Vi har varit där, ni vet!

Jo, vi var i Kiruna
Över valborg.
Och under Kiirunavaara.
Elise och jag fick se den där bergväggen där gruvan tar slut. (Foto: Anders Lindberg)
Och Anders kontor, och några av hans jobbarkompisar fick vi se. Och rummet där man tvättar storstövlarna. Och pelletsverket. Och krossmaskinerna och de underjordiska tågen och matsalen på en halv kilometers djup. Och så fick vi åka i Anders bil fast inte den snyggaste för den var utlånad till något viktigare. Och så fick vi komma upp på gruvbergets topp, och därifrån kastade jag och Anders stenar och jag kissade lite. Det finns också på bild. Såklart.
Och så fick vi se Anders och Magdalenas nya hus som kommer att bli helt fantastiskt när det är färdigrenoverat. Kök, sovrum och nedervåning ger försmak och mersmak. Ja, egentligen är det väl bara vardagsrummet kvar? Huset är redan fantastiskt. Fast jag tycker Anders är dum när han vill måla om den fina bruna fasaden i gult, bara för att den var gul i original.
Och så fick vi höra om flyttplanerna. Stadens alltså. LKAB vill flytta nordvästerut, till slutet av sjön. Där ska kyrkan ligga på en udde. Och i Luossavaaras gamla dagbrott ska man bygga hotell, restauranger, köpcentrum, tropisk regnskog med grottbad, och en inomhusskidbacke. Och glasa in hela skiten.
Fast det är bara LKAB:s förslag. Kommunen har säkert någon tråkigare vision.
Jag hoppas man fortfarande lever när allt det där är klart. Vore kul att se hur det blev.

Sen drog vi till 516 såklart. Där lekte man med hunden. Hon hämtar gärna pinnar, men släpper dem inte ifrån sig när hon väl har hämtat dem. (Foto: Anders Lindberg) Och jag läste en SvD från 1986. Det stod ganska mycket om Tjernobyl. Magdalena gjorde fantastisk mat utan kött. Anders kokade kaffe så det stod en ur öronen. Fina grejer. Jag blev ganska illa omtyckt efter att ha vunnit lite för mycket i ett sifferspel som heter Rummy. Det var första gången jag provade. Bra spel. Vi drack massor av vin, och gick på halvdan topptur i sorbet-snö. Och nästan alla malmtågsförare vinkar och tutar när de passerar. Några gånger om dagen passerar även passagerartåg från Abisko. De borde åka långsammare så de hinner se den fina stugan (och staketet) tycker man ju. Något dygn senare kommer de till Göteborg, och på vägen passerar passagerarna mitt hus i Eskilstuna. Sen sågade vi björkar och la allt riset i en valborgshög. På kvällen blev det bastu och punköl.
Tråkigare kan man ha.