Eftersom Albin just nu ser på filmen Bilar (Cars) fem gånger om dagen (inte hela såklart) så var ju namnsdagspresenten klar:
Jag köpte Bärgarn, Sally och Kungen Lasse Chassi också. Hela eftermiddagen idag har vi kört, tävlat, rullat nerför en planka (backen!) och pratat med bilarna.Klockren present!
Jag har ju börjat lära mig de flesta replikerna från filmen, så nu pratar vi som bilarna gör "på riktigt".
- Tjoooo! Du är i Kylarköping, den sötaste lilla stan i Förgasare kommun!
Eller, eh, JAG pratar så. Albin säger "Nu kör vi!"
Såklart är filmen och replikerna mycket coolare på engelska (varför är det alltid så egentligen? Varför har engelskan så mycket coolare sound? Är det för att det är orginalspråk för Disneys & Pixars filmer eller är det för att vår kulturimport till 99 procent kommer från USA/UK?)
Men det här leder mig in på Disney-filmer. Det har vi inte diskuterat förut va?
Min favorit är nog Monsters Inc. Grymt rolig, framförallt den halsbrytande farsdrivande slå-i-dörrar-scenen. Tempo a la screwball comedy och ett underbart huvudrollspar.
Men Wall-E var också väldigt fin. Sorgsen på ett nytt sätt kändes det som. Pixars hyllning till ET?
Av de "gamla" klassiska Disneyfilmerna håller jag Aladdin "Ska jag kalla dig, Al, Din eller kanske Laddie?" och Lejonkungen högt.
Skulle gärna se Aristocats, inte minst för svänget i låten "Alla snubbar vill ju va katt".
Är den värd?
posted by Anton Berg @ 20:02
9 comments
9 Comments:
Bra fråga Anton, hur tusan kan "Den sötaste lilla stan i Förgasare kommun!" låta ännu coolare på ett annat språk??? Ett mysterium, när man trodde cool-faktorn var maxad.
Jag kan väldigt lite om de nya filmerna du pratar om, men jag gillar Aristocats. Jazzkatterna är grymma. Och du kan väl inte bortse från Djungelboken? Men Sjöjungfrun är inte så tokig heller, med vegetarianhajarna. Men den kanske är för fjollig för en familj med 75% män?
DU är för fjollig! Hohoho.
Har abra sett Sjöjungfrun 1 gång och minns inte så mycket.
Djungelboken är ju helskön såklart. Men lite söndertjatad av julaftonsköret kanske.
Bra - ska tjacka Jazzkatterna!
Åh.
Herre.
Gud.
Jag måste djupandas.
De kallar Aladdin, Lejonkungen och Den lilla sjöjungfrun för Disneyklassiker!!!111!!11
Spolingar!
Flaskbarn!
Allt som kommit efter Bernard och Bianca (1977) är trams.
Trams!
För er som tycker att ärans och hjältarnas språk ter sig blekt på vita duken rekommenderar jag för övrigt att se Djungelboken först i engelskt original och sedan den svenska versionen.
Beppe piskar amerikastjärt!
Jag håller med Anders i varenda stavelse. Särskilt "Allt som kommit efter Bernard och Bianca är trams!"
När jag funderar på saken tror jag dock inte att jag har sett särskilt många av de där rullarna. Jag måste komma i kapp.
Anders låter som ett eko från min far som en gång sa:
- Allt som gjorts efter Bröderna Marx är värdelöst!
Han reviderade sig efter att ha sett Gudfadern-triologin.
Själv har jag sen några år tillbaka börjat uppskatta Marx-filmerna och här hittar vi den röda tråden som löper mellan Groucho och Disneys Anden i flaskan, Timon & Pumba och Blixten McQueen.
Screwball Comedyn. Alltså pisksnabba repliker som gör att man sätter skrattet i halsen, för där kommer redan nästa skratt.
Kul i turbofart. Humor i kubik.
Påfrestande i längden kanske men då lägger Disney in ett sångnummer eller en kärleksscen. Precis som Marx gjorde i sina Galakvällar på Operan eller i Varuhuset.
Vänta, hur blev jag förespråkare för tramsdisneyfilmerna? Jag är naturligtvis precis lika konservativ som ni, Tor och Anders, jag bara tyckte det var en ohållbar attityd när någon hyllar ett antal filmer som jag inte har sett. Jag tyckte det var stort av Anton att våga hylla Alladin - en film där Peter Jöback gör den svenska huvudrollens röst. ("Jag kan visa en väääärld, vacker underbaar häääärlig, säg om du ska va äääärlig vill du deeela den, med mig?". Och ja, jag erkänner, jag och syrran sjöng den duetten framför pianot hemma när vi var små. Men redan då visste jag naturligtvis att det var töntigt.) Blabla, det jag vill komma till egentligen är att den där screwballen, som Anton pratar om, är det värsta jag vet. Varenda ny disney har den och jag klarar det inte. Eddie Murphy-åsnan i Shreck - jag blir tokig. Skumt att nån kan gilla det. Men att säga att Disney var bättre förr är väl som att säga att melodifestivalen var bättre med orkester? Att säga att Beppe Wolgers bräcker Jöback är väl som att tycka att Tage Danielsson är roligare än Peter Settman?
Nu är jag glad igen sedan jag jämförts med Anders Berg, hållits med i varenda stavelse av Tor och avslöjat Seb som tramsfilmsförespråkare.
Nästa gång vi ses, låt oss ha en Disney-bonanza!
För övrigt betar jag just av en dvd-box Buster Keaton lånad av min svåger. Ni kan kalla mig Gustaf!
Men Ankdusch: Det görs faktiskt bra grejer nu också! Som nya HBO-serien "The Pacific" - en fristående fortsättning på "Band of Brothers", fast nu om amerikanska soldaterna i Stilla Havet, under andra världskrigets slut.
Stort, påkostat, och producerat av Tom Hanks/Steven Spielberg. Premiär om någon vecka.
Om vi ska återgå till barnfilmsdiskussionen, jag gillar också Monsters Inc (fast den är väl Pixar?)
Jag gillar också Lejonkungen (såg två gånger på bio), Rädda Nemo, Svärdet i stenen och tory STory (också Pixar).
Maja har inte trillat dit på Disney än. Förutom småbarnsmusse på tv.
Här rullar istället Barnkanalens program från Svt Play på repeat. Och Bamse, Laban och Pettson&Findus.
Toy Story, skare va.
Inte ngn brittisk politisk dokumentär.
Skicka en kommentar
<< Home