Förbannade sjögång

Tredje dygnet nu och havet vägrar lägga sig.
Konvojen är snart framme i Liverpool och en sådan här chans lär inte uppenbara sig igen.
Vi snackar 10-15 fartyg varav minst ett par tankers. Jag har sett två eller tre C2-ångare med lastbilar och jaktflygplan på däck. Dessutom tre giganiska C3:or, men de går under amerikansk flagg och jänkarna är ju fortfarande neutrala nu i september -39. Nåväl, det är en fin samling, och här kommer det bästa: ingen eskort! Moooahahahaaaa!
Ett aber bara: slut torpeder.
Har redan legat ute två veckor och plockat enstaka fartyg nordost om Irland. Drygt 42 000 sänkta bruttoregisterton inskrivna i loggboken. Var på väg hem till Kiel när det kom en kort rapport om en konvoj. Hittade den sent i lördags i ruta AM36 och har legat i dess kölvatten sedan dess.
Jamen plocka dem med 88:an, säger ni!
Jovisst, såklart, men det går ju inte att bemanna kanonen när sjögången är för kraftig!
Ute på Atlanten gick det 15 sekundmeter, nu är vi inne på Irländska sjön och det har mojnat till 7, men vågorna går lik förbaskat för höga.
Kruxet är dessutom att vi börjar närma oss Liverpool, och jag vet inte vad som händer där. Hittills har det bara passerat någon enstaka jagare, antagligen när jag slarvat och gått för nära konvojen så de fått syn på mig. Men när jag då crashdajvat och legat på persikopdjup ett tag så sticker jagarna igen. Underligt men perfekt. I Liverpool däremot lär det bli betydligt hetare om öronen. Då går det inte att ligga i ytläge och pricka fraktare som skjutbaneankor på tivoli.
Scheisse, om bara havet kunde lägga sig!