Rapport från VM

Efter att haft tur med lottningen hos Svenska Fotbollsförbundet fann vi oss ståendes med varin biljett till Sveriges första match i fotbolls-VM i Tyskland.

Ett VM är alltid en fest. Ett VM i fotboll är en super-fest. Och nu var alltså även vi bjudna!

Kristian Sandvall (t.v.) och Mikael Gustavsson är vänner sen dag ett. De växte upp i Kristdala, ett litet samhälle någon mil rätt in i skogen från Oskarshamn. Våra vägar korsades i gymnasiet och vi fann varandra på allvar genom skidresor till Val D´Isere och Val Thorens i de franska alperna.
Som ni ser på bilden började resan bra och på ett, för oss, tämligen välkänt sätt. Ölen i Dortmund visade sig vara fullt drickbar.

Med på resan var även Kristians flickvän Michaela.

Dortmund är en stad något större än Göteborg, belägen bara en timme från Düsseldorf mitt i det stora industritäta Ruhr-området. Men av smog märkte vi intet.

Staden var rustad för fest, de få kroppsarbetare vi såg till var städpersonal och sopåkare som samtliga hade nya overaller med siffran 9 och texten CLEANSMAN på ryggen, för att hylla tyske förbundskaptenen och förre storspelaren Jürgen Klinsmann.

Till och med pissoarerna hade livtats upp. Här gällde det tydligen att få in bollen i mål under hela... akten.

Detta hade vi såklart roligt åt och vi trivdes av att vara mitt i smeten av fans i olika tröjor, öl i olika sorter och storlekar, korv i olika längder (en halv eller en hel meter) och sol i lika mängder (värmebölja, 32-34 grader och inte ett moln så långt man kunde höra Thomas Ledin.)

Tyvärr fanns det en hake. Det gör det nästan alltid när man har det gött.

Haken var flera hektar stor, kostade 35 euro per näsa och dygn, hette Fan Camp och skulle vara vårt hem i fem nätter.

Så här står det på www.fancamp.de:

The 30-day summer party hit of the year in the fan hall with nearly 4.000 low-priced beds for overnight stays in the fan camp – all under one roof!

Så här mysig var Fan Camp:

Nej nej nej, ingen dörr, bara tre väggar. Inget tak. Inga madrasser! Bara segelduk uppspänd med fjädrar. Vår packning fick förvaras i skåp (precis sånna man hade i högstadiet) som vi hyrde för 4 euro per dygn.

Vi försökte av naturliga skäl att tillbringa så lite tid som möjligt på Fan Camp.

Istället njöt vi av solen och att vara en del av alla svenska fans som intagit Dortmund och festade loss.

Alla bilder är tagna med min mobiltelefon, tycker att det blev förvånansvärt bra kvalité, även om det här experimentet kanske inte blev helt lyckat. Men ni ser ju alla fall att vi inte bara drack öl.

Ju närmare matchen vi kom, desto fler gula tröjor dök upp. Runt fontänen på Alte Markt fanns först bara uteserveringar. Sen fanns bara fans. Svenska fans.

Och självklart var vi svenska fans allihopa! Notera halsduken runt Mickes hals, den dök upp på matchdagen trots 34 grader i skuggan. Nu började fansens vandring ut till Westfalenstadion. En röd matta hade spikats fast i marken som vi följde genom stan. Hela vandringen tog säkert 40 minuter, alltså runt 6 km, hela tiden på mattan. Coolt!

Överallt sjöngs det. "Vi är svenska fans allihopa!" "Henke Larsson går på vattnet" "I love you Ich liebe dich; Zlatan Ibrahimovich" "Es gibt nur ein Rudi Völler"...

Efter 2 dygn av öl, sol, sång, skratt och förväntan så blev det då till slut dags för spelarna att göra entré.

Bättre än så här blev det inte. Nackhåren reste sig, publikens DÅN var öronbedövande, värmen, serpentinerna som sakta lekte i vinden och aldrig verkade ta mark, nationalsången (för en gångs skull helt motiverad och så mäktig) framförd av 40 000 röster (minus Henke, han sjunger aldrig)... Jag tror ordet wow sammanfattar det allra bäst.

Resten vet ni. Så snopet. 0-0 mot T&T. Som att hångla och smekas i två hela dagar och nätter utan att få orgasm när det sen ska till...

Men så här, post Paraguay, känns det ändå som att det var ett grymt äventyr. Jag åker gärna på nästa mästerskap, helt klart.

Bara jag slipper Fan Camp.