Är det värt det?

Genom folkmassan på Stortorget efter midnatt möter man blickar som bara är ute efter en provocerande gnista - rynka på näsan, lägg pannan i veck eller möt blicken 1/1000 sekund för länge, och slagsmålet kan betraktas vara utlyst. Man frågar sig onekligen om det är värt det - att släppa ut denna massberusning, alla dessa vansinniga blickar i hundratusental på Malmös innerstadsgator.

Det enda man vill är att få sig en liten liten bit mat på vägen hem, men alla festivalstånd är stängda. Asfalten spolas av, de stora kokkärlen torkas ur, personalen sitter på lastpallar och röker och dricker den välförtjänta sistaölen, presenningen snörs ihop.

I en gränd sitter en tjej och spyr och pissar och spyr. Jag ser det inte, men Erik kontrollerar noga min steglängd och konstaterar att jag kommer att kliva över båda rännilarna, och besparar mig sålunda synen.

Sista chansen för mat: Deep på Amiralsgatan. Där MÅSTE det stå en korvmoj! Men ack - det är lördag. Bögkväll - WONK. Aldrig att simpelt chorizotuggande skulle sammanfalla med bögelitens kvasiglamorösa och förljugna självbild. Nattamaten uteblir. Vi sover till halv tolv.