Jag blir så lycklig
En av anledningarna till att jag gillar bloggeriet är att man får respons -- något man knappast är bortskämd av som journalist (förutom från föräldrarna). Mediefolket sitter och tiger framför radioapparaterna och tidskrifterna. Men ingen utvecklas av tystnad. Inga fel rättas till. Ingen glädje sprids.
Jag publicerade en text om ljud på The Jet Set Junta som jag ursprungligen skrev för Kristianstadsbladet. I tidningen blir det jävligt snyggt -- såväl i pappersversionen som på nätet. Redigeraren har hittat kongeniala bilder och kulturredaktören, som har tagit initativ till den lysande serien Sommar med ljud, är otroligt bra. Men trots att texten publiceras, försvinner den ut i mörka intet -- ett vacuum, ett bottenlöst SCHLURP, som Kjell Alinge skulle sagt. Texter försvinner i tidningar. Radioprogram går upp i etern.
Det sker inte på JSJ (eller här, för den delen). Där blir det diskussion och samtal. Tankarna jag presenterat i texten går vidare och utvecklas. Texten är bara början. (Här ligger kommentarerna.)
Diskussionen är en naturlig och väsentlig del av bloggkulturen -- men något som mediekulturen alltid ansett sig vara för fin för. Därför är ställningen mellan blogg och media just nu 1-0. Nu ska jag lyssna på din doukmentär, Anton.
posted by Tor Billgren @ 08:25
7 comments
7 Comments:
Jag läste din ljudartikel i Kristianstadsbladet, Tor. Den var fantastisk. Finns det fler artiklar i den där serien?
Några av mina favoritljud:
Vågornas kluck mot plastskrovet på vår segelbåt, när jag (det är tyvärr sällan jag får tillfälle, egentligen bara när Tor är vid rodret) ligger och halvdåsar på min bädd i förpiken.
Malmtågen som 20 gånger om dygnet passerar Anders banvaktarstuga på Malmbanan mellan Kiruna och Narvik.
Deras rasslande är välkomna avbrott i den annars nästan totala tystnaden (okej, vattenfallet Brudslöjan brusar i bakgrunden, och ibland hörs en bil på E10) och isolationen. Tåget blir som en gammal vän som tittar förbi.
Grovmönstrade cykeldäck mot nylagd asfalt. Cykeln i sig gör så lite oväsen av sig. Däcken låter jättemycket, men mjukt.
Åh. Det finns massor.
Du har öppnat mina öron, Tor.
När kommer en text om lukter? Min favorit är kåda, bark, rötter och barr som värmts upp av solen. En mild, värmande doft.
Angående schlurpet, jag känner igen det. Vi får väldigt få reaktioner, även på våra snyggaste, roligaste och mest provokativa artiklar.
Men jag vill inte bara skylla på att mediefolket sitter och tiger framför radioapparaterna och tidsskrifterna. Alla andra tiger likaså. Det är inte bara mediefolk som är skrivkunniga.
Eskilstuna-Kuriren har ändå 33 000 prenumeranter och kanske tre gånger så många läsare.
Alla kan skicka iväg ett mail. Uppskattande eller kritiserande.
Jag ska genast själv bli bättre på det.
Jag håller med dig om dina ljud, Thomas! Jag arbetar på att få höra de där malmtågen...
Jag älskar också barrskogslukten. Det underbarast är när den kombineras med båtklucket, vilket inte är ovanligt i skärgården.
Jag har också tänkt på det där. Att publicera mina egna favoritartiklar på bloggen för att få reaktioner. Men ett blygsamt försök för ett antal månader sedan fick inget riktigt genomslag. Folk vill bara läsa om sex, sprit och ångest i dessa dagar. Ni på Juntan har kanske en mer sofistikerad läsarkrets.
det här har inget alls med texten att göra men tor, gissa vem som ska DJ:a på TTA's spelning på fredag va va va!
ME! YES, ME!
puss!
Ska TTA spela här på fredag, M? Var? Underbart!
KB! and it's fucking wonderful!
På tal om feedback och diskussioner har jag inte fått något konkret från dokumentärredaktionen. Bara från Ulf som ringde precis efter programmet sändes. Men det var ju han och jag som gjorde programmet så det blir ungefär som när M. B. är den som håller i utvärderingen av Sommartoppen där projektledaren är: M. B.
Skicka en kommentar
<< Home