måndag, augusti 22, 2005

Ljus

Det började med "På spaning i New York".
För att förstärka N.Y-känslan lät tv-skaparna ljuset i serien vara väldigt blått och kallt. Och då hatade jag det. Pallade inte se programmen överhuvudtaget, enbart på grund av ljuset.

På senare år har jag insett poängerna med att använda tonat ljus för att förtydliga var filmen eller tv-serien utspelar sig.
Ta "Traffic". Flera olika sidohistorier som utspelar sig parallellt. Varje story med ett separat färg- och ljusschema. Så när det efter ett klipp plötsligt är gultonat fattar man direkt att det är Mexicostoryn med Benicio Del Toro. Smart.
Samma med "C.S.I"-serierna.
Las Vegas-varianten är normalt ljus och normala färger.
Miami är gult, och New York återigen blått.

Upptäckte precis att "O.C"-skaparna använder samma knep.
När Ryan åker tillbaka till slummen i L.A. är ljuset hårt, kallt och vitt. Tillbaka i lyxiga Newport är det pastellklart.
Man kan aldrig vara tillräckligt övertydlig.

3 Comments:

At 22 augusti, 2005 16:35, Blogger Thomas Pihl said...

Många sådana där filmmarkörer är det ju meningen att man ska uppleva men inte upptäcka. Men du har rätt när det gäller ljussättning. Den är ofta väldigt tydlig.

Men du, Seven, utspelas inte den i NY? Jag vill minnas att jag upplevde den som ganska gulbrun.

Kan vi hitta några motsvarigheter i icke-amerikansk film? Är Skåne alltid rött? Stockholm vitt? Skärgården blå?

När Strul kom tyckte jag den var jobbig för att den var så mörk. Den var nog till och med mörkblå.

 
At 22 augusti, 2005 16:37, Blogger Måns said...

Ja, Strul har jävligt jobbig färgsättning. Nästan lila.

Seven kommer jag inte ihåg.
Kanske är den brun?
Inte blå iallafall.

Och jag tycker faktiskt att nya svenska filmer och tv-serier ofta är pissiga på att markera med ljus. Med att ljussätta överhuvudtaget. Ofta ser det bara billigt ut.

 
At 23 augusti, 2005 10:50, Blogger Tor Billgren said...

Ljus och ljussättning är en av mina hemliga drömmar. Jag var ljusekniker på gymnasiemusikalen i Simrishamn 1993 (Romeo/Julia) och förstod att det här måste jag få göra igen. Och en av anledningarna till att jag hängde så mycket på Baby i Göteborg på söndagsnätterna var för att spana in ljuset och ljuskillarna. Jag ringde faktiskt till företaget, och hade nästan nån sorts praktikplats i hamn, men kommer inte ihåg vad som kom emellan. Och en av anledningarna till att jag trots enträgna och upprepade besvikelser gör mig besväret att gå på opera, är att ljuset alltid är bra. Bästa hittills var WOZZEK på Göteborgsoperan. Magiskt.

 

Skicka en kommentar

<< Home