Postsarporal tomhet

Ensam i lägenheten försöker jag acklimatisera mig efter en veckas intensivt socialiserande med inspirerande vänner. Det var mycket speciellt att segla med Sarpen. Egentligen inte själva båtåkandet, utan vardagen ombord. Uppdelade i lag (vakter) seglar, övar, städar och matlagar vi enligt ett schema. Alla vet vad de ska göra. Det blir inget tjafs, och arbetet bidrar till gemenskapen.
Just detta är nog det enda jag kan sakna från lumpen.

Så fort jag kom ombord och såg Gustaf G, Adam, Emelie och Gustaf E ta fram sina kameror lade jag undan vår kompakt-Ixus. Nätet skulle krylla av bättre bilder än jag kunde åstadkomma. Däremot har jag några knäpp från före och efter.


Kvällen före avresa träffades några av oss i Västra Hamnen, Malmö. Vi fick syn på Sarpen, som seglade in från Helsingborg. Tor telefonerade till skepparen – Antons pappa. I bakgrunden Adam och Anders.


Jonas Mejhert. Stilren, social och skarp. "Trefas? Trevligt!"


Elise "lutar sig" på träbryggan. Konversationspartner: Ylva.


Nord och Syd.


Efter landstigning tillbringade jag, Elise och Anders några dagar på Österlen. Bland annat fick vi glädjen att besöka det billgrenska residenset. Förutom tvagningsmöjligheter bjöds vi även på bubbel och mysig stämning i trädgården.

Tors pappa Lars och min syster Ingela.

Gamla flottistvänner med solen i ryggen. Mejhert &Billgren.

Lars Billgren samlar på strandfynd som han hänger upp i trädgården.

Emfas. Till höger sitter Pontus, som var intendent ombord. En god lyssnare. En bra man.