Comeinteback
"Älgarna demonstrerar".
"Hur ska jag göra för att komma över vägen".
"Jag är en liten mört".
"Harrys hare".
"Djurens brevlåda" av och med James och Karin är soundtracket av min barndom.
Den gamla vinylplattan är så sönderspelad att den i dag låter som någonting av Scratchoholics.
Nu berättar James Hollingworth i en GP-interjuv att han gör comeback.
"För fyra år sedan träffade jag min nuvarande fru Agneta och hon inspirerade mig att börja skriva igen, berättar James på telefon från hemmet i Spånga. Resultatet har blivit en skiva där nästan allt handlar om relationer, allt baserat på de samtal som Agneta och jag haft. Dessutom har det blivit ett mer kvinnligt perspektiv på de flesta låtarna, jag vet inte riktigt varför ..."
Samtalsbaserade låtar om relationer med ett kvinnligt perspektiv?
Varför, OH VARFÖR, kan inte gamla hjältar få vila i frid?
posted by Anonym @ 12:17
5 comments
5 Comments:
Kicki Möller fick länken av mig till vår blogg. Hon sa efter 2 minuters läsning. Jösses vilken typisk kill-blogg. Men hon lät inte sur för det.
Och jag tycker definitivt inte att det gör något, men jag hade aldrig ens tänkt på det.
Så är det.
Jag tror nog att det finns kilalr som kan skriva ur ett kvinligt perspektiv. Men jag har nog aldrig läst någon som gjort det bra. Springsteens sånger där han sjunger om ett jag som är en hon (de är få men de finns) är genomgående veka.
Man kan tycka att det inte är så stor skillnad mellan kvinnor och män men den märks ju. Speciellt James själv har ju märkt den eftersom han tycker att den är viktig att poängtera.
I övrigt låter det som om han är en sopa nu för tiden.
Exakt.
Och mitt största problem är nog egentligen att det här handlar om en snubbe som skrev fantastiska barnsånger och nu blivit dödligt seriös och vuxen.
Sen får väl han ha vilket perspektiv han vill - han borde blivit vid sin läst.
Jösses vad man måste ha läst många bloggar om man så snabbt kan kategorisera en blogg som en typisk kill-dito.
Jag fattar inte hur man hinner med!
Hur många bloggar läser ni regelbundet?
Va?
Jag trodde att Peter Lundblad (för övrigt exakt samma som Ingelas förra kille hette) BARA BARA hade skrivit Ta mig till havet.
Och, pardon my ignorance, jag blev faktiskt riktigt förvånad när Sebban nyligen berättade (visst var det du?) att det är Jan Johansson som skrivit "Här kommer Pippi Långstrump".
Jag håller med dig, Måns. Ämnet aktualiserar det jag skrev om en musikalisk socialtjänst, som omhändertar musik som misshandlas.
Skicka en kommentar
<< Home