Vårt skrå sviker

Har försökt följa med i alla turerna i vad som nu blivit vårt nya krig - könsmaktskriget.

Det bästa jag har och säga om det begreppet är väl att jag är glad att dödssiffrorna hittills varit låga.

Jag missade båda delarna av "Dokument Innifrån" eftersom någon annan kanal visade curling-VM eller snooker-DM just då. Det ångrar jag idag.
Så istället har jag försökt läsa ikapp.

DN skrev efter det andra programmet att Evin Rubar baserat sina dokumentärer på ariklar i Västerbottenskuriren som fällts i PO. De skulle varit rena lögner. Vidare skulle Evin Rubars huvudkälla, en av de tjejer som blivit bortförda, vara psykiskt insabil. Det är inte etiskt rätt att intervjua en sådan människa. Skrev DN.

Men sen skrev DN igår att DN hade fel och att DN ber så mycket om ursäkt.

Då tänker jag: Vafan, kan varken stora stolta SVT eller stora rika DN göra en ordentlig research? Nu tror jag ju inte på någon av dem alls.

Vart har vi då kommit efter alla avslöjanden och publicerade spaltcentimeter?

Ingenstans. Visst har vi fått reda på saker som vi kanske inte redan visste. Som att Evin Rubar gör dokumentärer i SVT och använder sig av voiceover och tokkorta klipp.
Som att DN kan göra fel och erkänna det. Som att det heter voiceover.

Men vi har väl egentligen fått fler frågor än svar.
Vad sa den där kvinnan egentligen före och efter hon sa att "Män är djur"?
Varför fick man inte veta att det var ett citat?
Varför får människor som har som främsta mål att bygga en egen karriär göra detta i Sveriges Television, företaget som bara har som mål att göra Sveriges befolkning en tjänst med sin TV?

Vi kommer inte få svar på dessa frågor. För nu handlar diskussionen om vem som sa vad, till vem och hur och varför. Allt som borde framgått med all tänkbar tydlighet i en bra dokumentär.

Målet med diskussionerna är inte att få svar på den riktigt viktiga frågan: Varför slår män kvinnor och vad ska vi göra för att de ska sluta?
Nej, målet verkar istället vara att folk ska skrika högst och vinna flest små poänger i medieslagsmålen.

Igår försökte Göran Rosenberg i TV4 föra diskussionen framåt.
Så här marknadsförs programmet på hemsidan:

Vem bryr sig om att diskutera stora frågor när det finns lättare sätt att göra underhållning? I TV4:s diskussionsprogram "Rosenberg" behandlas frågor som ofta glöms bort i televisionens förenklade universum.

Jättebra Rosenberg, precis så vill jag att någon ska tycka. Tänker jag. Sen tittar jag på programmet.
Jan Guillou (sic!) Ebba Witt-Brattström, JämO Borgström (som ser ut som ett fyllo) och en till som jag inte minns namnet pratar i mun på varandra. Återigen händer inget. Återigen handlar det bara om att vinna små personliga poänger.

Dessa diskussioner handlar inte om att komma framåt. Nej de är som scenerna i LOST och 24, de skall helst se till att öka mystiken ytterligare, skapa fler frågor, färre svar.

Varför görs journalistiken så här? Jag blir bara arg och ledsen, vårt skrå sviker!