ISBN 978-91-976899-2-2

För några år sedan såg jag en pjäs i Paris där en medelålders man med en stol och en hatt som enda rekvisita på ett fantastiskt fängslande sätt berättade en stark historia av Samuel Beckett. Nu har jag ett ISBN-nummer! Jag har trakasserat Tor och Thomas med frågor om svenska språket och de har gett mig ovärderligt stöd. Thomas för sina närmast anala grammatiska kunskaper och Tor kanske främst för sina "Äh! Det spelar ingen roll! Det betyder samma sak!" Och idag är jag recenserad i DN. Men liksom fotbollsdomarens kanske översättarens bästa betyg är inget betyg. Jonas Thente skriver nämligen inte ett ord om översättningen. Men han citerar mig som om han hade citerat Beckett himself, och det får jag väl ta som ett gott betyg. Dessutom får historien, utgivningen och förläggare Johans efterord fina betyg.

Ps. Om ni inte tror mig på mitt ord att det är en fin historia så kanske ni litar mer på Fabian Kastner när han säger följande till Kristianbladet i en artikel om kärlekshistorier:

"- Samuel Becketts "Första kärleken" är helt otroligt fin. Det är en kort, humoristisk och lite udda berättelse om en luffare som parasiterar på en prostituerad kvinna. Den handlar egentligen inte så mycket om kärlek som att upptäcka att man inte är ensam i världen, men är i mitt tycke helt enastående i genren. Beckett blev egentligen aldrig bättre."