80% mjöl på Avenyn!

Avenyn har faktiskt en fördel: det är så breda trottoarer att alla ställen kan ha så feta uteserveringar att man kan sitta på dem utan att behöva få grannens armbåge i ögat och fördomar i sinnet. Så Karin och jag lurades att sätta oss vid Evas Paley för lunch. Pasta med dijonsås och broccoli. Dijonsås hade visst inget med senap att göra utan smakade bara mjölig redning, dessutom var pastan så hårt kokad att den inte gick att skilja från redningen. Så låt er aldrig - aldrig - ens soliga dagar luras av Avenyns tillfälligt beskedliga yttre.

Men, högst upp på Avenyn ligger biblioteket. Där hittade jag Mette Moestrups debut Tatoveringer - digte (tror ni jag fixar poesi på danska?), Jean Echenoz - Je m'en vais (samma som Timbuk: jag drar, tack Tor för att ha lett mig in på den författaren) och så fick jag slutligen låna Tors bibel: Mimesis. Jag har redan läst den första essän om bilden på Thomas och mig (ni vet, från bloggens begynnelse), som avkoppling på soffan, knockad efter en osedvanligt tung jobbmåndag, och det passade perfekt. Jag kände mig dubbelt så utvilad som efter oavsett hur lång tid framför MTVs epileptiska klipp och hysteriskt vrålande röster.

Eftersom jag fått nytta av Tors fina tips får jag inte glömma att tipsa er om ekorren som har flyttat in i volratthamsrönnarna, filmen Le goût des autres som ska va fet och som just nu bandas från tvåan på vår VHS efter att jag äntligen tagit fram bruksanvisningen och lyckats hitta några kanaler (Det visade sig när jag satte i sladden till videon att det, och inte någon plötslig oförklarlig satellitskugga, som gjorde att vi har haft kass bild på vår kabel-TV ända sen vi kom hem från Bia.), samt om den lediga tjänsten på Imego AB som indirekt lett till att jag fått kontrakt fram till jul där. Fick välja själv och funderade hela helgen i Arvika, framför fröken Julie i berättarladan i Sunne, som i kantarellskogen, och kom till sist fram till att 80% måste vara den perfekta arbetsgraden. Om man inte har bättre lön och kan jobba mindre förstås, då mindre naturligtvis är bättre.

Küss!