lördag, november 29, 2008

Om Argentina

Köttet var fantastiskt. Inte nödvändigtvis så brett, men väldigt högt, gott, och framförallt mycket. Dessutom alltid hett och nygrillat. Den största köttupplevelsen fick vi faktiskt i Brasilien, där kyparna vandrade mellan borden med stora spett från grillen, som de skar bitar av direkt på tallriken. Det var buffé. Jag åt pinsamt mycket.
Nackdelen skulle väl vara att de satsar väldigt lite på salladen.



(Så, Sebastian och Gustaf, nu kan ni titta igen!)

Vi såg levande djur också. Bland annat i naturreservatet Esteros de Ibera. Där dominerade caymaner, och kapyvarer. De sistnämnda är "el roedor el mas grande del mundo". Alltså världens största gnagare. Andra djur vi såg: apa (mono), gam, ödlor, typ en tvättbjörn, tusentals med fjärilar, kackerlackor, flamingo, kossor och tukaner.
Vi kom skitnära el roedor el mas grande del mundo. Här är en av bilderna (djuret till höger):




De flesta fjärilarna bodde i den subtropiska regnskogen. Där låg också Iguazu-fallen, världens typ coolaste vattenfall. Jag ska inte ens försöka beskriva hur snyggt det var. Jag tänkte mycket på hur det var att komma först hit, utan att veta vad man hade att vänta sig. Och innan de hade satt upp staket...

































Innan dess var vi i Colon - en gammal badort längs Uruguay-floden. Där åkte vi båt med Charlie Adamson, med brittisk far, som även bjöd hem oss på kött och tango.




De är inte så bra på engelska, argentinarna. Tur att jag är så bra på spanska. (Fick faktiskt beröm flera gånger, från taxichaufförer och andra potentater.)












Jag har släppt kronologin för länge sen. Från naturreservatet med alla roliga djur åkte vi hursomhelst med en snubbe i en fyrhjulsdriven pickup. Det var nödvändigt eftersom det hade regnat så mycket. De sa att det skulle ta tre timmar, men vi bumpade och skumpade fram i fem timmar. Många gånger var det nära att vi körde fast, och vi mötte kanske fyra bilar och fem hästburna gauchos på hela tiden. Hanses grabb var med, och när vi blev avsläppta i en stad som heter Posadas bytte de plats. Fjortisen skulle övningsköra genom lervällingen på tillbakavägen!

(Bilden visar en torr och fin vägsträcka.)


Från vattenfallen åkte vi buss till Mendoza, vid Anderna. Det var jävligt långt. Om ni vill veta exakt hur länge vi satt i den där bussen får ni fråga speciellt. Det bästa med Mendoza var det som syns på bilderna nedan.
- Cykeltur med vinprovning
- Elefant med lång snabel på zoo
- Rafting med slackerguide
- Att Obama vann










Nu orkar jag inte lägga in så många fler bilder, för det strular så jävligt.

I varje fall. Från Mendoza åkte vi tillbaka till Buenos Aires, men vi stannade två dagar i ett häftigt deltaområde som heter Tigre. Det är fullt bebott med skolor, restauranger och butiker. Fast allt ligger på öar, och man har båtbussar för att ta sig mellan olika platser. Där hade vi hyrt en stuga, och hängde mest vid en pool ett par dagar. Jag tyckte det var jättesoft men min bättre hälft hade problem med myggen. ("Si at det var Latinamerikas myggklekkeri!")

Buenos Aires var najs, men lite stökigt och avgasigt i centrum. Vi bodde typ på Södermalm och hängde runt mycket i de trendiga butikerna och åt på samma krogar som alla andra mediamänniskor. Kändes mycket civiliserat och trevligt. Den bästa matupplevelsen hade jag faktiskt på en skandinavisk restaurang! Den hette Ölsen, och serverade bland annat sill på grovt bröd. Helt fantastiskt efter två och en halv vecka med grillat kött.

Vi såg förstås massor av grejer, men självaste pricken över i kom struttande på flygplatsen när vi skulle kliva ombord på flyget till Madrid.

Jag lyckades knäppa en suddig bild - och där kändes resan komplett!





Etiketter:

10 Comments:

At 29 november, 2008 00:48, Blogger Anders said...

Lägg ägg!?
Maradona!?
Argentina-jackpot!

 
At 30 november, 2008 19:46, Blogger Tor Billgren said...

Maradona? Verkligen? Hur känner man igen honom? Han jojjar väl mellan 55 och 200 kg och blir dragen i ansiktshuden till höger och vänster? Jag tycker det ser ut som min gode vän Joakim af Bolivia. Eller Drottning Silvia, kanske?

Tangobilden är fantastisk. Ni har lärt er konsten, inte sant?

 
At 01 december, 2008 10:18, Blogger Anders said...

Men var det dyrt eller billigt eller som här?
Jag menar egen sjåfför med son och raftingslackerguide och vincykling.
Ni levde som kungar!

 
At 01 december, 2008 10:44, Anonymous Anonym said...

Tito Beltran! Är inte han chilenare?

 
At 01 december, 2008 10:45, Anonymous Anonym said...

Hehe, Elise är inklippt! Nej, El Rodeo är inklippt!

 
At 01 december, 2008 10:52, Anonymous Anonym said...

Maradona, liksom, man vet en jagad gubbe i ett jävligt stort land, och så cyklar man mest runt och dricker vin, klappar gnagare och spottar på salladen, och så dyker han upp? Hur är det möjligt. Det är som att komma till Afghanistan och innan man åker hem lyckas knäppa en lite suddig på Usama! Eller som att va på Hisingen och få syn på Denho Acar som köper läkerol (sockerfria) på Ica Nära!

 
At 01 december, 2008 11:27, Anonymous Anonym said...

Äh, jag vet inte varför jag jämförde med gangsters - dem vill man ju inte se. Det är mer som att åka till Afrika och fota Nelson Mandela, dra till Figgeholm och den första man får syn på är Anders Berg som står på nåt torg och orerar eller gå omkring på månen och plötsligt står Louis Armstrong där med trumpeten! Det är nästan lite fördomsfullt av er, Thomas. Och orättvist. Fast samtidigt vet ju alla att hans legendariska mål faktiskt inte är så jävla fräckt - han springer ju bara ifrån dem! Gör en vickfint, och sen springer han.

 
At 01 december, 2008 17:13, Blogger Thomas Pihl said...

Jamen det var ju helt jävla sjukt.
Jag tänkte faktiskt där på slutet att: "Det här har ju varit precis sådär härligt som jag hade hoppats, och jag har sett och gjort allt som jag önskat. Men det är klart, vi har ändå befunnit oss i samma stad som Maradona i drygt en vecka, det hade varit coolt att se honom."

Och så dyker han upp i gejten när vi ska boarda i BA! Han är skitnära mig, men försvinner innan jag hinner få upp kameran, så bilden är tagen från betydligt längre håll vid passkontrollen i Madrid.

Jag såg honom inte på planet, han kanske flög förstaklass?

Man känner igenom honom, Tor, på att han är väldigt kort. I övrigt ser han faktiskt ut ungefär som på slutet av åttiotalet. Han har blivit nykter och släppt alla extrakilon. Ser riktigt fräsch ut faktiskt. För dem som inte vet blev han vald till Argentinas nya förbundskapten samtidigt som vi var där. Här var han på väg till sin första landskamp som tränare, mot Skottland.

Legendarmålet, Sebban. Jag köpte fina små blädderböcker av det, ni vet, som blir en film om man bläddrar fort. Det sägs ju att M inte ens var sist på bollen, utan en engelsk back. Svårbedömt i blädderboken.

Det var ungefär 60 procent så billigt som i Sverige. Och vi lärde oss inte tangon, ity den skilde sig från den finska.

Varför har inte Gustaf skrivit något, imponeras han inte av fotbollsspelare?

 
At 01 december, 2008 20:14, Blogger Anton Berg said...

Hahaha! "En vickfint och sen springer han ifrån dom!"
Det gjorde misstaget att stava Figeholm med två g förlåtligt!

Maradonaminnen: När han gapar galet in i kameran i USA-VM efter ett mål. Då var han kokaindopad. Huga.

Dom där gnagarna är bäst.
Jag vill ha en sån.

"Pappa pappa! Jag vill ha en Ompalompie!"

 
At 05 december, 2008 22:15, Blogger Johnny Bode- Sällskapet said...

Thomas: Jag har varit frånvarande från sidan en tid, ute i andra ärenden. Men jag tycker semestern verkar ha varit mycket trevlig. Du klär i Panamahatt. Och finsk tango är tuffare än argentinsk.

Dock underkänner jag Maradonabilden. Snubben i uniformen är inte ett dugg lik.

 

Skicka en kommentar

<< Home