30

Det var när brandvarnaren gick igång i morse som jag kom på att jag hade glömt att skriva om festen. Jag gräddade scones och kvar i ugnen fanns det kolbrända drippdroppet från mina Jansons frestelser från i fredags, inte konstigt att brandvarnaren började tjuta. Och i söndags, när CRB och Margret kom förbi och hämtade skivorna hon glömde hade jag precis upptäckt en plåt jansonavskrap i ugnen, det var därför det hade luktat lite skunkigt de senaste dagarna.

Jag gjorde alltså Jansons Frestelse istället för sushi. En helomvändning, men ändå besläktat. Potatis istället för ris. Ansjovis istället för lax. Delikat finsmakarasiat kontra bredbent och brutal husmanskost, men lika svår att hitta vin till. Jag tror att champagne passar bäst. Till båda. Och så gjorde jag sallad på kidneybönor, en bulgur med koriander, och hommos och tapenade. Det vanliga. Möllans sesambröd och vasken full av Chapel Hill och is.

Jag fick bland annat
- fotogenlampa
- skrivbok
- portvin + chokladtryfflar
- presentkort på böcker
- lettisk champagne
- riktig champagne
- trätulpaner
- skiva med kambodjansk radio
- skiva med Världarnas Krig (originalet med Orson Welles)
- honung
- kroddor med choklad
- vin, vin, vin

Vid tvåtiden, när de flesta av gästerna droppat hem, blev det en andra sittning. Joakim Bordas Farväl-Lund-fest anslöt sig med Lundagårdsfolk och bekantingar från Simrishamn. Vid fyratiden kände jag Den Stora Tröttheten. Jag har en otrevlig ovana att somna folk rakt upp i ansiktet, och det drabbade såväl Piotr som Joakim, jag hoppas ni förlåter mig. Jag förstår att det kan missförstås som ointresse när den man talar med plötsligt tippar bak huvudet och börjar snarka... Resten av natten har Erik rekonstruerat för mig, och allt verkar ha varit mycket trevligt. Vid femsnåret ringde CRB och frågade efter Margrets skivor. Erik och Joakim hittade dem inte.