Ukraina #2

Jag började dagen med att åka till järnvägsstationen för att köpa tågbiljetter till Odessa. ungefär 250 kronor kostar det att åka sovvagn i totalt arton timmar. Det är liksom inte priset det hänger på. Däremot är det en smärre pärs att utsätta sig för de ukrainska damer som tjänar sitt uppehälle inom serviceyrket "biljettförsäljerska".
För det första är biljettluckorna byggda så att man knappt hör vad den andra säger. Öppningen i plexiglaset är minimal, och damen har ett djupt bord framför sig så hon hamnar extra långt bort från mina öron. Sen är det liksom inte kutym bland biljettförsäljerskor att upprepa tider och priser, lite långsammare, och lite ljudligare, så att den vänlige unge mannen från utlandet ska få en möjlighet att köpa biljett till en resa för att lära känna deras underbara land.
Det är bara att hiva fram pengarna och hoppas på det bästa. Det visade sig bli utmärkt. Jag drar från Kiev vid 23-tiden i morgon (onsdag) och kommer till Odessa nio på morgonen. Sen har jag hela dagen på mig innan tåget återvänder vid 23.19.



Utanför vokzalen (tågstation på ryska, kommer från Vauxhall, som jag tror var en av de första och största i England) såg jag den här bilen. Inte nog med att man har en rutten rysk Lada. Man har en rutten rysk lada utan hjul, säten och fönsterglas.


Kvass-vagnar - en vanlig syn under sovjettiden. I Moskva hade de försvunnit redan runt 1998 när jag bodde där, men här i Kiev har jag sett dem på flera ställen. För 1 hryvna och 25 kopek fick jag två deciliter av den väldigt läskande drycken som är tillverkad av gud vet vad. Förr drack alla ur samma smutsiga kopp som liksom tillhörde vagnen. Nu kör de med plastmuggar.

När jag bodde i Moskva brukade jag hänga med svenskläraren på universitetet. Ibland var jag med på lektionerna. Det var great fun, så jag tänkte göra samma sak här. Klampade in på Kievs universitet och sökte upp Fakulteten för germanska språk. Där träffade jag en hygglig professor vid namn Zojko, som berättade att terminen hade avslutats samma dag. Inga mer lektioner. Men jag fick ändå träffa några svenska-studenter som hängde kvar i korridorerna. Trevlig pratstund. De var fasiken grymma på svenska. Nästan bättre än jag. Mig?



Sen hade jag great fun with the funicular. En bergbana som går mellan den låga stadsdelen Podil och den höga stadsdelen som är... resten av stan typ.


I Kiev finns ett officiellt museum till minne av Tjernobyl-katastrofen 1986. Där kan man bland annat se kartor över de olika sektorerna som evakuerades (för sent). Den här kartan är upprättad av Europeiska strålningsinstitutet i Schweiz.


På kvällen gästade jag en diskussionsklubb som arrangerades av magasinet Politik-Hall. Temat för kvällen var "Kristendomen i Ukraina" Där fanns en präst som talade så att nackhåren reste sig på åhörarna, som ni ser.
Själv fattade jag ingenting för varenda jävel pratade ukrainska. Det problemet har jag inte stött på tidigare. "Alla talar ryska." Men inte på diskussionskvällen som handlade om ett ämne som jag redan från början hade dåliga förutsättningar att hänga med i.
Jaja... vad är väl tre timmar... Dessutom fick man god mat och gratis vin!

För övrigt blev jag idag bajsad på av en fågel. Om man inte får fågelinfluensa av ukrainsk duvskit i 25-gradig sommarvärme får man väl anses vara immun?