ISBN 978-91-976899-2-2
För några år sedan såg jag en pjäs i Paris där en medelålders man med en stol och en hatt som enda rekvisita på ett fantastiskt fängslande sätt berättade en stark historia av Samuel Beckett. Nu har jag ett ISBN-nummer! Jag har trakasserat Tor och Thomas med frågor om svenska språket och de har gett mig ovärderligt stöd. Thomas för sina närmast anala grammatiska kunskaper och Tor kanske främst för sina "Äh! Det spelar ingen roll! Det betyder samma sak!" Och idag är jag recenserad i DN. Men liksom fotbollsdomarens kanske översättarens bästa betyg är inget betyg. Jonas Thente skriver nämligen inte ett ord om översättningen. Men han citerar mig som om han hade citerat Beckett himself, och det får jag väl ta som ett gott betyg. Dessutom får historien, utgivningen och förläggare Johans efterord fina betyg.
Ps. Om ni inte tror mig på mitt ord att det är en fin historia så kanske ni litar mer på Fabian Kastner när han säger följande till Kristianbladet i en artikel om kärlekshistorier:
"- Samuel Becketts "Första kärleken" är helt otroligt fin. Det är en kort, humoristisk och lite udda berättelse om en luffare som parasiterar på en prostituerad kvinna. Den handlar egentligen inte så mycket om kärlek som att upptäcka att man inte är ensam i världen, men är i mitt tycke helt enastående i genren. Beckett blev egentligen aldrig bättre."
posted by Anonym @ 12:55
13 comments
13 Comments:
Gratulerar! Äntligen! Jag vill krama dig.
Till och med JAG är stolt, trots att jag bara bidragit med min anal.
Heja Seb!
Jag vill få mitt ex signerat, tack.
Grattis Seb! Vad skönt det måste kännas!
Jag vill verkligen läsa den här historien, vill också ha det signerat förstås.
Men min fråga kvarstår:
När ska vi börja tjäna CASH på all genialitet inom Kustarnik?
Om bara inte Tor hade morsesignalerat Död Åt Alla Handelsstudenter så hade vi kanske kunnat få hjälp av någon ekonomisk strateg...
Igår hade de under några timmar lyckats lägga en bild på nån märklig munk som illustration till recensionen. Det var märkligt. Och som extra krydda hade min kusins (som skrivit efterordet) namn, "Johan Gardfors", hamnat snett så det såg ut som om det var han som var munken!
Ja det är jätteskönt att den är färdig och ute och tas emot väl efter allt jobba jag lagt på den. Men nu saknar jag att ha ett projekt som stressar mig. Därför tänder jag extra mycket på Antons infall. Jag håller med. Det borde inte vara så svårt. Och i min värld behöver det inte vara särskilt inriktat på pengar. Vi bildar tankesmedjan Kustarnik och säljer våra idéer och skaffar ett kontor på söder med stora fönster och lång utsikt och sitter och dricker kaffe hela dagarna och smider lite bra tankar vi kan ta betalt för. Jag kan skaffa in växter till kontoret. Och perkulator. Och Thomas kan sticka gardiner. Eller nåt slags kollektiv ligger väl annars i tiden. Det kryllar ju av musikkollektiv, designkollektiv, konstnärskollektiv och nu Kustarnik. Ett genikollektiv. Vi gör alla möjliga typer av genialiska saker. Och marknadsför oss stenhårt som ett kreativt innegäng som redan lyckats med solokarriären men tröttnat på stjärnglansen och bestämt sig för att det är roligare att göra saker ihop. Nåt sånt kanske?
Låter utmärkt, inte minst för er som är småbarnsföräldrar. Inkomsten är liksom säkrad, samtidigt som ni får väldigt stor frihet, och Maja och Albin kan ju leka hela dagarna i bollhavet som vi ska ha i vårt "kreativitetsrum" på kontoret.
Ja, och Tor kan slänga ihop en Broccolisoppa när man är kvar sent nån kväll, och Anton kan gå runt och dubbelknäppa så där med fingrarna.
Och Anders gör lustifikationer.
Majas kommentar: Kör, för helvete. Var inte såna fegisar!
Hon är bara ute efter bollhavet.
Har vi nån åldersgräns för bollhavet?
Sebuel Beckett for President.
Vi skulle bli större än Skäggen.
Skicka en kommentar
<< Home