Höjdskräcken

När man åker höjdskräcken på Liseberg stiger man sakta, sakta tills man så småningom ser hela Göteborg och har ont i magen. Då säger det klick. Man har nåt toppen. Alla skriker för man tror att klicket betyder att man har släppts och är på väg ner. Men det är ett förrädiskt klick - man hänger i luften ytterligare säkert 7 sekunder innan man släpps ner. 7 lååånga sekunder.
    Som Johannesbergare är man ju van att se attraktionerna på Liseberg och höra attraktionisterna skrika. Så när vi satt på en gräsplätt i solen och såg hur höjdskräckburen hängde där högst upp, tänkte jag att jag skulle spana på dem och försöka räkna ut hur länge den hänger där. 1, 2, 3, 4... Shit, tänkte jag, de häger länge där. 8, 9, 10, 11... Jag såg ben som sprattlade, så det var folk i den. Fem minuter gick och kanske någon till, sen började den glida långsamt, långsamt neråt. Borde jag har ringt din heta linje Måns, eller är sånt här sånt som händer regelbundet på nöjesparkerna utan att det pratas om det? Nästa helg kommer Frode och Olave och de vill gå på Liseberg, men jag vet inte om jag kommer vilja åka höjdskräcken, som alltid varit min favorit.