet" "I love you Ich liebe dich; Zlatan Ibrahimovich" "Es gibt nur ein Rudi Völler"...
Efter 2 dygn av öl, sol, sång, skratt och förväntan så blev det då till slut dags för spelarna att göra entré.
Bättre än så här blev det inte. Nackhåren reste sig, publikens DÅN var öronbedövande, värmen, serpentinerna som sakta lekte i vinden och aldrig verkade ta mark, nationalsången (för en gångs skull helt motiverad och så mäktig) framförd av 40 000 röster (minus Henke, han sjunger aldrig)... Jag tror ordet wow sammanfattar det allra bäst.
Resten vet ni. Så snopet. 0-0 mot T&T. Som att hångla och smekas i två hela dagar och nätter utan att få orgasm när det sen ska till...
Men så här, post Paraguay, känns det ändå som att det var ett grymt äventyr. Jag åker gärna på nästa mästerskap, helt klart.
Bara jag slipper Fan Camp.
Välkommen I Fäders Spår!
Erik fick med sig mina nycklar när han hastade till bussen, så jag fick promenera till hans fader och hämta extranycklarna, för att inte behöva sitta isolerad i lägenheten under hela min andra semesterdag. Jag gick via kontoret och hämtade min post, och i facket väntade Åke Hodells mästerverk Ikaros död, fan vad jag älskar den boken. Caféerna var alltjämt stängda, så jag satte mig på Davidshallstorg och läste för mig själv, högt, efter att ha köpt jordgubbar av torgmannen. Gick hem via apoteket (solkräm och myggmedel) och systemet (8 flaskor San Pellegrino) och åt lunch. Satte mig mot ett träd S:t Paulikyrkogården och lyssnade på musik. Varför används inte kyrkogårdarna i större utsträckning? Det är i regel fantastiska platser, välskötta och rofyllda. Ut med picknickfiltarna på gräsmattorna (kanske inte just i minneslundarna...) och öppna mineralvattnet, plopp. Joakim Borda anslöt och vi gick efter en stund till S:t Knuts Torg och fikade. Åkte till Lund och träffade Erik på Skissernas Museum där det var vernissage för en skuptur som dessvärre hade förstörts tidigare i veckan. Tusentals studentekipage, annars en spöklikt tom stad i darrande uppladdning inför Sverige-Paraguay. Tillbaka till Malmö där vi åt japanskt på Hai med matchen i bakgrunden. Bestämde oss för att vara i Skillinge på midsommar. Gick hemåt i rask takt för att inte missa slutet av matchen, Erik valde att se den i Folkets Park tillsammans med de tiotusen, jag var på grund av vissa behov tvungen att gå hem. På med teven, av med ljudet, på med radion, och saken var klar.
Bara halvdag, förstås. Lunch på Target, deras ljuvliga soppa givetvis, den enda vietnamesiska maten de har i sommar, kockarna har semester, typ. Frestades av jordgubbarna på hörnet i Gamla Väster (20 kr/liter) men avstod. Fortsatte till Pressbyrån på Centralen, insåg att jag borde ha köpt de där jordgubbarna, men upptäckte att det fanns jordgubbar där också. Fast de kostade 40 kronor litern. Fan. Köpte Brämhults, kexchoklad och Yalla och gick mot Kockums gamla docka. Utgrävningarna vid Citytunneln liknar Ground Zero.