Grannkärringen

- Ska ni flytta?
- Japp. Nu sticker vi.
- Näe! Då kommer det bara hit nån som är helt (gör rörelse med handflatan uppifrån och ner över ansiktet). Helt! (Upprepar).
Jag rycker på axlarna och vill gå in från min balkong.
- Eller muslimer, fortsätter hon. Det blir BARA muslimer här!

Jag lämnar min besvikna granne. För ett drygt år sen träffade jag henne för första gången när hon flyttade in. En typisk tant nära de 60. Lagom tjock och kortklippt grått hår. Hon berättade att hon var rumän.
- Jag flydde från kommunisterna, dom jävla svinen!
Intressant tänkte jag.

Nästa gång jag hörde av henne var genom väggen när hon bankade för, tja, vår säng står precis spegelvänt mot hennes och det är en tunn vägg emellan.
Jag blev skitsur men höll en låg profil. Lägenheten var inte min och jag ville inte att värden skulle börja rota.

Nästa gång var på tunnelbanan. Då började hon domdera högt på perrongen bland allt folk om hur vi höll på.
- Slår du henne? Det låter fanimej så!
Jag sa inget då heller.

Tredje gången var på Odenplan.
- Det låter från din lägenhet, jag tänker gå vidare med det här!
Den här gången hade jag svar på tal.
- Snacka inte, du pratar i telefon klockan sex på morgonen med halva Rumänien, du skriker ju för fan!
Då blev hon tyst sen sa hon att det berodde på att hon var utlänning. Sen kom hennes buss.

Fjärde gången vi pratade var alltså nu.
Och nu är hon sur över att jag ska flytta. Och sur över att det kommer in människor med svart hudfärg eller är muslimer. Eller, hemska tanke, är bådadera.

Nu sällar jag mig till den del av Stockholms mediepopulation som bor i innerstaden eller på Söder. Vi talar varmt om integration och ställer arga frågor till Dom Som Bestämmer.
Men vi bor där alla är lika.

Där dom är olika blir det jobbigt. Kulturkrockar. Folk som väsnas. Stavar sina namn konstigt. Har annorlunda jobb. Annorlunda tidsvanor. Stänger till. Håller sig på sin kant. Luktar. Olika.

Jag är själv en sån. Som vill bo bland de fina, det fräsha. Där där de vita bor. Jag är själv en del av problemet.

Ändå tycker jag att grannkärringen är konstig. Att hon som själv kommit till ett nytt land som flykting inte har större empati för andra i samma situation.

Men såklart finns det rasister även bland rumäner. Och såklart kan även dessa bo granne med mig. Frågan är väl snarare om inte jag också är rasist som inte står ut i Hässelby Gård med konstiga grannar.