Publicerad i Världen Idag

I fredags pubicerade Världen Idag en debattartikel författad av mig, där jag kritiserade en nyhetsartikel om homosexuellas livslängd, baserad på en studie av den kontroversielle amerikanske forskaren Paul Cameron på Family Research Institute. Vad det är för institut framgår mycket tydligt efter några minuter på sajten. (Och här kritiseras Paul Camerons person och metoder.)



Cameron har studerat dödsannonser i gaytidningar i USA, och genom dessa räknat ut vad han inbillar sig vara medellivslängden för homosexuella - eller för den homosexuella livsstilen, som är det religiöst korrekta begreppet. Dessa tidningar motsvarar närmast gratisbladen QX och Kom ut i Sverige.

Att detta är en fullständigt befängd metod är egentligen självklart, men när det gäller att förtala och smutskasta homosexuella är alla medel tillåtna. Det visar Världen Idag gång på gång. Och det visar de i sin kommentar till min artikel.

När man skriver till Världen Idag måste man kalkylera igenom varje liten detalj som de kan komma att välja att missförstå och vända mot den som är kritisk. Vad jag inte räknade med var emellertid att tidningen skulle välja att bortse från det jag skrev.

Min kritik av Camerons metoder baserar sig på att urvalet av dödsannonser i gaytidningar inte är representativt, eftersom:

1. Tidningar av det här slaget speglar gaylivet i städerna.

2. Oproportionellt många unga homosexuella söker sig till städerna, således blir det också fler unga som dör i städerna

Vidare skriver jag:

Således utelämnas homosexuella i småstäder och på landsbygden, liksom det stora antalet homosexuella som inte tar del av städernas gayliv, och som inte läser eller kommer i kontakt med de aktuella tidningarna. Och framförallt utelämnas förstås alla de som inte är öppna med sin sexualitet.

På detta svarar Världen Idag bland annat:

Tor Billgren hävdar att dessa minnesord speglar verkligheten endast för storstädernas homosexuella. Det gör inte siffrorna mindre intressanta. Om genomsnittsåldern för öppet homosexuella i storstäderna som tar del av storstädernas gayliv är cirka 60 år så är det ett forskningsresultat som förtjänar uppmärksamhet.

Nej, Världen Idag - det ÄR inte genomsnittsåldern för öppet homosexuella som tar del av storstädernas gayliv heller. Premissen för det skulle vara att gaytidningarna skulle ha någon sorts register över "sina medborgare", men så är det inte. Däremot är det genomsnittsåldern för de som har anhöriga som skickar en dödsrunor till gaytidningar. DET är vad Camerons undersökning möjligen visar. Vad intressant! Undra vad medelåldern är hos dom som har anhöriga som skickar runor till fisketidningar eller Meccanobladet?

De väljer också att blunda för att jag undestryker att flera betydande grupper utelämnas med Camerons metod - nämligen

1. de som inte tar del av städernas gayliv (jag själv betraktar mig knappast som en del i Malmös gayliv, till exempel. Om jag skulle dö skulle Erik inte skicka en dödsruna till QX. Möjligen skulle QX skriva om mig för mitt arbete med att föra okunskap om homosexualitet till ytan.)

2. de som inte kommer i kontakt med de aktuella tidningarna

3. de som inte är öppna med sin sexualitet

Världen Idags visar med sitt behov av att vända och förvrida det jag skriver, att de har väldigt lite kött på benen. Den som har självförtroende för sin sak vågar ta en seriös diskussion. Därför finns det anledning att vara mycket optimistisk!