Om Argentina

Köttet var fantastiskt. Inte nödvändigtvis så brett, men väldigt högt, gott, och framförallt mycket. Dessutom alltid hett och nygrillat. Den största köttupplevelsen fick vi faktiskt i Brasilien, där kyparna vandrade mellan borden med stora spett från grillen, som de skar bitar av direkt på tallriken. Det var buffé. Jag åt pinsamt mycket.
Nackdelen skulle väl vara att de satsar väldigt lite på salladen.

(Så, Sebastian och Gustaf, nu kan ni titta igen!)

Vi såg levande djur också. Bland annat i naturreservatet Esteros de Ibera. Där dominerade caymaner, och kapyvarer. De sistnämnda är "el roedor el mas grande del mundo". Alltså världens största gnagare. Andra djur vi såg: apa (mono), gam, ödlor, typ en tvättbjörn, tusentals med fjärilar, kackerlackor, flamingo, kossor och tukaner.
Vi kom skitnära el roedor el mas grande del mundo. Här är en av bilderna (djuret till höger):

De flesta fjärilarna bodde i den subtropiska regnskogen. Där låg också Iguazu-fallen, världens typ coolaste vattenfall. Jag ska inte ens försöka beskriva hur snyggt det var. Jag tänkte mycket på hur det var att komma först hit, utan att veta vad man hade att vänta sig. Och innan de hade satt upp staket...

Innan dess var vi i Colon - en gammal badort längs Uruguay-floden. Där åkte vi båt med Charlie Adamson, med brittisk far, som även bjöd hem oss på kött och tango.

De är inte så bra på engelska, argentinarna. Tur att jag är så bra på spanska. (Fick faktiskt beröm flera gånger, från taxichaufförer och andra potentater.)

Jag har släppt kronologin för länge sen. Från naturreservatet med alla roliga djur åkte vi hursomhelst med en snubbe i en fyrhjulsdriven pickup. Det var nödvändigt eftersom det hade regnat så mycket. De sa att det skulle ta tre timmar, men vi bumpade och skumpade fram i fem timmar. Många gånger var det nära att vi körde fast, och vi mötte kanske fyra bilar och fem hästburna gauchos på hela tiden. Hanses grabb var med, och när vi blev avsläppta i en stad som heter Posadas bytte de plats. Fjortisen skulle övningsköra genom lervällingen på tillbakavägen!

(Bilden visar en torr och fin vägsträcka.)

Från vattenfallen åkte vi buss till Mendoza, vid Anderna. Det var jävligt långt. Om ni vill veta exakt hur länge vi satt i den där bussen får ni fråga speciellt. Det bästa med Mendoza var det som syns på bilderna nedan.

- Cykeltur med vinprovning

- Elefant med lång snabel på zoo

- Rafting med slackerguide

- Att Obama vann

Nu orkar jag inte lägga in så många fler bilder, för det strular så jävligt.

I varje fall. Från Mendoza åkte vi tillbaka till Buenos Aires, men vi stannade två dagar i ett häftigt deltaområde som heter Tigre. Det är fullt bebott med skolor, restauranger och butiker. Fast allt ligger på öar, och man har båtbussar för att ta sig mellan olika platser. Där hade vi hyrt en stuga, och hängde mest vid en pool ett par dagar. Jag tyckte det var jättesoft men min bättre hälft hade problem med myggen. ("Si at det var Latinamerikas myggklekkeri!")

Buenos Aires var najs, men lite stökigt och avgasigt i centrum. Vi bodde typ på Södermalm och hängde runt mycket i de trendiga butikerna och åt på samma krogar som alla andra mediamänniskor. Kändes mycket civiliserat och trevligt. Den bästa matupplevelsen hade jag faktiskt på en skandinavisk restaurang! Den hette Ölsen, och serverade bland annat sill på grovt bröd. Helt fantastiskt efter två och en halv vecka med grillat kött.

Vi såg förstås massor av grejer, men självaste pricken över i kom struttande på flygplatsen när vi skulle kliva ombord på flyget till Madrid.

Jag lyckades knäppa en suddig bild - och där kändes resan komplett!