Känd från radio och press

Idag kan man läsa om den eminente radiovärden Anton "Mehatten" Berg i den eminenta blaskan Sjudagar.

Ladda hem pdf:en här!

RE: SMS a la Tor

Att jobbiga besked lättast och fegast lämnas via SMS har vi lärt oss. Otaliga äro de förhållanden som slutat med ett pip. Åtskilliga äro de "ursäkta-jag-är-försenad-börja-mötet-utan-mig"-sms:en som människor sänt iväg.

Fegheten har fått en ny bästa vän. Mobil ryggradslöshet - en slogan för 2000-talet.

Men att det har gått så här långt hade jag ändå inte väntat mig.

Det pep till i fickan i eftermiddags:

"Med start v.48 utför vi kompletterande underhållsarbete.
Detta kommer att ske under dagtid och kan orsaka driftavbrott på samtliga tjänster.
MVH Com Hem"

Naturligtvis blev mitt svar, jag kan ju min Tor Billgren*:

"Godkännes ej"


*
När Tor fick brev från postkontoret på Avenyn att de skulle lägga ner sin verksamhet och att han skulle tvingas nyttja ett annat, sämre beläget, postkontor svarade han med att skicka brevet i retur med ett stort "AVSLÅS" skrivet tvärs över.

Typiskt Sverige

Fy fan för kampsportsdelegationens beslut!
När vi äntligen, ÄNTLIGEN, tillåter proffsboxning i Sverige så kan vi förstås inte gå hela vägen. Nejdå, det enda deltagarna får ha på händerna är ett par mjuka jävla tönthandskar. Hallå, hur ont gör det?

Okej att man inte tillåter eldvapen, jag menar, kör man med helmantlad ammunition kan ju kulorna gå rakt igenom kroppen och träffa publiken. Liknande problem med handgranater. Å andra sidan har ju publiken själv valt att gå dit.
Men okej, okej, inga projektilvapen, jag kan förstå det.

Däremot svärd, yxa, spikklubba? En klassisk hederlig hillebard? Det är ju en tradition sedan urminnes tider att svinga såna grejer i huvet på varandra.
Nej, nej, inte i lilla fega mesiga Mellanmjölksverige, inte. Neeeeehedå, här får man bara ha handskar på sig. Inte ens knogjärn får man ha. Eller pianotråd. Eller spetsade träpinnar.

Ååååh, vad jag längtar efter RIKTIGT proffsvåld.
Förlåt, proffsboxning.

Om ankpressar

Tor tackar Thomas för försändelsen med information om ankpressar. Fast här tror jag Namn Och Nytt-redaktionen misstagit sig:

Ankorna gick fritt och tvångsmatades. Sedan vred man nacken av dem så att det inte skulle försvinna något blod. och så pressade man ut allt som kunde rinna ur skrovet.

Jag tror att man måste koka/steka ankan innan man pressar den. Annars kan det bli lite kladdigt och fjädrigt. Man borde nästan begära en rättelse.

Enligt texten kostar en ankpress mellan 32-79000 kronor. Så vi kankse får stryka den från listan över potentiella bröllopspresenter?

Nix-registret fungerar tydligen inte på psykotiska tanter

(Nummerpresentatören visar "Anonym")

Jag: "Måns Eriksson".
Tant: "Ja, hej jag heter Ingrid och jag är ett Jehovas Vittne. Vi ringer runt till människor för att göra dem uppmärksamma på bibeln. Och jag sk..."
Jag: "Ja, jag är verkligen INTE intresserad. Ring ALDRIG någonsin hit igen".
Tant: "Men.."
(Klick)

Vad är det för nivå?

Nu Jåk

Det var fint i New York.
Vi ville nästan inte åka hem.

Vi trodde det skulle vara tokmycket julskyltning.
Men de hade bara börjat så smått.

Eatery är ett roligt ord på ett matställe. Äteria.
Ibland iddes de inte ens vara så fyndiga.

Det var alltid lätt att välja fikabröd.

FN-skrapan är originalet till kontorsbyggnaden Anders jobbar i!

Vi kikade bara in på Grand Central Station.
Men det var maffigt.

Jodå, det rykte ur gatan. Som på film. Men i bästa fall luktade röken gammal tunnelbana, i värsta fall gammalt avlopp.

Museum of Modern Art var bäst av museerna.
Anders gillar målaren Andrew Wyeth.
"Det ser ut som att du spanar in hennes rumpa", sa Magdalena.

Magdalena går på Brooklyn Bridge.

Och var ser man en vagnhund om inte i Amerika?

Vi åkte upp i Empire State Building en kväll.
Vårt hotell låg vid skyskrapan med guldtoppen till vänster.

Problem och lösning

Mitt hår är jättelångt. För att vara mig alltså. Det hänger ner på nosen. Jag har slarvat bort kepsen. Lösning på problemet: turban.

Sickan roterar

Det verkar som om Polarprisjuryn kommer att få det lätt att fatta sitt beslut till nästa år.

Till berörd part

Att åka till New York är okej.
Att ta foton där är okej.
Att skicka vykort är mer än okej.

Men att komma hem, låta det gå mer än en vecka, och fortfarande inte lägga upp bilder på bloggen - det är inte okej!

Enastående karaktärer #13

Karaktär:
Bridey

Skådespelare:
Simon Jones *

Serie:
Brideshead Revisited

Motivering:
Karln väcker sån anstöt att det kryper i mig. På riktigt.
Hans sätt att ignorera problem (hans bror som super ihjäl sig, dock inte hemma i England - thank God)
Hans sätt att uppträda som en riktig Lord (rävjakt och kolla in hans ansiktsuttryck så förstår ni)
Hans hållning (här har någon kört upp både två och tre kvastskaft)
Hans meningsutbyten med Charles Ryder (de har totalt skilda meningar om det mesta och Bridey erkänner gång på gång att han kanske inte har rätt. Men han ändrar sig aldrig.)

Kort sagt, det här är en underbar nidbild över den utdöende Brittiske Lorden. Underbart att se - underbart skådespel av Simon Jones.


---

*
Född 27 juli 1950 i Charlton Park, Wilshire i Storbritannien är en engelsk skådespelare, mest känd för sin roll i tv- och radioserien Liftarens guide till galaxen i vilken han hade huvudrollen Arthur Dent. Han har även dykit upp i andra tv-serier som Blackadder, Brideshead Revisited och film som Monty Pythons The Meaning of Life, De 12 apornas armé och Green Card.Precis som några andra Pythons studerade han vid University of Cambridge och var medlem i den kända amatörteatergruppen Footlights där han även träffade Douglas Adams. Detta ledde till att han fick en roll i Out of the Trees och senare in i Liftarens guide till Galaxen och övriga soloprojekt tillsammans med Monty Python. Dessutom var Jones även använd av Adams som modell för att skapa karaktären Arthur Dent.
Källa: Wikipedia.

Bot

Receptet på dagens bakfyllekur:
Egentillverkad fläskpannkaka med rårörda lingon och mjölk.
Dallas och Cosby på TV4:s nya digitalkanaler.

Såja.
Känns genast mycket bättre.

En blygsam man går vidare

Efter några dagars sorg över att ingen här på Kustarnik brytt sig om att kommentera min P3 Dokumentär om Göteborgsbranden har jag äntligen kunnat gå vidare.

Tors grundande av denna kommunikationsmetod var ju i mångt och mycket en reaktion mot att artiklar, program och inslag bara går förbi, okommenterade och odebatterade.

Men jag är inte bitter. Inte ett endaste dugg sur eller ledsen. Jag kunde inte bry mig mindre om att ni inte brytt er alls.
Trots att det kan vara det allra bästa jag åstadkommit, trots att jag ansträngt mig å det yttersta, trots att jag vissa dagar satt 16 timmar framför redigeringsskärmen, trots att jag... nåväl. Jag är inte bitter.

TY!

Vår egen Redaktör, vår egen Josefsson to be, vår egen stjärna på eko-himlen, allas vår egen babyfejs wonderboy har uppmärksammat mig!

Bo Göran Bodin, aka BG, mannen som avslöjade Ringholms skattefifflande fotbollsklubb, mannen som just nu toppat ekot med polisens låtsaskamp mot knarket, mannen på alla journalisters läppar, DEN mannen hade lyssnat!

Och han fan det gott!

- Du ska vara nöjd!
- Det var ett jättebra program du gjort!

Sa han.

Se upp, ärade jurymedlemmar i samtliga radiopris, snart kommer en lyssningsupplevelse drabba er...

As time goes by

Dilemma

Frågan är om jag ska ta ett bad nu eller efter middagen. Eller både och? Karet fylls ju på bara några minuter. Och skum har jag så det räcker...

Skillinge igen

In i det sista fruktade jag att hamnkrogen skulle vara stängd. Men icke. Jag fick min pannbiff med champinjonsås och stor stark. Gick genom byn i solsken, förbi anslagstavlan som Keve Hjelm tittar på i Kärlek 65. Skutorna guppar i hamnen i vinterskrud. En doft av vedeldning når mina näsborrar.

Jobb

Japp, då var man med på arbetsmarknaden igen. Sortera paket på UPS mellan midnatt och tre ett par dar i veckan. Ska vi höras nån natt, Måns?

Sverige åt svenskarna!

Jag vaknade av att Karin ringde från en konferens i Uddevalla med kulturskolan och bad mig rädda Clematisen från balkongen.

Det låter ju kanske oskyldigt men jag ska ge er hela historien:

Vi kom hem i söndags efter en vecka i Biarritz.


Sommarvärme, kantiga klippor, sol, fyrar, väldiga berg, gamar, hav, vågor, grönsaker och frukt med smak, grannens rödvin till lunchen, bad i vågorna, solen går ner i havet, stenhus, tanter med väskhundar, drömmen om den perfekta surfvågen - ja, ni vet, allt det vanliga. Piloten låter skadeglad när han berättar att det är quatre grader varmt vid destinationen. Men vi panikar inte. Vi diskuterar hur flytten ska genomföras, men vet egentligen att det faller på att jobb, vänner och en väldigt förmånlig hemförsäkring är för svåra att lämna. Vi uthärdar. Vi förhandlar upp temperaturen något mot att vi får klassiskt göteborskt sidledsregn. Vi uthärdar. "Det kan vara mysigt med mörker". "Vi får hitta på en massa roliga saker med våra vänner ändå".

Men i morse!

Jag klev ut där - helt oförberedd - i morgonrocken. Det blåser is och ondska in under slagen, turbulerar förbi bröstet, ner över magen samtidigt som upp, genom skallbenet och in i hjärnan. En röntgenvind av kyla som blåser rätt igenom kroppen men lämnar små, små, små iskaktustaggar i alla organ den passerar. Kraniet krymper till hälften av kylan och trycket får hjärnan att sluta fungera så att lämmeltåg av jävulska vintermikrober med isborrar kan ta sig obesvärat in genom den vidöppna fontanellen och sätta igång och sprida pimpelhål av skräck över syn- och logikcentrerna. En enda liten borr kanske inte skulle märkas så mycket, men när de börjar skruvas in i dig från alla håll samtidigt! Motorikcentrat är apatiskt och helt onåbart och de minnesceller jag håller allra mest av flyr i panik och protest ner mot halsmynningen, slinter på den glatta matstrupen och dör frätdöden i en exeptionellt sur och bitter magsäcksmiljö.

Och sen. Insikten. CLEMATIS ÄR EN KLÄTTERVÄXT!

Clematis har haft den goda smaken att slå knut på sig sig själv runt balkongräcket. På två hundra ställen.

Det var därför grannarna i morse vaknade av rasistiska slagord och ett hjärtskärande dödsångestvrål.